Ockelbo Orienteringsklubben 50 år
Bo Sundqvist är en av dem som varit med ända sedan att Ockelbo orienteringsklubb bildades 1975. Idag är han en del av styrelsen där han sitter tillsammans med Frida Ingelsson, som även är ungdomstränare i föreningen. Kuxabladet träffar Frida och Bo i föreningens klubblokal Ulvsta friluftsgård, som de äger tillsammans med Ockelbo Skidklubb. Under det sena 40-talet började orienteringen få fäste i Ockelbo.
– Lokalt var det Mo IK som var den största och mest framgångsrika föreningen, berättar Bo.
Orienteringssektionerna inom Jädraås AIK och Åmots IK bildade en gemensam förening kallad ÅJOK. I och med att Lingbo blev en del av Ockelbo kommun startades nya diskussioner om bildandet av en sammanslagning av de nu fyra föreningarna som ingick i kommunen.
– Håkan Mellström föreslog att vi skulle starta en gemensam specialklubb under hösten 1974.
Ockelbo Orienteringsklubb
Grundades 1975
20 SM medaljer, varav 8 guld
Föreningen har bland annat arrangerat
O-Ringen 1998, deltävling i Världscupen
SM 2012
Swedish league 2016
Skidorienterings SM 1988
Annan kuriosa
Äger Ulvsta Friluftsgård
tillsammans med Ockelbo SK
Gav ut Ockelbo nytt
(som grundades 1955)
fram till 2016
Under februari 1975 hölls det första upptaktsmötet av vad som skulle komma att bli Ockelbo orienteringsklubb.
Bo är uppvuxen i Västerbo utanför Åmot och hans pappa var orienterare.
– Det fanns inte så mycket att sysselsätta sig med på den tiden. Fotboll var inte min grej, men tävlandet i orienteringen lockade.
– I stort sett alla i min generation har provat på orientering.
Samarbeten mellan de olika orienterings-föreningarna fanns långt innan Ockelbo orienteringsklubb föddes.
– Om man ville kunde man träna med varje förening varje vecka. Det rörde sig om 3-4 pass plus en tävling på helgen.
Orienteringen lockade till sig många ungdomar, och i takt med att antalet aktiva ökade började även framgångarna komma för föreningen.
– Mo IK hade kommit tvåa på staffett-SM en gång i tiden. Men Ockelbo sattes på riktigt på orienteringskartan under 80-90 talet, med 20 pallplatser och 8 guld på SM.
Bland en av de mest framgångsrika finns Fridas pappa Mikael Ingelsson och dennes tvillingbror Joacim. Frida har därmed varit med på orientering så länge hon kan minnas.
– Det är inte ovanligt att orienteringsintresset går i arv, säger Frida och tillägger att hon bland annat tränat tillsammans med Bo Sundqvists barn.
– Pappa och Joacim hade ingen förälder som hållit på med orientering. De var heller inte de absolut bästa på att ta fram den optimala rutten, de vann mycket på hastighet.
– Joacim vann den sammanlagda världscupen 1992 vilket är en fantastisk prestation, sista tävlingen gick i USA, berättar Bo.
Frida genomförde själv ingen elitsatsning på orienteringen men har ändå hållit i det, intresset finns kvar än idag.
– Man blir lite rostig av att inte springa på ett tag, det är en utmaning att springa och läsa samtidigt. Jag har aldrig varit särskilt tävlingsinriktad, säger Frida.
Idag är Frida ungdomstränare i Ockelbo orienteringsklubb.
– Jag har även dragit igång en barngrupp tillsammans med andra föräldrar.
– En del av det jag tycker är fantastiskt med orienteringen är att få komma ut i naturen. Skogen har en egen läkekraft, det är en sport för själen att orientera.
Förändringar genom åren
Genom åren har mycket förändrats inom sporten. Bo kommer ihåg när de första färgkartorna började dyka upp.
– Det var under det sena 50-talet, kartorna blev genast intressantare och jag tror även det inspirerade dem som lade banor på den tiden, säger Bo.
En färgkarta i all ära, men idag har orienteringen även möjlighet att vara mer av en publiksport.
– GPS-tracking gör att det är lättare att följa tävlingarna, säger Frida.
Seniorklassen tävlar mellan 21-35 år, även om det blir allt vanligare att överåriga är med i gruppen.
– Klasser indelas därefter i femårsintervaller, som till exempel H/D40 där 40-45 åringar tävlar.
– På ungdomssidan är klasserna i tvååriga intervall.
Orienteringssporten har även upphört att vara exklusivt utövad i skog och mark.
– Idag finns stadsorientering och det kan även ske i höga byggnader, då är utmaningen att lista ut vilken våning man ska till, säger Bo.
Ett vanligt inslag i tävlingar idag är även så kallade labyrinter, där deltagarna följer en bana uppbyggd av snitslar, stolpar eller andra markeringar.
– Det är ett roligt inslag för publiken som är på plats, säger Frida.
Klubben har idag drygt 100 medlemmar, varav ett fyrtiotal är aktiva.
– Orientering kan du hålla på med hela livet, det finns tävlingsklasser från 5 år till 90 plus, säger Bo.
Förutom tävlings- och träningsverksamhet driver Ockelbo orienteringklubb även sedan 2015 ett populärt ungdomsläger.
– Det kommer klubbar hit från när och fjärran under höstlovet.
Frida estimerar att det rör sig om ett 50-tal besökare inklusive ledare som finns på plats.
– Det är deltagare från ungefär 15 föreningar som inkvarteras på Åbyggebyskolan. Vi får mycket beröm för lägret.
Under maj till oktober pågår även Naturpasset, en orientering för allmänheten.
– Man köper Naturpasset och den som under perioden besöker alla stationer är med i en utlottning. Ifjol var det 45 personer som gick, det vill vi att ska bli fler, säger Bo.
Jubileumsfest
Den 22 november planeras en jubileumsfest i Mobygården där Ockelbo orienteringsklubb firar 50 år.
– Det är fortfarande under utveckling. Vi bjuder in tidigare medlemmar och kommer ställa ut en tidslinje över allt som hänt under åren, säger Frida.
Mat, spex och musikquiz står också på schemat. Det blir en återträff med mingel och arrangörerna utlovar även att ett numera närmast ikoniskt plojpris ska utdelas.
– Priset kallas “Gamen” och det har genom åren varit en stor snackis, säger Bo.
Det var Karl-Olov Brammås som instiftade gamfalangens pris och första gången det delades ut var var på en av de första årsfesterna. Efter ett tal som aldrig tycktes ta slut, och som ingen förstod var det skulle leda, ropades Åke Sundqvist upp som mottagare av priset.
– Han hade levt upp till gamfalangens motto: Att skaffa sig själv fördelar på andras bekostnad genom att lura åt sig en chokladbit, och därefter fortsatte detta som en tradition.
Gamfalangens pris
GAMEN delas ut till någon som gjort något på andras bekostnad. Här är några exempel genom åren:
- En av våra klubbmedlemmar såg till att alltid åka på tävlingar utan mat/ matsäck för att alltid bjudas av de andra.
- En av våra klubbmedlemmar behöll en/ medalj för någon utan att säga att den hade den
- En av våra klubbmedlemmar lirkade alltid in sig att bo med andra på stora tävlingen O-ringen och slapp därmed undan att leta boende själv
- Det stora ägget. Där flera av våra klubbmedlemmar tillsammans hjälpes åt att kamma hem det genom att två personer uppehöll kassörskan så att en tredje kunde springa och väga ägget – och därav "gissade" på rätt vikt och vann detta välfyllda godisägg
Fler jubileum på Kuxa.se
