Profil - Carina Stridh

Profil - Carina Stridh

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

Vi tar av mot Åmot och fortsätter några kilometer för att slutligen nå vårt slutmål. Det gemytliga Källsjön, där Carina Stridh bor med sin sambo. Där har de plats att bedriva sitt största intresse, hästar. Carina har tagit SM-guld i Western Pleasure men många känner henne nog som tandsköterska på folktandvården eller som verksamhetschef på Ridhuset i Ockelbo. Idag välkomnar Parson Russell terrier-hunden Chimmie oss då vi kliver in i köket. 

Hunden Chimmie på kökssoffan. FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

– Han är gärna med när jag rider och springer kring hästens ben, han har ju råkat ut för en stampning, men inte lärde han sig något av det inte, säger Carina glatt och häller upp kaffe. 

Idag bor Carina Stridh och sambon Jonas Bäckström, som sagt, i Källsjön, där de har tre unghästar. 

– Jonas har en häst och jag har två. Det är lite mer jobb med unghästar, de ska utbildas och det tar ett tag innan de blir erfarna och lugnare. 

Hästintresset har Carina sedan barndomen då familjen bodde i Björke strax norr om Gävle. Det var mamma Marianne och pappa Lars Berggren och den tre år äldre systern Lena. 

– Jag och syrran fick en fjordhäst av vår morfar Paul. Han tyckte väl att vi behövde något att syssla med. Men fölet var nio månader när vi fick den, jag var 12 år. 

– Det tog ett tag innan vi kunde börja rida henne, ungefär tre år senare fick vi äntligen börja med det. Men den erfarenheten tror jag var bra, vi fick verkligen vara med från grunden, ha tålamodet och lära oss allt kring hur man tar hand om en häst. 

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

Ridningen började på Gävle ryttarsällskap, 1975. Carina och de andra eleverna red på kronans hästar, som låg i beredskap inför ett eventuellt krig. Carina minns att det var andra tider då. 

– Ryttmästaren hette Clevestål och  efter halva lektionen fick vi skritta hästarna,under tiden gick han och drack punsch i ett litet labbe bredvid ridhuset, säger hon och skrattar. Jag undrar vad Svenska Ridförbundet skulle säga om det idag? 

Efter det lärde sig Carina grunderna på Gävle ponnyklubb och Carina ser en stor skillnad på hur rideleverna var då och nu. 

– Idag skaffar de flesta eleverna en egen häst ganska fort och de tävlar och har stora förväntningar. Då på den tiden var det väldigt ovanligt att man köpte en egen häst, som ung. 

Efter nionde klass var Carina skoltrött och istället för att studera vidare på gymnasiet direkt tog hon ett sabbatsår och arbetade i stallet hos Nisse Norelius i Bergby. 

– Där fick jag helt eget ansvar att ta hand om tio hästar, varav fem kördes. Det var mycket ansvar och på den tiden var det ju inte bara att ringa någon, utan vi kommunicerade via lappar. Men då lärde jag mig mycket. 

Carina har även växt som människa tack vare hennes hästintresse. 

– Jag var blyg, tyst och tillbakadragen som liten. Men den framtoningen håller inte när du ska bestämma över ett djur som väger mellan 300 - 400 kilo. Du måste vara ledaren. Men du måste samtidigt vara respektfull. 

– Vi har haft ledarskapskurser med ett stort företag på ridskolan där vi låter deltagarna få en häst att flytta på sig genom att bara använda kroppsspråket. Det kan vara en ögonöppnare för många och en ingång att tala om vad ledarskap och respekt är, när en chef som är van att få som han vill ställs mot en häst som inte alls lyder till hans kroppsspråk.. Då kan det istället vara sekreteraren, som med sitt medkännande sätt får hästen att lystra. 

– Vi har testat lite olika koncept på ridskolan där jag nu är verksamhets-ledare, och just ledarskapskurser är intressanta då hästar och djur i allmänhet är ärliga. 

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

Efter sabbatsåret som hästskötare i Bergby började Carina ett förberedande program på folkhögskolan i Bollnäs. 

– Där läste jag in gymnasiekompetensen och eftersom jag bodde på internat på folkhögskolan fick jag umgås med vuxna i alla åldrar. Det var väldigt givande. 

 Carina var barnflicka i Italien och av mamman i familjen, som var tandhygienist, fick Carina upp ögonen för tandvården. 

– Jag kom in på en tandsköterska utbildning i Gävle och det var ett och ett halvt års heltidsstudier. Men då drog landstinget ner på tandsköterskatjänster och de ville bara anställa tandhygienister. 

I maj 1994 födde Carina sitt första barn, sonen Samuel. 

– Jag var tillsammans med Steve då, och när jag fick Samuel vet jag att jag tänkte, nu är det du och jag Samuel, inget annat spelar någon roll. När jag fick Ella fyra år senare minns jag att mina första tankar var att jag liksom var otrogen mot Samuel, men den första känslan gick snart över till ändlös kärlek och sen älskade jag förstås båda lika mycket. Men det var som att det var jag och Samuel i fyra år och sen kommer en till, det tog ett tag för sinnet att förstå. 

Carina var barnledig med Samuel och Ella. Hon tog en del småjobb tills hon fick arbete på Folktandvården i Sandviken, men efter ett år fick hon arbete hos en privattandläkare. 

– På en praktik i privat regi får du mer insyn i ekonomin, kundunderlaget och vad saker faktiskt kostar eftersom du beställer grejerna. Det kan jag sakna i landstinget, och jag skulle också gärna se att den faktiska kostnaden redovisades gentemot kunderna, det skulle nog leda till en annan medvetenhet. 

Efter åtta år blev Carina uppsagd från den privata praktiken på grund av arbetsbrist och hon fick åter arbeta vid landstingets folktandvård. Men ödet skulle göra att den privata praktiken hon arbetade vid lades ner och då fick Carina en idé tillsammans med några kollegor. 

– Jag en annan tandsköterska, en tandhygienist och en tandläkare gick ihop och köpte den privata praktiken och vi drev den tillsammans. Det är nog ganska unikt att två tandsköterskor är med och är delägare i en praktik, oftast är det ju tandläkaren själv som äger företaget. 

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

 Steve och Carina separerade 2003. Men Carina fortsatte med sitt stora intresse, hästar och på en långfärdsridtur träffade hon Jonas. 2005 hade de varit ett par ett tag och de bestämde sig för att köpa gården i Källsjön, utan att ha bott ihop tidigare. 

– Men vi har vårt stora intresse ihop och visst kunde vi ha renoverat huset mer men då lägger vi hellre tusenlapparna på att kunna åka på en ridtävling istället. 

Carina förkortade pendlingstiden avsevärt när hon fick jobb som tandsköterska på Folktandvården i Ockelbo. Men efter sju dagar hände något fruktansvärt. 

– Jag skulle hjälpa en tjej med en häst som hon hade lite problem med och jag satt på hästryggen, vi stod stilla, då hästen plötsligt kastar av mig och jag faller handlöst ner på backen och bröt ryggen. 

Carina blev liggandes på sjukhus i tre dagar, sedan var hon sjukskriven i tre månader. 

– Jag är här och nu och optimist, jag tänkte aldrig att nu är det över med allting, utan tog dagarna som de kom. Men jag lovade mig själv att i framtiden skulle jag bara rida på min egen häst. Det tog väl en vecka, efter att jag blivit friskskriven, sedan bröt jag det löftet, säger Carina och skrattar. 

 Efter cirka ett och ett halvt år fick hon chansen till en annan tjänst. 

– Då utlystes det att Ockelbo ryttarförening behövde en ny verksamhetsansvarig. Det är ju ”min” förening och mitt ridhus. Då sökte jag tjänsten och fick den. 

 Carina kommer in med sitt raka sätt och menar att det både är en tillgång men att det också avskräcker. 

– Det beror på vad du är för typ av person, vissa tycker om en rak person som mig, andra kanske blir avskräckta. 

 Det första Carina försöker införa  som verksamhetsansvarig är ett företagstänk. 

– Ridklubbar generellt i Sverige har en vision om att gå plus minus noll, men det slutar ofta med att ridhusen går back. Ofta förlitar sig föreningar också på att kommunen går in med bidrag, det gäller alla föreningar i Sverige. Men vi måste tänka på att när hästarna står dagtid förlorar vi inkomst. Därför har jag till exempel infört dagkurser, som jag själv håller i. 

– Vi måste även tänka på långsiktiga investeringar, vi ska utöka ryttarbanan så att vi kan hålla fler sorters dressyrtävlingar. Det är en investering som kommer leda till inkomster i framtiden. 

– Idag är det cirka 100 stycken som rider varje vecka. Om du är sugen behöver du egentligen bara ett par höga stövlar med klack, vi lånar ut hjälmen och du kan rida i mjukisbyxor. 

Själv rider Carina westernridning, som hon började med 2003. 2015 tog hon sm-guld och det märks att hon brinner för sporten. 

– Det gäller att med så enkla medel som möjligt, en knyckning med foten få hästen att vända sig, att sätta sig på ett visst sätt och få hästen att stanna. 

Där stannar vi, med Carina på hästryggen, och hunden Chimmie glatt springande farligt nära hästens hovar. 

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

Grilla grönt i sommar - spännande och nyttiga alternativ

Grilla grönt i sommar - spännande och nyttiga alternativ

Ockelbogårdar - planerar sexton nya lägenheter

Ockelbogårdar - planerar sexton nya lägenheter

0