Läraren fann familjeidyllen i Gammelfäbodarna

Läraren fann familjeidyllen i Gammelfäbodarna

Foto: Mattias Färnstrand, KUXAGRUPPEN AB


I profilreportagen lär du känna människorna som gjort Kuxaregionen till sitt hem....

- Jag visste att det fanns någonting mellan oss, det låg i luften, men inte riktigt hur jag skulle agera, berättar veckans profil Per Lamander.

Per Lamander pratar om sin stora kärlek och fru sedan 47 år tillbaka, Berit.

- Problemet, som jag såg det, var att hon var redan förlovad; och inte med mig.

En vän gav honom rådet att köpa en biljett och hoppa på tåget.

- Åk upp bara, sa han och det gjorde jag. I livet finns det inget värde i att fokusera på sådant som kan vara en last till ens ambition. Jag tänkte väl som jag brukar – att det ordnar sig.

Per Lamander föddes 1946 i Morgongåva, en by utanför Sala i Västmanland. Familjen flyttade runt en hel del.

- Pappa Rune var ingenjör och mamma Ingegerd var hemmafru, men började jobba på bibliotek när jag och min bror gick på högstadiet.

- Trollhättan, Skultuna.. Vi flyttade till Linköping när jag precis skulle fylla sex år, det är platsen där jag växte upp.

Efter studenten gjorde Pelle, som de flesta kallar honom idag, värnplikt som signalist. I samma pluton fanns ett flertal medlemmar ur bandet Hootenanny Singers, bland annat Björn Ulveaus kanske mer känd från den svenska popsensationen Abba.

- Det var en del morsekod i radioutbildningen, kanske tänkte försvarsmakten att de musikaliska herrarna hade särskild talang för det, funderar Per.

S.O.S. var ju en tidig hit, tänker redaktionen. Under den här perioden förberedde Pelle sig för sitt framtida yrkesval som mellanstadielärare.

- Jag fick ledigt i tre dagar ifrån det militära för att göra intagningsprovet till folkskolelärarutbildningen. Det var kanske inte den avgörande faktorn, men det gjorde sitt, skämtar Per med den stora portion humor och eftertänksamhet många känner igen honom för.

Utbildningen till folkskollärare varade två år om man tagit studenten och förberedde de framtida lärarna väl med en bred kunskapsbas.

- Vi hade alla ämnen på schemat, till och med trä- och syslöjd. Det fanns många småskolor på den tiden och meningen var att man skulle vara redo att hoppa in överallt.

Pelle med Mamma Ingegerd och Pappa Rune ovan. Underst en autograf utav den legendariske Louis Armstrong.

Pelle med Mamma Ingegerd och Pappa Rune ovan. Underst en autograf utav den legendariske Louis Armstrong.

I sin klass fanns en ung vinna som hette Berit som per tidigt fattade tycke för även om det, som ni förstått av inledningen, inte var helt okomplicerat.

- Min resa till Södertälje visade sig vara lyckad. Berit gjorde sig av med den andre killen och snart nog var det vi som förlovade oss istället. Vi firade helt nyligen 47 år som gifta. Kompisen som sporrade mig att köpa tågbiljetten den gången var naturligtvis med på bröllopet.

Vid 23 års ålder var Per färdigutbildad och paret flyttade till Södertälje där de båda fick arbete; på samma skola.

- Det fungerade jättebra, vi kunde planera mycket tillsammans.

Berit fick efter några år jobb på en annan skola och totalt blev det 11 år i Södertälje. Berits familj hade sommarställe i Norrland. Lugnet, stillheten och atmosfären där lockade dem att göra en förändring i livet, och slå ner rötterna på en ny plats. De hade under den här tiden blivit en hel familj; barnen Jesper och Åsa förgyllde tillvaron och var ytterligare en bidragande faktor till att vilja flytta från stan.

- Vi var upp och tittade på ett hus i Sundsvall och på vägen tillbaka kikade vi på ett annat hus i Ockelbo.

På plats fick de veta att det fanns ett par hus till de kunde kika på nästa dag.

- Vi fick övernatta på Lindströms konditori, som även hade rum att hyra, och åkte nästa dag ut till Gammelfäbodarna, strax utanför Ockelbo, och fann ett hus som var perfekt för oss.

Året var 1980 och i samband med Ockelbobesöket kontaktade Per rektorn Henry Örbacke som hade en tjänst att erbjuda.

- Snart nog hörde Henry av sig igen och sa att han även hade en halvtidstjänst till Berit. Då var saken klar!

Flytten till landet gick bra och familjen fann sig snabbt på orten. Fick kollegor, gick med i kyrkokören och trivdes bra med tillvaron. Just musiken och sång var något Per lärde sig älska under tiden som lärarstudent.

- Vi hade körsång på schemat och det blev en vändpunkt för mig. Jag spelade inga instrument och tidigare tyckte jag det där med musik var jobbigt och obekvämt. Sången blev mitt instrument. Mina favoritämnen i början var idrott och bild, men det förändrades med tiden till att vara de minst intressanta ämnena.

Per är aktiv i Ockelbo manskör och Kyrkokören, vilken han tycker fått ett rejält lyft den senaste tiden under nya körledare Gustav Ödegården-Richter.

- 90 års jubileumet med manskören häromåret var riktigt roligt. Det var många tidigare medlemmar som återvände för att fira med oss. Som 70-åring hör jag till de yngre i kören, vi behöver bli fler, säger Per menande till Kuxabladets representanter och tillägger.

- Vi tränar på måndagar.

- Jag tycker alla borde få uppleva att stå framför en knökfull kyrka, ta i från tårna och sjunga Verdis Requiem. Det är en fantastisk känsla!

Foto: Mattias Färnstrand, KUXAGRUPPEN AB


På fritiden har motionerande alltid varit en viktig del av Pers tillvaro. Så sent som i år deltog han i sin första cykeltävling, Roslagshösten; en sträcka på 7,2 mil.

- Min son Jesper kom upp och hade med sig en cykel och sa att vi skulle delta. Vi var 6-7 stycken som körde tillsammans. Annars blir det en hel del badminton i Åbyggeby landsbygdscenter och golfen naturligtvis.

- Jag och Berit åker på en golfresa utomlands nästan varje år.

Från början var det dottern Åsa som ville börja spela golf. Efterhand bestämde sig hela familjen för att börja spela.

- Åsa var utbytesstudent i USA ett år, blev kanske bortskämd med vädret, banornas kvalitet och tappade lite motivationen på blöta åkrar med drivis hemma i Sverige. Berit och jag håller på än, säger Per och brister ut i skratt.

Idag är Pelle en pensionerad gladlynt 70-åring som fortfarande rycker in som vikarie när han blir tillfrågad. Läraryrket har genomgått många förändringar under Pers tid som lärare. Vi undrar vad han själv haft för knep för att få tillvaron med eleverna att fungera.

- Man måste vara sig själv, annars går det åt skogen tror jag, säger han eftertänksamt.

- Inte för att man ska vara som en kompis, men jag har alltid gillat att göra aktiviteter med barnen även på rasterna. Om man har roligt tillsammans kan man även klara av de tuffa utmaningarna gemensamt. Jag var ofta ute och spelade boll med ungarna.

- Det är klart barnen är annorlunda idag jämfört med 1969 när jag började jobba, de verkar mer splittrade. Jag tror lärarna behöver bli mer närvarande och att den utveckling som varit har flyttat fokus från lärandet, som är vårt yrke, till mer administrativa sysslor.

- Fick någon en hurring i plugget när jag var barn var det inget man berättade när man kom hem, för då fick man förmodligen en till.

- Självklart ska barn inte agas, men föräldrar kan heller inte sopa allt ansvar under mattan. Jag vet inte hur lärarna ska få tillbaka respekten, det är något som kommer att ta tid.

När Per blickar tillbaka på sin tid i arbetet känns det helt rätt. Viljan att undervisa har alltid funnits där. Per är en avslappnad person och har nära till humor vilket genomsyrar hela vårt samtal. Han visar glatt upp en av sina favoritskivor, av vinyl, som glömts framme i solen på skivspelaren och deformerats i värmen.

Foto: Mattias Färnstrand, KUXAGRUPPEN AB


- Jag har fått tag på en ny, men har behållit den gamla för jag blev väldigt bedrövad när det hände.

Pelle berättar att han idag gärna väljer iPad och Youtube och tittar upp Victor Borge eller Monty Python framför att läsa en bok på kvällarna.

- Men då blir man ofta vaken mycket längre än man tänkt...

Pelle avslöjar att han fortfarande samlar på frimärken med golfmotiv.

- Frimärkssamlare är precis som manskörssångare ett utdöende släkte, skrattar han.

Blir du aldrig redigt förbannad, funderar vi?

- Det händer, medger han trevande.

- Jag tror idrott är mitt utlopp för det. Ibland tappar jag humöret ordentligt när jag spelar golf eller tittar på sport! Ibland måste man få vråla lite.
 

Bilma Cup fyller Kuxahallen

Bilma Cup fyller Kuxahallen

Upplev gammaldags Järnframställning i Järbo

Upplev gammaldags Järnframställning i Järbo

0