Jakten på polismördaren
Foto: yespanioly, Unsplash
Morgonen den tolfte augusti 1991 sitter den pensionerade trafikchefen Sten Unné i köket i sin villa på Viberget i Ockelbo. Plötsligt upptäcker han att en man med mörkt hår, klädd i en lila träningsoverall, smyger omkring i trädgården.
Unné öppnar fönstret och frågar vad han vill. Mannen förklarar att han kände sig nostalgisk då han såg huset, eftersom hans före detta svärföräldrar tidigare bodde där.
Trots besökarens vårdade yttre och trevliga sätt tycker Unné att det hela är underligt, och efter att mannen gått diskuterar han saken med en bekant som råder honom att kontakta polisen.
Den mystiske mannen beger sig under tiden till den lokala polisstationen för att be om ansökningshandlingar till pass ‘‘åt sin syster” men går efter att ha upplysts om att systern själv måste ordna det. På vägen ut möter han ett par kvinnliga, civilklädda poliser som kommit för att lämna fotografier på ett efterspanad rymling. Men den de söker är enligt utsago något kraftigare och klädd i en blå träningsoverall, inte en lila. Att den eftersökte skulle möta dem i dörren till en polisstation är dessutom för absurt för att de ska göra kopplingen i tid.
Unné dyker strax efteråt upp på stationen för att lämna sin anmälan, vilket leder till att han, assistent Anita Persson, polisinspektören Karl-Einar Wahlund och de båda besökande poliserna inser vem de haft att göra med. Wahlund rusar ut och ser mannen försvinna i en ljusbrun Saab.
Snart stormar en armé av poliser mot Ockelbo.
Hans namn var Jussi Ondin, ansedd som en av Europas farligaste brottslingar. En hänsynslös man som inte drog sig för att ta gisslan.
Ett par veckor tidigare hade han rymt från ett fängelse i Belgien, där han satt inspärrad för bland annat polismord. Han var från början dömd till döden i Belgien, men straffet hade omvandlats till 25 års fängelse. Bland annat grova rån, misshandel, och sprängning av militärförråd fanns också på hans ”meritlista.” Larm har gått ut över hela Europa om rymningen.
Och nu finns han någonstans i Ockelbo.
Jägarvillans förskola får under dagen besök av en trevlig man i lila träningsoverall som frågar efter en person som tidigare bott i huset, jägmästare Erik Götner. En av fröknarna kollar upp Götners nya adress. Mannen tackar och går sin väg.
Senare utsätts Götners semestertomma hus för inbrott och fyra eller fem jaktgevär med tillhörande ammunition stjäls. Den eftersökte mördaren är nu beväpnad.
Tisdagen den trettonde augusti svävar en polishelikopter runt över sommarstugor och skogar på spaning efter Ondin och hans flyktbil. Polispatruller med hundar finns på plats i väntan på nya tips. Alla större vägar från Ockelbo bevakas av poliser utrustade med skottsäkra västar och kulsprutepistoler.
Atmosfären i bygden är milt sagt något spänd.
Tidigt på onsdagsmorgonen knackar det på dörren hemma hos polisinspektör Wahlund. Utanför står Ondin som frågar om Wahlund känner igen honom. En stund senare sitter de två männen tillsammans med Wahlunds hustru i köket, dricker kaffe och samtalar medan de väntar på att Ondin ska hämtas av en patrull.
Anledningen till att han begett sig hem till Ockelbos polisinspektör var att han läst om Wahlund i tidningarnas rapporter om mördarjakten och fattat förtroende för den äldre, lugne mannen. Under samtalet vid köksbordet förklarar Ondin att hans plan hela tiden var att ge upp, eftersom han då inte kan utvisas till Belgien utan får avtjäna sina straff i Sverige. Han har bara ett av de stulna gevären kvar, vilket han lämnar över. De andra återlämnade han i Götners garage innan han begav sig till Wahlund.
När spaningsledaren med patrull dyker upp sker gripandet helt utan dramatik.
Ondin bytte senare namn till Tore Klangalv. Han avled i cancer på Kumlaanstalten 2005.
Nyhetsrapporterna om händelseförloppet kan läsas i tidningsartiklar från tiden då det pågick. De finns exempelvis i kommunarkivet men även i bibliotekets samlingar.
