Profil - Ola Hålén

Profil - Ola Hålén

Foto: Mattias Färnstrand 2019 KUXAGRUPPEN AB

Publicerat: 2019-04-05

Ola Hålén - tillbaka till sin by


– Jag tänkte att vi börjar intervjun med att jag slänger alla bollar i luften. För det gjorde jag då, för två och ett halvt år sedan, säger Ola som är nytillträdd chef för hemtjänsten i Ockelbo. Vi börjar med att jag då, 58 år gammal slänger upp alla bollar, sedan blickar vi tillbaka över mitt liv, säger han och ler. 

Så låt oss göra det. 


 – I år är det ett hundra år sedan hemmansägare Lars Hålén gifte sig med sin Anna och det var början på släktträdet, berättar han och visar upp farfars vigselring, som Ola fick ärva då han fyllde 25 år.

En av parets fem söner var Olas far Olle som satsade på industrin istället för lantbruket och när Ola var sex år flyttade familjen från Säbyggeby, in till Järnvägsgatan i Ockelbo. 

– Där sprang vi hela gänget och lekte ”High Chaparal”, spelade hockey på gatan och fotboll nere på ängen. 

Senare blev basketen och fotbollen hans huvudintressen. 



Foto: Mattias Färnstrand 2019 KUXAGRUPPEN AB

Ola frågade sina föräldrar vad han skulle söka till på gymnasiet och hans pappa förklarade att industrin gick upp och ner, hög- och lågkonjuktur medan mamma Sonja förklarade att inom vården skulle det alltid finnas jobb, oavsett var Ola sökte sig i världen skulle det finnas ett sjukhus där, menade hon. 

– Det gjorde att han sökte till vårdlinjen.

– Jag är ingen följare, konstaterar Ola och det var väl här det visade sig för första gången, då de flesta av min klasskamrater sökte sig till i huvudsak ekonomutbildning.   

– I Gävle var det jag och en kille till med tjugofem tjejer som verkligen visste vad de ville. Jag minns första provet, då maxpoäng var 71 och snittet i klassen hamnade på 68, då gällde det att kavla upp skjortärmarna. 

– 1975 andra året på gymnasiet åkte basketlaget över till USA, vi mellanlandade på Island och mötte deras landslag och även om vi förlorade var vi inte mycket sämre.

 

Olas privata samling av bilder och minnessaker.

Olas privata samling av bilder och minnessaker.

–Efter gymnasiet fick jag första jobbet jag fick vid 18 års ålder, det var ett nattvikariat på ålderdomshemmet Vibacka, där jag nu är tillbaka i samma lokaler, som chef för hemtjänsten. Det är häftig, ler Ola.

Efter några års jobb, avklarad militärtjänstgöring på I14 och högvakten, var han redo för nya utmaningar. 

– Något hade grott inom mig, att jag ville jobba med människor och förändra och påverka. Att jag blivit lagkapten i fotbollslaget var väl något som visade på det. 

Ola gick sociala omsorgslinjen på högskolan med inriktning äldre och handikappomsorg som bland annat gav kompetens inom arbetsledning. 

 

Ola fortsatte också med fotbollen under sommaren och basket under vinterhalvåret. 

– Vi gick upp i högsta serien i basket, men jag gjorde då ett val att spela i Ockelbos andralag, ”Studs”. Jag ville inte lägga ner all tid på träning och jag fokuserade på studierna. Det var fantastiskt roliga år! 

– Jag var klar med högskolestudierna 1986 och mitt första jobb fick jag av socialchef Olle Westling, då vikarierade jag för Anita Persson, som hemtjänstassistent. Det var över sommaren och det var midsommar och Anita sa att ”det är lugnt, det här fixar du”. Det första som hände var att de ringde från Åmot, och de sa att det saknades personal över midsommarhelgen, säger Ola och skrattar åt minnet. 

– Jag visste inte vilka som jobbade där eller hur jag skulle göra, men på något sätt löste det sig. Det där visar precis hur det är att vara chef, saker dyker upp som du måste fixa och då går det inte att bara släppa det. 

 

Ola avslutade karriären som lagkapten och Ockelbo IF vann serien, 1987. Källa: Olas privata bildarkiv.

Ola avslutade karriären som lagkapten och Ockelbo IF vann serien, 1987. Källa: Olas privata bildarkiv.

Fotbollskarriären som spelare slutade på topp. Ola var lagkapten och laget vann serien sista matchen han spelade, hösten 1987.

– Jag slutade på hösten och jag  visste att jag till våren skulle bli pappa för första gången. Anna föddes i april. 

Sedan var han aktiv som ledare och tränare under några år inom fotbollen. 

 

 

Under början av 1990-talet hände mycket som skulle påverka Olas liv. Nu hade hade han hade åter börjat studera, till vårdlärare på högskolan i Stockholm. Då klubbades en stor vårdreform igenom i riksdagen.

– Som av en händelse var jag på plats i riksdagshuset då beslutet om den så kallade nya handikappreformen klubbades igenom. 

 

Då ringde de från Ockelbo kommun och bad Ola ta hand om implementeringen av den nya  handikappreformen och lagen som kallas LSS.

– En del i handikappreformen var införandet av en helt ny insatts som heter Personlig assistans, förklarar Ola. 

När Ola sommarn 1994 var tillbaka i kommun  blev Ola tillfrågad om han ville bli handledare för studenter vid vårdhögskolan som startade sin utbildning till hösten, och Ola svarade ja. 

 

Ola stannar upp i sin berättelse och efter en stunds tystnad fortsätter han med ett leende. 

– I mitt liv har jag aldrig haft någon utstakad plan, jag har mött människor jag behövt möta, ibland på helt osannolika sätt. Jag är också helt övertygad om att jag har en skyddsängel eller två på min axel. 

 

En dag satt studenten som Ola skulle handleda på hans kontor. En tjej som hette Pernilla och vars första kommentar var ”Hej, du ska vara min handledare här i kommunen men jag kommer nog klara mig bra själv, så vi behöver nog inte träffas så mycket.”

– Bra, då blir det mindre jobb för mig, sa jag.  

– Med facit i hand blev framtiden inte riktigt som vi sa vid det där första mötet, konstaterar han. 

Ett ordmoln som Ola i egenskap av chef på hemtjänsten i Ockelbo tagit fram med sina medarbetare.

Ett ordmoln som Ola i egenskap av chef på hemtjänsten i Ockelbo tagit fram med sina medarbetare.

 

1998 slutade Ola vid kommunen, samma år startade Pernilla som nu blivit hans sambo, företaget OP-assistans, vars inriktning är personlig assistans. 

Vintern 2000 fick Ola frågan om han också ville jobba i företaget. 

– Jag fick frågan så jag antog den utmaningen Jag hade ju redan jobbat inom kommun, landsting och försäkringskassan, det var lockande att jobba inom ett privat assistansföretag. 

Ola jobbade på OP-assistans mellan åren 2000 - 2018. 

– Vi gjorde en fantastisk resa på alla plan. 

 

Företaget blomstrade och familjen utökades med Filip och Linnea. Livet rullade verkligen på för Ola. I början av 00-talet tränade han dottern Anna i basket med stora framgångar för det flicklaget och livet kändes som det var en enda lång framgångssaga. 

 Nu landar vi där reportaget började, året är 2016 och Ola slänger upp alla bollar i luften.  

– Vi insåg att en förändring måste ske. 

Ola beskriver det som att han var trött, att han aldrig landade i framgångarna som kom utan fortsatte jaga nästa grej.  

– Det märktes mest på att jag hade tröttnat på huset, och jag kände mig klar med assistansen. 

Bollarna som slängts upp började nu trilla på plats en efter en och Ola bestämde sig för att flytta till Gävle. Efter en längre tids sökande på många lägenhetsvisningar befann han sig på Gävle strand. 

– Jag kände mig hemma direkt när jag klev innanför tröskeln. Filip och Linnea var med mig och  efter ett tag kom Filip fram med broschyren, ”kolla farsan, 200 Mbit bredband”. Då var det liksom klart och godkänt från sonen, säger Ola och skrattar. Linnea gillade också sitt blivande rum hos mig. 

 

När Ola fyllde 59 år gav äldsta dottern Anna honom en present. 

– ”Vi ska resa någonstans”, sa hon och jag tänkte härligt hon reser ju över hela världen. ”vi ska åka skidor”, ja, alperna tänkte jag. ”Mellan Sälen och Mora”, avslutade hon. 

– Hon berättade att vi skulle åka öppet spår på Vasaloppet, men att jag måste komma form om hon skulle ställa upp att åka med mig. ”Ställa upp!”, tänkte jag. 

– Det där tog fart i tävlingsmänniskan i mig det där och jag tränade stenhårt det året och blev förvånad av att min femtionioåriga kropp tog till sig hård träning igen. 

– Om ni funderar, det tog lång tid men tog jag mig från Sälen till Mora, nio mil på skidor. 

 Ola hade flera idéer på vad han skulle göra karriärmässigt, men då ett vikariat som enhetschef i Ockelbo dök upp tänkte han: 

– Det där jobbet är mitt. Jag kände att jag längtade tillbaka till min by. 

Foto: Mattias Färnstrand 2019 KUXAGRUPPEN AB

Foto: Mattias Färnstrand 2019 KUXAGRUPPEN AB

 

Runt jul 2018 dök tjänsten upp som chef för hemtjänsten i Ockelbo kommun. 

– Det var en fast tjänst och jag kände då att jag ville jobba längre en ett år. Jag sökte den och fick den. 

Ola tillträdde formellt den första mars i år och han har redan stora planer.

– Vi har tillsammans hunnit sätta vår vision. Vi vill skapa Sveriges bästa hemtjänst utifrån värdeorden i ett ordmoln som jag tagit fram tillsammans med alla medarbetare. De orden kommer vi jobba med och skapa mätbara mål.








Privat upptar dansen en stor del av Olas liv just nu och han går på kurser i en klubb: Gävle Rockin Rolin Club. Snart bär det även av till London igen för att se favoritlaget i fotboll. 

– Mitt kära Arsenal!  Och kanske besöker jag någon av staden cirka 8000 pubar också. 

– Det finns fortfarande några bollar kvar där uppe i luften, men jag trivs jättebra vid hemtjänsten och jag ser fram emot en spännande framtid. 

Ola Hålén slängde upp alla bollar i luften.  Foto: Mattias Färnstrand 2019 KUXAGRUPPEN AB

Ola Hålén slängde upp alla bollar i luften. Foto: Mattias Färnstrand 2019 KUXAGRUPPEN AB

































Påsken - Kyrkans viktigaste högtid

Påsken - Kyrkans viktigaste högtid

KUXABLADET - Nr 163 - 2019

KUXABLADET - Nr 163 - 2019

0