Profil Roger Danielsson - Lingbos mekaniker i 42 år

Profil Roger Danielsson - Lingbos mekaniker i 42 år

FOTO: Mattias Färnstrand

När Roger Danielsson låser dörren till verkstaden i Lingbo den sista september är det också för sista gången. Då, för exakt fyrtiotvå år sedan tog han över firman som varit hans arbetsplats, men den första oktober 1977 började det som skulle bli så mycket mer än en vanlig bilverkstad. Här har det ätits julbord, alltid funnit en bestämd plats för bästa vännen, mellan väggarna har det diskuterats världsproblem och en gång bjöds alla som tankade på våfflor med grädde och hjortronsylt. 

– Det har känts konstigt, säger Roger när vi kommit en bit in i intervjun. Men, fortsätter han, det ska bli skönt med mer fritid.

Sedan kommer alla minnena över honom och en lätt glans sprids över hans ögon. 

FOTO: Mattias Färnstrand

Lingbo bilservice heter firman som Roger drivit under de senaste fem decennierna. Här har, som han beskriver det, generationer fått sina bilar servade. 

– Jag är inne på tredje generationen som kommer med sina bilar nu. Från början när jag började som bilmekaniker var det skruvandet och det mekaniska, motorerna, som var det intressanta. Men när du gjort en grej femton gånger, då är det inte roligt längre. Visst, du vill fortfarande göra ett bra jobb. 

– Efter ett tag var det den sociala biten som gjorde arbetet roligt. Dels när någon kvinna stannat och jag fick fylla på olja eller hjälpa till med andra småsaker och de kom med bullar eller andra bakverk som tack dagen efter. Eller ”gubbdagiset” som vi har här varje dag, där vi sitter och diskuterar allt mellan himmel och jord. 

FOTO: Mattias Färnstrand

FOTO: Mattias Färnstrand

FOTO: Mattias Färnstrand

Vi sätter oss i fikarummet, där interiören andas skiftningen mellan 70- och 80-tal. En plansch för Gyttorps ammunition på väggen, och där står en något annorlunda kontorsstol. 

– Det är en stol från en volvo 740 och underredet från en fåtölj som skruvats ihop, säger Roger och skrattar då vi sätter oss. 

FOTO: Mattias Färnstrand

FOTO: Mattias Färnstrand

Roger kommer ursprungligen från Ångermanland, men familjen hamnade i Lingbo 1961. Pappa Inge jobbade på järnvägen och tillsammans med Doris fostrade han de tre bröderna. 

– Det är jag, Bosse och Lars Tommy, och det är fem sex år mellan oss, berättar Roger. 

När Roger gick på Perslundaskolan i Ockelbo så hade han fjorton dagar praktik hos Lingbo bil och motor, men då låg lokalerna lite längre norrut. När det var dags att gå ut skolan frågade han om det fanns arbete på firman. 

– Jag slutade skolan på fredagen och började som mekaniker på måndagen.

Olle Blom hette ägaren och Anders Zetterström och Bernt Lindén var de två andra mekanikerna på firman. 

– Olle var en riktig profil han, han var väldigt motorintresserad. En dag åkte han hem med snöskotern på lunchen, åkte ut bakom en buss som stod vid vägen och en bil körde in i honom, så han var sängliggande i några veckor. Det var 1967 och då var det jag och Bernt kvar på firman, det var lite panik att ta hand om allting, jag var ju 18 och Bernt 22 år då. Men det gick det också. 

Roger kommer in på utvecklingen under de här åren. 

– Då var allt nytt och spännande. Men det var mer jobb, maskiner och allt runt omkring har blivit bättre, idag förväntar du dig ett oljebyte på en modern bil var 2000:e mil. Då på den tiden skulle du byta olja OCH smörja alla smörjkopparna på en PV varje 150:e mil. 

– Då på den tiden renoverades hela motorn vid 8000 mil. Motorn togs isär och allt fixades. Idag byter du på sin höjd en kamrem vid de miltalen. 

– Mekaniker idag har ju blivit reservdelsbytare. 

1970 hade Roger avslutat sin värnplikt som varit förlagd uppe i Sollefteå. 

FOTO: Mattias Färnstrand

FOTO: Mattias Färnstrand

FOTO: Mattias Färnstrand

– Jag trivdes jättebra och det var ju som hemmaplan. Men då hade morsan och farsan flyttat till Falun för järnvägen hade lagt ner i Lingbo. Där fick jag jobba på verkstaden och återförsäljaren för Ford i Falun, Wickmans.  

– När de flyttade till Gävle flyttade jag dit och fick jobba där. 

Under den här tiden köptes verkstaden i Lingbo av Evert Persson som var bosatt i Stockholm. Han tog med sig en reparatör upp, som flyttade till Lingbo. 

– Jag var ofta i Lingbo för jag friade med en tjej. 

Roger och Märta flyttade ihop i Lingbo 1973. 

– Vi var ihop i tjugofem år, och fick två barn, Jonas och Kristina. 

Idag lever Roger med sambon Carin, de har varit tillsammans sen 1995 och har sonen Oskar som är arton år. 

– Lingbo 1973 var något helt annat än vad det var idag. Det bodde cirka 1300 personer i byn och både Lingbo verkstäder och Finnés såg och snickeri fanns kvar och gav sysselsättning.

– Den här mekanikern från Stockholm flyttade tillbaka dit och då blev jag anställd hos Evert som mekaniker. Han sålde sedan Lingbo bil och mek till Rune Lövstrand. 

– Rune var plåtslagare i grunden och någonstans ångrade han nog att han tog på sig en bilfirma. I ett och ett halvt år skötte han sin plåtslagardel av firman och jag körde på som mekaniker. Då skötte jag allt, beställningar och bokningar. 

Det här utmynnade i ett Roger köpte firman och den 1:a oktober, 1977 slog Lingbo bilservice upp portarna. 

– Från början fanns inte det vi sitter i nu, berättar Roger och pekar på lokalerna.

Han berättar att han tog in en snickare till den gamla verkstaden som gav honom uppmaningen att ”riva alltihop”. Det var smörjhall och tvätthall som aldrig användes. 

Roger byggde ut och om och när allting stod klart 1981 revs den gamla byggnaden. 

Bild på den gamla macken och bilverkstaden i Lingbo

– Jag ritade den nya byggnaden och lejde där det behövdes, murare som gjöt grunden, snickare som byggde stommarna, sen hade jag mycket hjälp av vänner. 

En vän som varit med under alla år och som även hjälpte till under bygget är svågern Curt Åkerlund. 

– Alla stolar här är fria, men just den stol du sitter på är Curts säger Roger pekar på mig. 

Precis då kommer en man in och han får syn på mig. ”Någon sitter på min plats” lyser ur hans blick. 

– Här är han ju!, säger Roger och jag gör självklart plats. Ingen utomstående ska ändra på det som varit tradition i mer än fyrtio år. 

När Curt kommit in och sagt några ord och dragit vidare kommer Roger ihåg den gången polisen var på besök.

– Det var något polismöte längre norrut och alla ekipage passerade här vid macken, det var motorcyklar och bilar. Rätt som det var kom en polisbil från andra hållet och den svängde ner mot verkstaden. Men istället för att stanna åkte den rakt in i husknuten. 

– En man kom ut och han skämdes nå rejält, det visade sig vara polischefen själv som fått fel på bromsarna och vänt om. Men jag vet inte varför han inte använde handbromsen. 

– Det där missödet stannade nog bara mellan oss och de poliser som satt i bilen, säger Roger och skrattar. 

FOTO: Mattias Färnstrand

FOTO: Mattias Färnstrand

Rätt som det är kommer ett gäng med herrar in i lokalen de sätter sig vant kring bordet, stämningen är hög. 

 Det är förutom Curt då, Rolf Högberg, Åke Löfstrand och Aron Åberg som samlas ett par gånger om dagen och löser världsproblem sedan 1981. 

Förutom ständiga diskussioner har de även julbord varje år, i verkstaden. 

– Det var Björn Sundqvist som låg bakom det. Han var ofta här och han älskade att laga mat. Men han kunde inte äta själv för han hade cancer i strupen, berättar Roger. 

– Björn kom in och sopade och städade halva verkstaden en dag och berättade för mig att vi skulle ha julbord. Det var nog tjugo gäster här som satt och åt på kvällen. 

– Sen var det den gången han kom med två fällbord, tre hinkar, en med grädden, en med hjortronsylt och en med våffelsmet. ”Har du nån skarvsladd” sa han och riggade upp våffeljärnet. Sen bjöd han alla som tankade på nygräddade våfflor. 

Det var femton år sedan Björn gick bort, men minnet består innanför dessa väggar och hos Roger. Andra minnen är under 80-talet då en viss tv-serie om en mack blev populär.  

– Jag han skaffat en hund och för en gång skull hade jag inte skaffat tikar som förr. Det var ju ofrånkomligt att alla kallade den hunden för Roy fast den var döpt till Ludde. 

– Det har varit mycket slit genom åren, mycket runt om som ingen tänker på, med pappersarbete och byråkrati. 

– Från Caltex till Texaco till Preem, från manuell station där jag var tvungen att ta betalt för varje liter, till automatstation — då fick jag lite mer fritid. 

FOTO: Mattias Färnstrand

FOTO: Mattias Färnstrand

FOTO: Mattias Färnstrand

Nu tar snart september och en era tar slut, för Roger blir det att hitta på andra saker att göra. 

– Jag kommer säga som pensionärerna i PRO, ”Hur hade jag tid att ha ett jobb”. Det är jakt, fiske och barnbarnen. Det ska bli kul att få vara mer närvarande.

Preem tog bort pumpen vid verkstaden den 31 maj, 2018. Sedan dess har Roger fortsatt med sin huvudnäring. Nu lämnar han över nycklarna till nya ägarna. 

– Jag sålde allt, inte en skruvmejsel tar jag med mig. För kommer någon och frågar om jag kan fixa något sen, då kan jag säga det: jag har inget att jobba med. 

KUXABLADET - Nr 173 - 2019

KUXABLADET - Nr 173 - 2019

KUXABLADET - Nr 172 - 2019

KUXABLADET - Nr 172 - 2019

0