Ballonger är livet - John Grubbströms passion
Ballong-SM gick i år av stapeln i Ockelbo och en rutinerad ballongflygare i form av John Grubbström träffade Kuxabladet över en kopp kaffe och berättade mer om sporten och hobbyn som följt honom genom i stort sett hela hans vuxna liv.
– Vi var ett gäng studenter som gick ihop och köpte en varmluftballong 1972 och började flyga, berättar John.
Ballonger över Bysjön, 2 maj 2025. Det var friska vindar och flygledningen var oäskra på om dagens tävlingsmoment skulle kunna gå att göra. Men 18.20 fick lagen besked om grönt för start.
För att ha råd med investeringen tog de ett banklån på 24 000 kr.
– Det får man inte ens en brännare för idag. Vår ballong var gul och blårutig, minns John.
De första flygningarna hamnade oftast i skogen, vilket kunde bli en kostsam landningsplats. Oaktat detta stod det tidigt klart att det där med ballongflygning verkligen skulle bli Johns grej. Idag är John 77 år men fortsatt involverad inom ballongflygning, under SM i Ockelbo deltog han som medlem i ett lag från marknivå.
– Jag flyger inte längre, åldern har tagit ut sin rätt.
Många åskådare hade samlats vid Wij Trädgårdar, där målkrysset placerats ute på en av åkrarna. Men på grund av höga vindhastigheter passerade ballongerna väldigt fort.
John beskriver sig som lite av en “pärmbärarpersonlighet” vilket lett till att han haft många olika roller inom flygsporten.
John Grubbström, Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
– Inom Svenska flygsportförbundet har jag varit sekreterare, kassör och ordförande. Jag har även varit president för det internationella förbundet FAI.
Inom flygsportförbundet ligger även vitt skilda flygsporter som modellflygning, segelflyg och fallskärm. Även om ballongflygning idag inte längre är en del av det olympiska programmet är det alltjämt en gren inom det organet och följer samma regelverk.
– Dopingreglementet gäller även oss och tester kan förekomma. Utövarna får ha koll på vad som gäller kring sina mediciner.
– Ballongflygning har en lång historia och förutsättningarna är desamma idag som då. Du vet inte var du hamnar.
John Grubbströms lag (han körde bilen på marken) kom väldigt nära målkorset. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
Ballong-SM har genom åren arrangerats på en massa olika platser, men det är första gången evenemanget sker i Ockelbo.
– Det finns en tradition kring ballongflygningar här och orten har ett levande kulturliv. Det är kul att komma hit, berättar John som aldrig tidigare besökt Ockelbo. En del av spänningen med att tävla i ballongflygning är att deltagarna inte vet vad det ska bli för tävling förrän alldeles innan den äger rum.
– Vi samlas för pilotinformation alldeles innan vi lyfter och då får vi veta målet med tävlingen.
Tävlingarna kan exempelvis gå ut på att släppa en sandsäck på ett målkors ett antal kilometer bort, eller passera så nära en bestämd koordinat i 3D rymd som möjligt.
– På rätt plats ska man markera sin plats genom att trycka på en knapp.
– Oavsett tävlingsform går det ut att lösa uppgiften på bästa sätt. Det bygger inte på atletisism utan de som är bäst är de som är passionerade och läser på.
Vartannat år arrangeras även ett EM och följande år sker ett VM. I Ockelbo fanns den svenska eliten på plats och kvalade till kommande världsmästerskap.
Målkorset, där ballongerna ska komma så nära som möjligt med en säck, placerades ut på fältet bredvid Wij Trädgårdar. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
Ballongflygning är enligt John farligast vid landning, då det kan gå i “moppefart” gäller det att hålla i sig.
– I tävlingsform kan det bli minuspoäng om man ställer till något vid landning.
John har genom åren landat på många andra ställen än bara i skogen, där många av hans tidiga flygningar hamnade.
– Det är ibland oundvikligt att behöva landa på någons ägor, eller bland djur i en hage. Det är svårt att söka tillstånd i förväg.
– Möten med människor då man landar är alltid speciella. Jag har flugit i alla världsdelar, det är inte alltid man delar samma språk, då kan det vara bra att ha en present med sig ombord.
– Men alla gillar luftballonger, särskilt barnen, avslutar John.
Johan Beijer
Foto: Henrik Westberg