Profil - Fredrik Engman

Profil - Fredrik Engman

 

Foto: Mattias Färnstrand 2019 KUXAGRUPPEN AB

Publicerat: 2019-05-08

Fredrik Engman - Fiskare, jägare, bandyspelare, deltidsbrandman…

Fredrik Engman har han precis landat efter en resa till Thailand, där han tillsammans med sin flickvän besökt hennes barndomsby. 

– Det var en fantastisk resa, vi var inte till några turistställen direkt utan till tjejens hemby 20 mil ovanför Bangkok. Vi åkte runt överallt och var till ett buddistiskt tempel där vi hedrade de döda och gav mat till munkarna. Det var fyrtiotvå grader varmt och trettiotre i vattnet.

– När vi var ner till stranden, som är stängd varje onsdag för att städas upp av de olika solstolsuthyrarna. Det var folktomt och vi slog oss ner under en palm, bredvid oss satt en äldre man som också visade sig vara en svensk. En yrkesfiskare sen 40 år som nu fiskade på olika platser i Thailand. Det stod Gåsholma på min t-shirt och han kände till den platsen till och med!

– Världen är bra liten. 

Foto: Mattias Färnstrand 2019 KUXAGRUPPEN AB

Foto: Mattias Färnstrand 2019 KUXAGRUPPEN AB

Fredrik berättar att han är uppväxt på Bergbacka i Norrsundet fram till tredje klass, då hans pappa Bosse ärvde huset i Gåsholma och familjen, mamma Marianne och den fyra år yngre systern Jessica flyttade dit. 

– Det var jag, syrran och en grabb till, Janne Wilund som växte upp i Gåsholma och vi var nog de sista barnen att växa upp där. Vi åkte skolskjuts klockan sju på morgonen in till Bergby, och totalt var vi nog ett tjugotal barn från byarna. 

– Första mopeden fick jag redan som tioåring, en Sachs, som jag åkte på till Axmar by, sen när jag var tolv år fick jag tag i en push dakota. Men den hade problem när det vart fuktigt väder och ofta la den av mitt på raksträckan mellan Gåsholma och Axmar. Då var det bara att dra mopeden med sig i kolmörkret, längs vägen. 

– Men jag är uppväxt med devisen att ”har du tagit dig någonstans, då ska du ta dig hem”. Som när pappa målade sjöboden en vårdag då isen fortfarande var på sjön. Man ställer stegen på isen för att komma åt utsidan på sjöboden och jag sprang omkring där på isen och hopppade. Farsan varnade mig men rätt som det var gick jag igenom och låg där i vaken och försökte komma upp. 

– Farsan tittade på mig och när jag försökt ett tag skrek jag ”nu får du väl hjälpa mig upp förfan jävla gubbe!”, säger Fredrik och skrattar åt minnet nu trettio år senare. 

När det kom till gymnasiet hade Fredrik inställt på bandygymnasiet, som då fanns på fyra ställe i Sverige. Bandy hade han hållit på med sedan 6 års åldern, då han frågade killarna i gymnastikhallen i Norrsundet om han fick vara med och träna innebandy. Skridskor lärde han sig åka den vintern, på uppspolade isen utanför Norrsundets skola vid grusplanen.  

Det fanns inget ungdomslag i hockey för min årgång, och sen skjutsade mina föräldrar mig till Hamrånge IK, två gånger i veckan plus matcher. 

Fredrik var duktig på bandy och även på fotboll, men det sistnämnda tog för mycket av tiden från fisket på somrarna, så det var han tvungen att sluta med. 

– Men jag var med i både Gästrikelaget i fotboll och i bandy när jag var tretton år.

Foto: Mattias Färnstrand 2019 KUXAGRUPPEN AB

Foto: Mattias Färnstrand 2019 KUXAGRUPPEN AB

Det var således inte bandykunskaperna det skulle stå och falla på om Fredrik skulle ta sig in på bandygymnasiet eller inte. Därför tog han tag i studierna i åttondelars och gick ut med ett högt medelbetyg, högt nog att komma in på alla fyra bandygymnasier. 

– Men då återstod dilemmat över vad jag skulle bli? Det visade sig att Ljusdal hade ett naturbruksprogram som jag kunde kombinera med bandyprogrammet. Det var en skogsutbildning med inrikting på jakt, natur och och turism. 

– När jag var klar med röjningsarbete en hel skoldag släppte de av mig vid bandyplan och då körde jag bandyträning där hela eftermiddagen. 

Sista året åkte Fredrik över hela Sverige och jagade via gymnasieutbildningen.

– Då fick bandyn lida lite, för jag var bortrest för det mesta, men ironiskt nog blev jag bättre på bandyn då, när jag minskade på träningen. Det var som att jag slappnade av mer och jag hade haft ett försprång mot de andra klasskompisarna under de två första åren och sakta sett hur de kommit ikapp mig, men när jag gjorde tester sista året visade det sig att jag var bättre fast jag tränat mindre. 

Fredrik beskriver hur han alltid varit ”seg”, haft en järnvilja och ett pannben. När han ställt in sig på något då har han genomfört det, inte bara en gång utan flera gånger. 

Efter gymnasiet fick han ett erbjudande av en man som ägde flera jaktmarker, om att att bli jaktguide. Det arbetade Fredrik med i lite drygt två år, sedan var det dags för lumpen. 

– Idag jagar jag med Häckelsängs jaktlag och har septemberjakt i åre, sen arton år tillbaka. 

– På mönstringen stod det mellan något slappt, som marinen eller något där jag skulle go all in. De tyckte jag skulle passa som gruppbefäl inom fjälljägarna, och jag tänkte varför inte. 

Det skulle bli en femton månader lång utbildning, med 180 dagar i fält, där Fredrik både fick mentala och fysiska utmaningar samt skulle hålla moralen uppe i sin grupp, fast han själv kände att han var nära nog att stryka med.

– Vissa saker gör man bara en gång, som när vi gick en utbildning där vi hamnade i fångförhör. Jag hade en säck över huvudet och var bakbunden efter två veckor i fält varav en var utan mat. –– – Jag stod i olika stresspositioner under 18 timmar, till exempel på knäna i två timmar och ni vet ju hur skönt det är att stå på knäna. 

– För att få ”jägarbågen” ska du springa två mil med full stridsutrustning, hjälm, ryggsäck och full mundering. Den hade jag redan avklarat, men när två i min grupp inte klarade den sprang jag den med dem och de fick hålla i ett hampasnöre för att vi skulle hålla ihop gruppen och klara tiden. 




profil-fredrikEngman-v18-2019-7929.jpg

Efter det militära blev Fredrik fiskedräng åt Kjell Wilund, och fiskeåret började med skötfiske i april, då strömmingen tas upp för att bli surströmming, sedan i maj var det dags för laxfiske. Fredrik förklarar ingående hur fällorna fungerade då, för 20 år sedan och hur de idag blivit mer moderniserat med fällor som höjs upp med kompressor och lufttryck, när fisken gått in. 

– Då på den tiden fiskade vi ål som ännu inte blivit rödlistad och vi sålde även lax till butiker, men idag köper de ju bara norsk lax, på grund av dioxinhalterna i östersjölaxen. 

– Men nu hörde jag på radion att dioxinhalterna är på väg ner, och det är ju fantastiskt för yrkesfiskarna. 

Fisket har Fredrik alltid hållit på med, redan som, han säger, lilliten var han med ut på sjön och när han var i tolvårsåldern fiskade han och rökte både sik och strömming själv. 

– Det var en man som sålde den rökta fisken i Sandviken och varje vecka kom han med 700 kr som var min andel. Inte illa att tjäna det som tolvåring. 


När Kjell sedan började arbete som kapten på bogserbåten Starkodder vid hamnen i Norrsundet frågade Fredrik om Gävle fisk, (dit de mestadels sålt sin fångst) inte hade någon tjänst ledig, vilket de hade. 

– Jag började som chaufför och körde ut fisk till butikerna, men sedan är det nog inte en enda tjänst jag inte haft där under de 18 åren jag jobbade där, utom vd. Jag slutade som produktionschef, då företaget blev uppköpt av ett norskt fiskeföretag och verksamheten flyttades till västkusten. Jag hade fått vara kvar på en tjänst i Stockholm, men det kändes fel att pendla så pass långt. 





Foto: Mattias Färnstrand 2019 KUXAGRUPPEN AB

Foto: Mattias Färnstrand 2019 KUXAGRUPPEN AB

Fredrik hade också skaffat familj och har två barn, med sin före detta sambo, Filippa som snart fyller 13 år och Felix, 8 år. 

– Som farsa är jag nog ganska mjuk och curlar dom som alla andra föräldrar, säger Fredrik och skrattar. 

Han var tränare i Norrham åt fotbollslaget Filippa spelade med i sju år och han har även varit skridskolärare för HIK, åt barn i tolv år. 

– Det är viktigt att det ska finnas möjlighet för ungdomarna att sysselsätta sig, precis som idrotten och speciellt bandyn, som gav mig massor när jag var ung. Men tyvärr är det få som ställer upp, det är ju samma föräldrar och andra eldsjälar som engagerar sig vare det sig är hockey, fotboll eller bandy. Fler borde ställa upp och göra sitt för föreningsverksamheten och idrotten. Annars dör det ju ut. Idag tycker jag att föreningar ska samarbeta med varandra, för att ta hand om de få ungdomar vi har som är idrottsintresserade.

Fredrik poängterar att av det han lärt sig genom sitt liv är det att alla ska synas i ett lag och alla ska få samma möjligheter. 

– Börjar man toppa och favorisera de som är bäst i åtta- nio års åldern, det är alldeles för tidigt. Risken är att man tappar de som blommar ut senare. Lek så länge det går och ge alla samma chans, det är vad jag tror på. 


Fredrik sökte sig till nya utmaningar och han hittade en annons för Fixarna i Hamrångebygden. 

–  Jag tänkte att allt som de sysslade med passade mig utmärkt. 

Fredrik hade skrivit ett CV för första gången i livet och åkte även iväg på en arbetsintervju. 

– Fixarna är ju ett kollektiv så när jag hade arbetat som verksamhetsledare i ett halvår var det upp till de anställda att rösta, och jag fick vara kvar. 

Foto: Mattias Färnstrand 2019 KUXAGRUPPEN AB

Foto: Mattias Färnstrand 2019 KUXAGRUPPEN AB

Framtiden består av arbetet vid Fixarna och som deltidsbrandman, som Fredrik började med då han fick ett arbete på hemmaplan. 

Idag har Fixarna gått från minussiffror till plus i kassan, och de har breddat sin verksamhet. 

– Vi är cirka tjugo stycken medarbetare som arbetar på fixarna varav sju stycken är anställda och vi tar även in de som har långt till arbetsmarknaden för att hjälpa dem komma tillbaka till en fast tjänst och ett socialt liv. 

– Jag har ordnat med utbildningar för personalen på Fixarna inom röjning, motorsåg, städutbildning och fallskyddsutbildning och fler utbildningar blir det! Idag har vi 18 olika verksamhetsområden. Allt från trädgårdsarbete, snöröjning, skogsvård, städtjänst, café. Macken, hundpromenader och så delar vi ut Kuxabladet i Hamrångebygden förstås. Framtiden ser ljus ut för Fredrik och Fixarna. 















Återblick - profil Jan Anders Olausson

Återblick - profil Jan Anders Olausson

Kuxabladet – nr 165 – vecka 18, 2019

Kuxabladet – nr 165 – vecka 18, 2019

0