Artist JennyC

Artist JennyC

JennyCIMG_8609_medium.jpg

Foto: Mattias Färnstrand, KUXAGRUPPEN AB


JENNYC föddes i Malmö 1973. Föräldrarna var mitt i sina respektive karriärer, mamma var sömmerska och jobbade mycket mot teater och musikalscenen. Pappa var verksam inom musikindustrin och jobbade för skivbolaget CBS.

‘‘Vi flyttade till Lingbo när jag var fem år. Jag tror de ville att jag och min syster Erika skulle få växa upp i en annan miljö’’

‘‘Det var fint att växa upp i Lingbo. Klättra i träd och göra hyss’’

‘‘Men man visar också en stor omsorg för varandra där’’

Jenny spenderade mycket tid vid pianot och minns även att de var en av de första familjerna som ägde en videobandspelare.

‘‘Jag tittade på ABBA varje morgon!’’

Även om föräldrarna uppmanade sina barn att lära sig ta hand om sig själva och inte tvinga in dem på några bestämda yrkesbanor så var det många i Jennys omgivning som alltid tyckte det var självklart att hon minsann skulle bli pianist.

Foto: Mattias Färnstrand, KUXAGRUPPEN AB


‘‘Andra förväntade sig det och det var lätt att falla in i det’’ förklarar hon.

Jenny gjorde framträdanden som pianist i kyrkan redan som 16-åring

‘Som den enda musikern i Lingbo var det givet att man hoppade in där; jag saknar ofta kyrkan, det är en skön miljö.’’

Hon studerade på Musikgymnasiet i Uppsala på Kapellsbergsmusikskola och sökte sig efter det vidare till prestigefyllda Trondheims musikhögskola.

‘‘Vi var fyra av 200 sökande som fick plats. Det var en enorm press och kraven var skyhöga,’’ berättar Jenny som funderade på att hoppa av efter två år då halva utbildningen var genomförd.

‘‘Men samtidigt som det var jobbigt så kände man sig utvald, vi spelade 10 timmar om dagen.’’

Utbildningen fullföljdes även fast Jenny mer och mer kände att hon ville hålla på med rock n´ roll. Efter ytterligare två års studier vid musikhögskolan i Stockholm tog hon tjänst som musiklärare i Ockelbo 1999 och arbetade även som vikarierande kantor.

‘‘Jag behöll det jobbet i några år, men jag kan inte se mig själv göra samma sak för alltid så jag sökte mig vidare,’’ berättar Jenny.

Även om yrkesinriktningen fortsatte att vara inom musik så blev det en hel del olika jobb i regionen under åren som följde. Särskilt lärorik minns Jenny tiden som församlingsmusiker i Bollnäs.

Foto: Mattias Färnstrand, KUXAGRUPPEN AB


‘‘Det var världens bästa skola. Jag fick väldigt fria händer och var kördirigent åt sex körer och skrev arrangemang själv. Det gav mig mod och självförtroende,’’ understryker Jenny.


Att sjunga har alltid varit en dröm för henne, men för de flesta var hon ju fortsatt pianisten Jenny. Hon gick med i bandet Bluesland som sökte en keyboardist lite för att utmana sig själv. Hammondorgel stod på schemat och hon fick bra kontakt med flera av bandmedlemmarna. Jenny pratade med dem om sin dröm att spela in ett album.

‘‘Jag tänkte; nu är jag 40-bast, det är bara att köra!’’

Flera av killarna i Bluesland är med i Jennys band och de spelade in skivan i Gävle. Efter att inspelningen var avslutad uppstod en unik möjlighet.

‘‘Någon kände någon som kände någon och chansen att genomföra mastring på klassiska Abbey Road studion i London dök upp,’’ förklarar Jenny.

Hennes musik anses av många låta väldigt brittisk och vilken plats är då bättre än studion där Beatles spelat in många av sina klassiska album. Producenten Alex Wharton delade sin tid i januari förra året mellan JennyC (som är hennes artistnamn) och en ex-beatle – Paul McCartney.

‘‘Alex var ett riktigt proffs. Men det är ju även hans jobb, det är inte gratis att vara där.’’

Idag är Abbey Road en speciell plats för Jenny, en plats där hon kan koppla av och vara sig själv. Där har hon även iakttagit Mariah Carey gå runt osminkad i mysbyxor.

‘‘Detta ska inte uppfattas som skryt, det är helt enkelt rätt miljö för mig och jag har funnit många fina vänner där,’’ förklarar hon.

Bland de mer komiska berättelserna är hennes lunch tillsammans med ett gäng unga grabbar som var där och spelade in.

‘‘Jag visste inte alls vilka de var, men det visade sig senare att det var One Direction. Tjejerna på kulturskolan där jag jobbade blev alldeles till sig,’’ berättar Jenny med ett stort smil.

Nämnda arbete på Kulturskolan har Jenny nyligen avslutat. Vikariatet löpte ut och hon bestämde sig för att inte söka sin egen tjänst.

‘‘Jag har inspirerats av David Bowie och känner att jag måste gå min egen väg!’’

Hon har redan skrivit sex låtar till nästa album och har när vi ses lite abstinens för att bandet inte kunnat repa som vanligt.

‘‘Vår basist fick komplikationer efter en blindtarmsoperation och är inte på benen än. Men jag hoppas att han snart är på benen igen!’’

Debutalbumet ”Sign” har blivit en framgång lokalt och en succé i Indien av alla länder.

‘‘Det var ingen plan utan det kom helt oväntat,’’ berättar Jenny som nu försöker sätta sig in i hur man marknadsför sig i landet.

En utlandsturné har diskuterats men inget är klart i dagsläget.

‘‘Vill vi turnera, så blir det så.’’


Jenny berättar att hon verkligen styrt rubbet med ”Sign” och steg två är att släppa lite kontroll för att kunna fokusera på annat.

‘‘Jag har pratat med en agent och vi får se hur det känns. Jag har en god känsla för vad man ska passa sig för.’’

Som exempel på detta nämner hon coverlåten som var med på senaste skivan. Valet föll på ”The crystal ship” av bandet The doors. Jenny pratade med stim (Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå) som mer eller mindre sa att det bara var att spela in.

‘‘Det kändes konstigt tyckte jag och undersökte saken på egen hand. Det kunde ha kostat mig mycket om jag följt stims råd.’’

Jenny fick efter en del arbete tag på en adress och skickade sin version till dem som ägde låten och de gav henne klartecken att ha med låten på skivan. Det kommer bli en cover med även på nästa album men Jenny kan idag inte avslöja vad det blir, även om hon verkar sugen på att spela in något av nyligen bortgångne David Bowie.


Till vardags bor Jenny i centrala Gävle i en anrik lägenhet från 1876. Hon är sambo med Lasse Eriksson som bland annat bygger klassiska motorcyklar. Här bor även hunden Skorpan som är fjorton veckor. Jenny skiner upp när husdjuret kommer på tal och pekar på en plasthund som står på en hylla bredvid oss och säger:

‘‘Vi skaffade Sören först för att kolla om det här med hund var något för oss.’’

Foto: Mattias Färnstrand, KUXAGRUPPEN AB


Hon har en stuga i Lingbo som paret ska rusta upp. Jenny berättar att det här med att bo mitt i stan är ganska nytt och att det är kul att ha en plats att återvända till där man växte upp.

‘‘Extra kul är det efter den årliga brännbollsturneringen då jag ofta hittar påsar med öl, cigaretter och snus både på och i anslutning till min tomt,’’ skrattar Jenny.

‘‘Jag har även levt någon vinter i stugan som inte har rinnande vatten,’’ berättar Jenny. Hon beskriver det som ett enkelt liv och bland det bästa hon gjort för att ”komma ikapp”.

‘‘Jag har ett piano där och även tillhörande skog där jag högg ved för att hålla stugan varm med hjälp av öppna spisen.’’


Jennys syster Erika följde i mammans fotspår och jobbar idag som formgivare medan Jenny valde samma sfär som sin far.

Hål i väggen eller hål i kassan

Hål i väggen eller hål i kassan

Bredbands Strategi

Bredbands Strategi

0