Snöskotern Bigfoot - Ockelbos sista skoter

Medan Ockelbo skoter är ett välkänt varumärke är det faktiskt inte den sista skotern som producerades i Sverige, eller ens i Ockelbo. Stig Eriksson var utvecklingschef på Ockelbo Industri och såg inte slutet på företaget som slutpunkten för Ockelbo och skotrar.

– Jag ville nog hålla på lite till, berättar Stig som därefter utvecklade skotern Bigfoot.

Stig Eriksson med en av sina Bigfoots. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet

I mitten av 1970-talet arbetade Stig på Atlings maskinfabrik, vägg i vägg med skoterfabriken. 

– Jag minns att jag fick frågan om jag inte skulle kunna jobba åt dem istället, och visst kunde jag väl det.

Stig beskriver skotern som en revolution, när den kom på 60-talet, plötsligt kunde människor, som tidigare behövt åka skidor, ta sig runt 100 mil i stort sett hur de ville. Och Stig har själv åkt mycket skoter i sina dagar.

Detalj. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet

– Jag har alltid uppskattat mest att bara ge mig ut någonstans där det är ospårat och sedan ta mig tillbaka.

Från Ockelbo såldes det skotrar både i Sverige och internationellt. 

– Från ett år till ett annat skulle vår produktion ökas från 1000 maskiner till 5000, men det klarade vi inte riktigt utan hann med att producera 3500.

Stig Eriksson. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet

Stig har fått berättat om en kund från Norrland på 60-talet som kom ner för att hämta en skotern på juldagen! Men inget släp var kopplat på bilen och skotern lastades direkt på biltaket. Sen fästes den med spännband genom gliporna i rutan och de vände hemåt igen.

Stig tog mycket ansvar i takt med att hans roll inom företaget Ockelbo skoter växte. Men den första jobbresan, ja – den var allt annat än glamourös.

– Det var ekipage på SM-veckan i Piteå som hade problem med växellådor som hoppade ur. Jag skulle skickas upp för att åtgärda felet. 

– Efter en vanlig arbetsdag och kvällsbestyr var klockan runt 21 då jag hoppade i bilen för att åka upp.

– I Sundsvall började jag inse att det är väldigt långt till Piteå! Jag fick sova i bilen.

Även om Stig inte fullt ut kunde lösa problemet med maskinerna tror han att det betydde mycket att någon från fabriken faktiskt dök upp och försökte hjälpa till.

Desto mer minnesvärd arbetsresa var den Stig gav sig ut på till Japan.

– De är väldigt bra att ha att göra med. Vi besökte bland annat Kayaba som gjorde stötdämpare i stor skala, 5000 stycken på 45 minuter. Det var en fråga om sekunder i produktionstid.

– Där tog de hand om oss som om vi var världens bästa kund.

Även Suzukibyggnaden fick besök från Ockelbo och konferensrummet låg högst upp i en helglasad byggnad.

– Vi hade fått tips om att ta med någon lokal alkoholhaltig dryck. Den togs emot och ställdes genast in i ett glasskåp, för att drickas tillsammans nästa gång vi sågs.

Ockelbo skoter blev senare uppköpt av storföretag och från 1989 var det finländska Lynx-skotrar som skulle tillverkas.

– Det var svårt att komma överens med finländarna, de följde inte vad vi kommit överens om. 

Produktionen fortsatte fram till 1992, varpå fabriken stängde för gott. Stig hade dock andra idéer och hade redan tagit initiativ för att fortsätta producera skotrar på egna ben.

Skisser på Bigfoot av Hans-Erik Persson…

och sedan en modell bygd i frigolit i naturlig storlek (ovan) som Stig och Hans-Erik fick hålla fast för att den inte skulle blåsa iväg under fotosessionen i skogen. Foton på skisser och på modellen från Stig Erikssons privata samling. 

Skotern efter Ockelboskotern

– Tillsammans med industridesignern Hans-Erik Persson ritades vad som senare skulle bli Bigfoot. 

– Den tog vi fram i frigolit och fotade ute i bushen, det blåste extremt just den dagen och vi fick hålla i modellen för att den skulle stanna kvar.

– Hans-Erik är inte med oss längre men vi kom jättebra överens, han designade mycket inom Ockelbo skoter och var skicklig.

– Han hade förståelse för funktion och ritade på ett vis som faktiskt fungerade och inte bara såg snyggt ut på papper. I vår frigolitattrapp fanns till exempel ett motorblock byggt i trä.

Bigfoot var utställd på tekniska mässan och fick stor uppmärksamhet, vid det året och Stig blev även utsedd till årets företagare i Ockelbo 1991. 

– Företaget hette Snow Mobile Konsult AB och det fanns ett stort intresse. 

Bigfoot på väg att byggas.

Skotrarna av slaget Bigfoot sattes samman i Ockelbo. Senare blev företaget uppköpt av ett annat bolag i Sveg, där satsade Stig i tre år på Bigfoot.

I Sveg satsades det på en ny Svensk 4-taktsmotor –som skulle visa sig vara ”spiken i kistan” för Bigfoot då motorerna aldrig fungerade.

Stig fortsatte sin arbetsbana som ingenjör och ritade allt från sjukhussängar till sågverk med mera..

– Det är ett kreativt yrke som jag trivdes med och som utvecklades enormt under min tid. Jag blev till och med tvungen att lära mig 3D teknik.

Allt som allt hann 43 stycken Bigfoot skotrar produceras fram till 1994, då bolaget fick tvingades lägga ner. Några av skotrarna gick på export till Norge och Turkiet.

– Jag har koll på en del av maskinerna än idag.

En av skotrarna står i källaren hemma hos Stig och vi bjuds ner för en närmare titt. Det är minst sagt en alldeles speciell maskin, och en helt enorm skoter.

– Det är jättekul att komma ut på min Bigfoot, det är få som har sett en och många blir intresserade – även de som normalt inte bryr sig så mycket om skotrar.

Men att skotern står där i källaren är ändå relativt nytt, Stig fick tag på sin första Bigfoot för ungefär tio år sedan.

– Min son Max är drivande i det projektet. Idag har vi tre Bigfoot, och mågen, Robert Röde, har en. Jag får ju såklart skruva en hel del, men alla rullar.

Medan Bigfoot är unik har familjen Eriksson även en helt exklusiv modell, av vilken endast en färdigställdes.

– Den heter Lill-fightern. Det togs fram en förserie på tio maskiner av Ockelbo skoter, men endast en blev klar och den har Max än idag.

Stig på Bigfoot i Älvdalen. Foto privat.

I förra numret av Kuxabladet kunde du läsa om gänget som vann Cannonball run uppe i Älvdalen, Stig är en av dem som var med.

– Första gången jag var upp dit träffade jag en riktig entusiast av Bigfoot, och han blir helt lyrisk varje gång jag kommer upp. De gav mig en pokal för bästa ekipage, säger Stig.

---

Fler artiklar om skoter på Kuxa.se