Återblick - profil Jan Anders Olausson

Återblick - profil Jan Anders Olausson

Jan Anders Olausson heter veckans profil (ursprungligen publicerat v.24 2017) som är både trädgårdsmästare, tennisinstruktör och fotograf, och numera ideellt arbetande pensionär. Kuxabladet träffar honom mellan regnskurarna, på tennisplanen vid Wij i Ockelbo. 

Det tar inte många meningar förrän Jan Anders både förklarat att hans intresse för tennis började på just denna tennisplanen i Ockelbo på femtiotalet, och att hans mamma arbetade på Wij herrgård, där de bodde i en lägenhet på den tiden. Samt att han precis — tidigare under dagen — instruerat Kuxabladets Johan Beijer i tennis och att vederbörande har en god backhand men behöver arbeta på sin forehand. 

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

- Man bestämmer själv hur bra man vill bli, förklarar han angående när en tenniselev har vilja eller inte, sedan tänker Jan Anders efter. 

-Men jag går för fort fram. Om vi ska prata om mitt liv då måste vi ta det från början.

Han återkommer till uppväxten på Wij Herrgård på femtiotalet. Där arbetade mamma i köket och trädgårdsmästare Lundahl kom in med dagens skörd varje förmiddag. 

- Maten var fantastisk och allt var ekologiskt odlat. Biodynamiskt, redan på den tiden. Wij var en av företrädarna för den typen av odling i Sverige. Mycket tack vare Helge Lundahl som utförde det i praktiken och Barbro Höglund, som låg bakom ideologin, förklarar Jan Anders. 

- Herrgårdens park, ekbacken och arkivkullen var min lekplats. Jag och en vän, Lasse Forsberg, spelade fotboll, tennis, anlade isbana och åkte skridskor, åkte skidor i backen här intill, ja, vi gjorde allt. 

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

- När jag var tonåring spelade jag även tennis med de vuxna som spelade här på planen. Folk från Kopparfors; Bengt Krevers med sin goda forehand, Hans Brundin och tandläkaren Bernt Östberg. Det var vuxna som hade skoj och lekte, konstaterar Jan Anders.  

- Torbjörn Frölich spelade också här och gick ju långt som tennisspelare sedan. 

Året var 1971 och gröna vågen var i full gång. Ungdomar sökte sig ut på landet till en annorlunda livstil närmare naturen. Anders Björnsson hette en trädgårdsmästare och filosof som höll till i Värmland. Jan Anders åkte till honom för att lära sig mer om odling. 

- Det var ett förhållningssätt till jorden, växterna och allt levande, som Anders lärde ut.

- Den skulle vara vänlig för masken, odlaren och konsumenterna. Han var i sjuttioårsåldern och gick omkring barfota. Han var väldig generös med sitt vetande och tänkande. 

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

Med alla trädgårdsintresserade ungdomar kom även musikgruppen ”Träd, gräs och stenar”, kända inom proggrörelsen, till samma gård, vilket även lockade till sig inte bara trädgårdsintresserade ungdomar. 

- En dag kom det en tjej på en cykel från Uppsala. Hon var uppväxt i New York, berättar Jan Anders. Hon var intresserad av trädgårdsodling och började arbeta med mig på gården. Men sen visade det sig att hon hade andra planer. 

- Det var inte trädgården som hon var intresserad av, utan mig. Det gick väldigt snabbt där, säger Jan Anders och ler. 

- Jag berättade om mina drömmar att odla. Sagt och gjort, året efter flyttade vi till Cypern där hon var född, men det gick inte bra att odla grönsaker där i den karga jorden utan att använda sig av konstbevattning. 

- 1973 fick vi första sonen, då bodde vi på Cypern. Men sedan flyttade vi tillbaka till Sverige och vi hälsade på mamma i Ockelbo, köpte oss en husvagn och en bil och åkte över halva Sverige i jakt på en gård.

Efter mindre lycka hittade vi dock till slut ett torp i nordvärmland omgiven av berg och tre sjöar  med två hektar mark och uppvuxen fruktträdgård. 

- Med plantor som jag fick av Anders Björnsson drev jag min egen plantskola och vinbärsodling, vi var självförsörjande under många år. Med potatis, frukter och rotfrukter. På den tiden var vi alla vegetarianer.

Men svärföräldrarna hade andra planer. 

- De hade varit på besök på Cypern och i Sverige och ville att vi skulle flytta till USA. Julen 1985 hade vi sex barn och alla i familjen utom jag åkte till New York för att fira jul, berättar Jan Anders. 

I Januari 1986 ringde Jan Anders fru och berättade att svärfar köpt ett hus på Long Island i New York åt dem.

- Ja, vad skulle jag göra? Jag hade byggt upp allt där i Värmland, men nu hade familjen ett hus i USA. 

I USA arbetade Jan Anders först som fastighetsförvaltare, åt svärfar,  och sedan även som skolbusschaufför. 

- Runt om på Long Island fanns det en stark tenniskultur. Bara på barnens skola fanns åtta stycken banor. Det gjorde att jag bestämde mig för att bli tennistränare. 

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

Jan Anders var 42 år då han bestämde sig för att bli tennisinstruktör. Det hade gått trettio år sen han sist höll i en racket, förutom en gång. 

- Jag hade bollat en boll mot en vägg en gång då jag höll på med odlandet och tänkt: ”Vad är det för nytta med att bolla en boll mot en vägg?”. 

- Men i USA var det som att jag hängav mig åt mina intressen och tennis var något jag drogs till. 

Timingen spelade också in, Sverige var en stornation inom tennis under den här perioden från sjuttiotalet fram till början av 1990-talet. 

- Det föll sig så att det året då jag blev tennistränare blev Mats Wilander bäst i världen. Det gjorde att klubben jag arbetade för ökade antalet medlemmar, bara för att de hade en svensk instruktör, erkänner Jan Anders. 

Det blev inte sämre för karriären att trenden fortsatte med Stefan Edberg som blev bäst i världen under början av 90-talet. 

Karriären var i full gång och Jan Anders arbetade både som tennistränare — där det även ingick att han tog hand om två anläggningar — och som fotograf. Jan Anders fotograferade tennisproffs, bland annat åt svenska tennisförbundet, och olika magasin för unga och lovande tennisspelare.

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

- Att jag fotograferade tennisstjärnor har ju lett till att jag fått se dem spela på US open varje år och även följt deras träningar på nära håll. 

- André Agassi skriver i sin självbiografi att han ogillar att träna. Men det stämmer inte, han fullkomligt lyste av glädje under träningen. 

1993 skildes Jan Anders och hans fru. 

- Hon ville ha fler barn, det är nog svårt för en svensk att förstå, och jag var nöjd med våra sex ungar, så vi skilde oss. 

Jan Anders arbetade sextiotimmarsveckor och år 2002 hände det oundvikliga. 

- Jag brände ut mig, totalt. Den sommaren gjorde jag ingenting. Mot hösten var jag tillbaka på tennisbanan men jag orkade inte ens kratta gruset. Det är jobbigt att prata om. 

Det blir en stunds tystnad under vårt samtal och Jan Anders letar orden. Han berättar hur han tog hjälp av två terapeuter och att det  sakta blev bättre. 

- Jag åkte till en god vän, Lars Jacobsson, som jag också arbetat med i många projekt under åren. Han hade varit och besökt mig i New York och nu var det min tur att åka till hans naturhus nordvärmland.

- Det är ett hus med öppen eldstad och jordgolv. Det var en  underbar upplevelse att leva så nära naturen. Han hade en flotte som vi låg och drev på en hel natt och kollade på stjärnorna. 

- Allt arbete med fotograferingen, framför flimrande datorskärmar, hade även gjort mig överkänslig för el. Men när jag känner jorden, sätter en spade i den, eller känner på ett träd med handen, då känns det genast bättre. 

- När jag var tillbaka i New York hade mitt uppehållstillstånd, gått ut, men tulltjänstemannen kände igen mig då vi båda fotograferade och släppte in mig. Men hon som skulle hämta mig på flygplatsen kom inte och hon hade mina nycklar till lägenheten. Taxin till lägenheten körde vilse. 

- Alla dessa händelser var tydliga tecken för mig att jag skulle flytta tillbaka till Sverige, konstaterar Jan Anders. 

Tillbaka i Sverige tog det ett tag för Jan Anders att komma in i systemet igen. Men med eget initiativ, hamnade Jan Anders till slut åter i Ockelbo. 

- Jag hörde att Lars Krantz startat upp Wij trädgårdar där i början av 00-talet. Jag kontaktade honom och berättade att jag växt upp här och att jag hade egna fotografier från parken från 50- och 60-talet. Sedan fick jag arbete på trädgården i två år, till pensionen,  och nu arbetar jag här ideellt.

- Jag tar hand om Arkivkullen, ser till den biologiska mångfalden och de gamla stigarna. Där har vi Sveriges enda vilt växande lian, säger Jan Anders och ler. 

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

Jan Anders trivs utomhus i naturen och det var tennisen som var hans väg ut från instängda kontorslokaler i USA. 

- Tennis är som att meditera för mig. Eller tennis är mer än så, det är meditation, mindfullness, motion, konst och lek. Du är ett med nuet och du fokuserar inte på något annat. Det är även en social grej, ett samspel med den du spelar mot. 

Jan Anders berättar om allt med innerlighet och eftertanke. Samtalet löper fram och tillbaka, mellan trädgård, meditation och tennis. Nutid och historia. Trädgårdsarkeologi och integration, New York och värmlandsskogar. Intensivt arbeta och utbrändhet, glädje och sorg.

Till slut frågar jag om framtiden. 

- Framtiden handlar om barnbarn och stoppbollar, säger Jan Anders och skrattar finurligt. Jag har tre barnbarn i nordvärmland, två i New mexico och ett i New York. Dem ska jag åka och hälsa på också! Men när fysiken blir sämre med åldern kommer jag ägna mig mer åt fotograferandet.

FOTO: Mattias Färnstrand, Kuxagruppen AB

Älghundar och stövare - i ridhuset

Älghundar och stövare - i ridhuset

 Profil - Fredrik Engman

Profil - Fredrik Engman

0