Profil - Peter Månsson

Profil - Peter Månsson

När vi anländer till Peter Månssons verkstad i Totra, i Hamrångebygden har solen gått i moln efter att ha förärat oss med sin närvaro under ett antal dagar med trettiogradig värme. Det Peter främst brinner för är bilar. Att fixa upp en bil, som oftast kommer i delar i lådor är något han älskar. 

– Jag har mest haft amerikanare genom åren, men sen skaffade jag MGn som ni såg utanför och då frågade folk om bilen krympt, säger Peter och ler. 

Peter Månsson bakom ratten. FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

Vi har inte bara kommit till vilken mekaniker som helst, vi har kommit till en ”bilhantverkare”, där en bils historik och proveniens är lika viktig som chassinumret och den ursprungliga ingenjörens grundtankar. 

– Om det sitter en pinne vid förgasaren, då har den antagligen en funktion och jag älskar att ta reda på varför ingenjörerna valde att spendera några miljoner i produktionskostnad på den där pinnen. För många ses den som en onödig sak och de tar bort den. Då kan det gå illa.

Peter berättar att i Challenger TA finns det tre förgasare och att när föraren trycker gasen i botten slår de två sidoförgasarna på. 

– Då visade det sig att den här killen som tog bort den där pinnarna vid sidoförgasarna, när han tryckte gasen i botten då slog sidoförgasarna igång, men pinnarna som skulle stänga locken när han släppte på gasen hade han ju tagit bort och färden slutade i ett dike.

Peter har många anekdoter, historier och läxor av den karaktären. Vi sitter och dricker en kopp kaffe i de gamla lokalerna där det en gång fabricerades hus, Peters föräldrahem bland annat. Sen slutet av åttiotalet huserar Peter i lokalerna med sin plåtslagarfirma, som idag främst håller på med byggnationer.

– Jag är född i Gävle, och där bor jag idag också sedan sex år tillbaka, men när jag var fyra år flyttade min mamma och pappa, Runa och Karl-Göran hit till Bergby. De byggde en villa på Humlevägen som faktiskt byggdes i lokalerna jag nu huserar i. Där växte jag upp med min tre år yngre bror Lars-Göran. 

Peter gick i skolan och på lördagarna följde han ofta med sin pappa till hans arbete på bröderna Hansson, där han var bilförsäljare. 

– Det var nog där mitt bilintresse började, berättar Peter. På bröderna Hansson såldes det alla sorters bilar, både transportfordon, jordbruksmaskiner, personbilar och även finare så kallade direktionsbilar, till chefer med privatchaufför, på Ahlgrens, Sandvik och Korsnäs. 

– Då, innan slutet på 60-talet skulle alla firmor ha amerikanare. När vietnamkriget drog igång vände opinionen och de fick ju ruttna ägg och tomater kastade på bilarna, för att de var amerikanska. 

– På så vis kom bilarna ut i privat ägo. Pappa tog bland annat hem en 66:ans Cheva impala, och jag stod på kardanaxeltunneln för att se ut från baksätet. 

Peter gick verkstadsteknisk linje på Polhem i Gävle, efter gymnasiet och lumpen på I14, fick han en lärlingstjänst som plåtslagare på företaget där pappa Karl-Göran också arbetade. 

– Det var mycket alkohol på byggena på den tiden, minns Peter. Vi fick lönen i ett kuvert var fjortonde dag. Hur gammal är jag egentligen! Sen klockan elva en fredag kunde bygget stå still för att gubbarna hade börjat dricka. 

– När man jobbar med människor och inte bara sitter i skolbänken, då lär man känna människotyper. Jag kan ju se på hur en viss person är på hur den kommer in i verkstaden, hur personen hälsar… eller inte hälsar. Det är oerhört intressant och jag ju lärt mig att ta folk genom åren. 

Efter sju år på Gävle plåt började Peter jobba åt sin far, men vid 27 års ålder startade han en egen firma. 

– Jag letade lokaler och då hade firman Hamrånge hus och fritid, i Totra, blivit uppköpt och sedan gått i konkurs. Det här var en enda stor hall och jag har byggt avskiljningsväggar och dragit in vatten och avlopp. Men jag trivs väldigt bra här och det har fungerat utmärkt genom åren. 

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

Handbok till en av Peters första bilar, en VW Bubbla. FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

Det egna intresset för bilar hade då varit igång sedan länge. 

– Först har man inga pengar, berättar Peter. Jag minns att jag fick en Volkswagen en gång i tiden, som jag fixade upp. Sen när jag fick körkort då var det en Opel Record. 

– Jag vill göra något fint av det som folk tycker är skrot. Ofta köper jag bilar i kartonger. 

– Jag vill skapa något och bemästra någonting. Det är en utmaning att lära sig hur saker och ting fungerar. Varför har de utformat den delen på det viset, varför sitter den där pinnen där över förgasaren? 

Peter berättar att han snöat in på amerikanska bilar och att han skaffade sin första amerikanare i mitten av åttiotalet. 

– Det var en 66ans impala, som jag köpte i Axmarby av en ren slump. Den hade lite rostskador men den gick att köra. Den lackerade jag och renoverade motorn på. 

– Det man inte kan får man lära sig, speciellt när man inte har råd att leja bort. 

Med tiden har han hjälpt många som vänt sig till honom för att fixa sina klassiska bilar. Men någon mekaniker i modern mening är Peter inte. Han är mer av en hantverkare som vårdar och rustar upp historiska klenoder. 

– Nej, skulle någon rulla upp med något problem med en nyare bil, det har jag varken tid eller intresse av att fixa med. 

Peter menar att det inte i något annat land i europa finns så många klassiska bilar undanställda i lador och i garage. 

– Det är någons renoveringsprojekt och dröm, som ofta blir stående. Söndag eftermiddag är en bra tid att ringa och be ett bud, då har det ofta hänt att mannen som äger bilen pratat med hustrun om att det kanske är dags att sälja, under lördagkvällen. 

1988 träffade Peter, som då bodde i Valbo, Kerstin och de gifte sig. Kerstin är från Bergby och cirkeln var liksom sluten. Tillsammans har paret två barn, Charlie som är 28 år och Tina som är 25 år. Peter jobbar ihop med sonen på byggfirman och Tina är enduroförare. 

– Det är en ynnest att få arbeta ihop med sin son och Tina är en fantastisk endoruförare. 

Under 90-talet slog lågkonjunkturen till och Peters firma såg, likt de flesta andra, en svår tid framför sig. 

– Det var som att vara i en depression, allting var svart.  Du sökte lösningar, men det fanns inga jobb och inga värde i grejerna som du kunde tänka dig sälja av, det fanns inga kunder och inga köpare. Men då fick vi ett jobb att klä in kiosken i Bergbys byggnad. Det var nog räddningen det. 

– Du har bara dig själv, det är du själv som måste hitta lösningarna. 

Även om det finns många klassiska bilar i Sverige idag, börjar det sina, det märker Peter av. Själv har han inga drömbilar utan kör på det som dyker upp och ofta läser han in sig på ett visst märke och tar reda på historiken kring en viss modell. Det är lika viktigt som själva mekandet. 

– Idag byggs det många kloner, det händer också att mekaniker hittar egna lösningar. Men för mig är det viktigt att bibehålla originalutförandet. Om jag följer den ursprungliga handboken, säger Peter och pekar på en handbok till en Plymouth, från 1971, då vet jag att det kommer fungera i alla väder, alla dagar. 

– I slutänden är det chassinumret som visar om bilen är äkta vara eller inte. 

Vi går runt i Peters verkstad och där står bland många andra bilar en International Scout, från 1975. Den presenterar Peter som den första SUVen. Där står även en klassisk hundkoja, en Austin Mini Cooper S mk1 från 1965 samt en Dodge Charger R/T som han ägt sedan 1988. 

– Chargern var min första ”riktiga” renovering som jag gjorde och där lärde jag mig väldigt mycket. 

– Nu håller jag på med minin. Cooper var ju en racingförare som testkörde bilarna och sedan satte de hans namn på grillen. De vann ju tävlingarna i Monte Carlo i flera år. 

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

Peter berättar mer om historiken kring bilens uppkomst, hur designen kom ur ett regeringsbeslut att göra en liten bil med plats för fyra personer. 

– Jag kan inte tänka mig någon annan bil som både Drottningen, Beatles, Peter Sellers och en vanlig arbetare gillade och köpte. Men det har du i Minin. 

I en av hissarna står en Dodge charger med en 426 V8. Peter går igenom matematiken bakom namnet 426, om hur slaglängd och borrbredd är en kvadrat, och att den bilen kräver sin förare. 

– Speciellt om du kör manuell växel. Missar du exempelvis tvåans växel, då sticker motorn. 

Peter har en vecka kvar på semestern, sedan börjar arbetet igen. Han ser fram emot en framtid där han kan dra ner på byggarbetet och istället fokusera på bilarna. 

– Arbeta kommer jag alltid göra, om jag får hålla mig frisk. Då kan jag gå här och inte känna att jag måste dra in pengar, utan jag kan göra det jag tycker om mest. 

Fixa upp det som folk tycker är skrot, en gammal rosthög, till något folk vänder sig om för att titta på när du rullar förbi. 

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

KUXABLADET - Nr 170 - 2019

KUXABLADET - Nr 170 - 2019

Folkmusik - i fantastiska Oklagård

Folkmusik - i fantastiska Oklagård

0