Nedjan - Ny föreställning av NATF
Den 12 januari blir det premiär för Norrsundets arbetarteater förenings (NATF) nya musikaliska drama betitlat Nedjan. Historien kretsar kring fartyget Nedjan som förliste efter att ha lämnat Norrsundets hamn för alldeles snart 70 år sedan.
– Curt Carlsson började skriva på det här manuset och ville ha premiären exakt på 70-årsdagen, men det är en tisdag. Premiär blir det istället på närmast liggande helg, 12 januari, berättar Ronny Bäcklin, NATF.
Ulrik Svalsten till vänster, sittande Ronny Bäcklin
Pjäsen handlar inte uteslutande om Nedjans undergång, utan kretsar mer kring sjömännen och deras tid i Norrsundet. Alla besättningsmännen finns med i rollistan, bland dessa fanns en person som gjorde ett särskilt avtryck på norrsundsborna – den talangfulle sångaren och charmören George Dixon.
– Det var lite av ett mysterium med båten som var försvunnen i 42 år och hittades 1996, berättar Ulrik Svalsten, regissör.
– Längs Gästrikekusten finns tusentals vrak från 1500-talet fram till idag, mig veterligen är det här det första gången det sätts upp föreställning om ämnet, säger Stig Edvinsson, som gör skådespelardebut i Nedjan.
Curt Carlsson gjorde research och presenterade sina planer för en pjäs, men han gick bort innan allt kunde realiseras. Curt hann med att träffa Ulrik, som bearbetat det ursprungliga manuset.
– Själva dramat har utvecklats kring de fakta som finns, berättar Ulrik.
– Det finns en inspelning av de sista nödmeddelandena från Nedjan, även om de är av dålig kvalitet kan man höra vad som sägs och det kommer vi förhoppningsvis kunna använda, berättar Ronny.
Nedjan planeras bli en pjäs i två akter med en sammanlagd speltid på ungefär två timmar.
– Det här är ett gästrikesamarbete, med 19 skådespelare och tre musiker på scen. Att hitta alla lokalt är idag inte möjligt, folk jobbar här och där, säger Ronny.
Karin Wallén Svalsten är kostymör på uppsättningen och gift med regissören Ulrik, både med bakgrund inom bland annat Riksteatern. Sedan ett par år tillbaka bor de i Mörtebo, Ockelbo kommun. Paret berättar att de hittade NATF av en slump i samband med ett besök till Bergmans fisk. Karin har grävt djupt i kostymförrådet och hittat det allra mesta som behövs för att ekipera ensemblen 50-talsenligt.
– Det ska synas på scen att det är kallt ute. Det mesta av kläderna är original från den tiden, berättar Karin.
– Väldigt få saker saknas nu, men kaptenen skulle behövt en svart sydväst, det efterlyser vi!
Kuxabladet skrev tidigare om Nedjans skeppsklocka, som nu finns på Arbetarmuséet. Den kommer finnas med på scenen och publiken får höra samma klang som ljöd över det stormiga havet den ödesdigra natten 1954.
Samuel Hedström visar upp scenmodellen för Nedjan, han har varit med från början på NATF som scenbyggare och var under 28 års tid scenmästare på Folkteatern i Gävle.
– Bland det sista George Dixon gjorde var att köpa nya blå gardiner till sin hytt, det är en detalj jag tagit med, berättar Samuel.
Nämnda gardiner såldes av en moster till Britt-Marie Edvinsson, som är en av skådespelarna i uppsättningen.
– Nu ska livet bli ljusblått, sade George till min moster, berättar Britt-Marie.
Musiken är ett stort inslag i pjäsen om Nedjan, Britt-Marie sjunger tillsammans med Fanny Brunzell, Ingrid Karlsson och Madelene Lindberg som “The swining sisters” i pjäsen och Kuxabladet bjuds på en försmak av hur det kan låta.
– Bakgrunden till den här scenen är att karaktären Vicky gärna vill sjunga tillsammans med George, som är väldigt talangfull men inte dyker upp på framträdandet. George i sin tur har hittat ett kärleksintresse i Anita och det orsakar en del svartsjuka i bygden, säger Fanny, som berättar att hon varit en del av NATF sedan hon var barn.
Medan vissa varit med länge, är flera i ensemblen nya.
– Jag är från Gävle och har ingen koppling till Norrsundet alls, det har varit spännande att få höra alla berättelserna, berättar Madelene.
Vi får även se en kort scen som utspelar sig på caféet där en svartsjuk man konfronterar George Dixon som sitter och dricker en kopp kaffe. Skådespelarna behöver mer eller mindre dedikera alla sina helger fram till premiären för repetitioner, ofta är det någon som är borta och då fyller andra i som stand-ins, idag var det Ronny som fick in i rollen som George.
– Vi har jätteroligt på våra träffar, det är värt tiden, fastslår Ingrid.
– Vi är bekväma med varandra och kan rädda varandra på scen, säger Madelene.
Mycket arbete och repetition återstår, den 12 januari kan vi se fram emot en premiärvisning av Nedjan.
