Profil - Conny Blom

Profil - Conny Blom

Det väntas mer snö i dagarna som kommer, säger Conny Blom där han sitter på de nyss fällda stockarna, på släden bakom Parrol, en ardennerhäst på tretton år. Conny hälsar oss välkomna till hans gård i Tomtnäs en bit utanför centrala Ockelbo där han bor tillsammans med sin fru Margareta. Eller vi är en bit från hans gård för Conny och kollegan Stefan Gustavsson håller på med skogsfällning. 

Skogen har Conny Blom arbetat med hela sitt liv. Femtiotvå säsonger har det blivit hittills och Conny började  arbeta i skogen redan 1966. 

- Jag kunde inte vänta på att få komma ut i skogen och hålla på med hästarna. Jag var så avundsjuk på Åke Lindkvist som bara fick gå sju år i skolan, jag var den första årskullen som gick nio år.

-Vi var så ivriga att få hålla på med hästar och jag minns hur jag och bröderna (Dick och Ola) Molander lekte häst. Två var hästar och en fick köra, minns Conny och skrattar. 

För skrattar det gör han ofta och han berättar öppenhjärtligt om sitt liv. 

FOTO: Mattias Färnstrand, KUXAGRUPPEN AB

- När jag var 8 år gammal körde jag hästen med släpräfsen, men min kusin Börje Andersson  fick hjälpa mig med handtaget för räfsen för jag var så klen. Men köra det skulle jag göra, för det var det ju mer status i, säger Conny med ett leende.  

Senare sitt vi hemma hos Conny och blickar ut över de snötäckta nejderna och Conny berättar vidare om sitt liv, som när han som sextonåring åkte ut ensam till en koja i skogen - Äggmurkojan i Jädraås - för att arbeta.

- Det var jag och en luxor transistorradio och en häst. Sedan kom min morbror Harald Blom tre veckor senare.  Men det var kolsvart i novembernatten och jag fick ju ofta för mig att det rörde sig i skogarna runt om mig, men det var bara inbillning. 

-Då turades vi om att ta hand om hästarna på helgerna. Det här var på vårkanten och jag var i kojan över en helg. Då kom det åtta stycken älgar vandrande nere vid å-kanten och det var dåligt med älgar under den här tiden. Det var mäktigt. 

Den vintern 1966- 67 var det väldigt mycket snö och Conny berättar hur han körde häst och släde och blev kallad för rodelföraren av kollegorna för det var så halt i backen. 

FOTO: Mattias Färnstrand, KUXAGRUPPEN AB


- Då på den tiden tjänade man cirka sjuttio kronor per dag och det var bra betalt. En som arbetade vid Bosågen tjänade väl 40- 45 kronor per dag. 

- Att jag tjänade så bra gjorde att jag kunde vara ledig över sommaren. Men ledig kanske är fel att säga för då arbetade jag med jordbruket och fällde min egen skog istället. Men jag slapp ju ta arbete från någon annan i alla fall, säger Conny. 

Jordbruket förklarar Conny tog han över efter sin morbror och det var både mjölkkor och även köttkor som han har än idag. 

Conny har haft ett femtontal hästar genom åren. Mest har han haft ardennerhästar. 

- De är lugnare till kynnet och lite större än hästrasen nordsvensk. 

En häst blir i genomsnitt femton till sexton år gammal och på äldre dar blir de stela. 

- Det händer ju att vi tar bort en häst, det gör det. Det kan hända att de lägger sig när som helst och inte tar sig upp på grund av stelhet, då är det bättre att de slipper lida. 

- För två år sedan dog ett sto som precis fölat på grund av livmodersinflammation. Då fick Margareta mata fölet manuellt med flaska. Men ganska snart kunde stoet dricka ur hink och det var tur det för vi matade henne åtta gånger per dag. 

- Då satt det nog en tjugofem personer på altanen här och tittade på när vi matade henne, berättar Conny. 

- Nu vid nyår fyllde fölet två år, och vi har döpt henne till Lissandra. När vi kom hem från USA-resan som vi åkte på 2016 och Margareta ropade kom hon springande för då visste hon att matmor var hemma igen, säger Conny och skrattar. 

2016 åkte Conny till Montana i USA. En resa Conny velat göra hela sitt liv.

-Ända sedan jag läste vilda västernböcker när jag var liten, Bill och Ben, har jag velat rida över prärien. Han fortsätter berätta: 

- Vi åkte ut till en ranch som låg mitt på de 3000 hektar stora ägorna. Där fick vi rida och även om jag aldrig ridit i mitt liv gick det bra för jag har ju vana med hästar. 

- De andra, Margareta och Eva min syster med sin make Olle, och Margaretas dotter Maria. De trodde nog jag skulle bli stel i benen av allt ridande men det blev jag inte fast jag och Maria red i timmar över landskapen där.

- Resan var fantastisk men flygresan var det värre med. Jag hade sådan otrolig flygrädsla. 

Conny berättar att hans morfars bror emigrerade till Montana, 1903.

- Vi hälsade på hans dotter, Dorothy och hon har även varit över och hälsat på här i Sverige. Hon var så lik min mor och hennes systrar, berättar Conny. Dorothy dog sedan en tid efter att vi besökte henne, så det var tur att vi hann med det. 

FOTO: Mattias Färnstrand, KUXAGRUPPEN AB


1981 slutade Conny arbeta för Prästskogen som skogsröjare och startade sin egen firma med skogsavverkning på entreprenad. På vintern har han fem anställda och på sommaren är de åtta till tio personer som arbetar för Conny. 

- Det händer att vi röjer med häst och släde. Fördelen med det är att vi kommer åt på ställen där maskiner inte kommer åt och att det inte blir så stor åverkan på platsen. Vägarna som blir efter hästar är smalare också, det är ju bra. Men mest arbetar vi med avverkning och en del med naturvårdsbränning. 

- Några procent av den mark som fälls ska brännas för det ska efterlikna de naturliga skogsbränder som skedde förr. Då lägger vi ut en slangbana med pumpar från närliggande sjöar och vi har även hjälp av helikopter för att hålla ordning på elden. 

- Det är mäktigt när det tänds på och vi bränner cirka 35 - 40 hektar. Men förra sommaren var det så surt i skogen att det inte tog sig och vi var nära att packa ihop när elden tog fart. Då arbetade vi en vecka med naturvårdsbränningen, berättar Conny. 

Conny tar fram ett foto som hänger på väggen i vardagsrummet. Det visar han själv som treåring och hans morfar, samt en kapten, stående på gården. Bilden är tagen 1953 och hans morfar, Jonas Blom var då 83 år gammal. Han köpte gården 1910. 

- Jag läser hans dagbok som han förde mellan 1887 till 1937. Nu i november 2017 var det precis hundra år sedan elen kom till huset här, november 1917 kom strömmen. Då hjälpte gubbarna till med att sätta ner el-stolparna i backen. 

Vid evenemang och högtidsdagar är det ofta Conny som ställer upp helt ideellt med sin häst och vagn. Många stunder har det blivit då han skjutsat människor på olika tillställningar. 

- Ja, jag brukar ställa upp och kör både för Wij Trädgårdar och Mobygården, bland annat. På Wij bjuder vi in hela åldringsvården och sist förde Stefan fram hästen till var och en av åldringarna som fick klappa och hälsa på hästen, vid härsan. 

 Conny beskriver sig som ganska envis och han kommer till exempel ihåg hur han gjorde illa fotknölen och efter en del trugande från Margareta (och efter två dagars ont som inte blev bättre) tog han sig in till sjukhuset för att röntga. 

- De frågade mig om jag haft skador förr, för de kunde ju se spåren av både det ena och det andra på röntgenbilderna, säger Conny och skrattar. En gång vet jag att jag hade så ont i benet att jag tryckte ner kopplingen på traktorn med en käpp! 

- Men envisheten har ju gjort att jag också bitit ihop och kämpat mig igenom de dagar som inte alltid varit lätt. 

- Men dagar då det är stressigt då går jag ut i skogen. Min egen skog som jag format själv och då känner jag en sorts andlighet kan man säga. Det är avstressande. 

Framtiden tänker han inte mycket på. 

- Framtiden? Jag säger som Lennart Jonsson sa på sin 90-årsdag. Jag ser inte bakåt, bara framåt, säger Conny och skrattar.

FOTO: Mattias Färnstrand, KUXAGRUPPEN AB


Guld i Tyskland

Guld i Tyskland

Profil - Tony Holm

Profil - Tony Holm

0