Efter 20 år - Linnéa lämnar Ugglebo

Det var i augusti 2003 som Linnéa Höglund började som vikarie på Ica Ugglebo. Efter en tid som hästskötare och ridinstruktör var det dags för något nytt. Men inte kunde väl Linnéa tro att hon 20 år senare skulle vara kvar där i charken på den lokala matbutiken?

– Jag får höra väldigt många fina ord nu sista dagarna, det känns lite dubbelt för mig om jag ska vara ärlig, berättar Linnéa.

Det låter som en naturlig följd att det för Linnéa både ska bli roligt att gå vidare med något nytt, men även svårt att lämna något så beprövat. För henne har matlagning alltid varit ett intresse och det är så de flesta känner igen henne idag – som kock i Icas deli.
– Vi började servera varma luncher här 2006-2007 nån gång, då var det 20 lådor om dagen. Idag är det sällan färre än 100 och ibland upp emot 150 lådor, berättar Linnéa.
– Genom åren har jag varit lite överallt i charken.

Linnéa fullt fokuserad vid sin sista servering på Ica Ugglebo Foto: Henrik Westberg

Med tiden har konceptet kring luncherna vuxit, från början såldes lådor från värmeskåp och idag packas och säljs maten direkt över disk i stora volymer. Linnéa har varit navet kring den utvecklingen.
– Jag har en kökschefsutbildning men definerar mig som kock, även om jag är självlärd.

Linnéas har alltid haft sin kollega Anna Halvarsson i charken, även hon med över tjugo års erfarenhet av arbete på avdelningen.
– Det är ett väldigt omväxlande arbete, det är därför man blir kvar. Jag tror Linnéa gillar tempot, säger Anna och Linnéa nickar instämmande.

– Linnéa är lyhörd kring vad kunderna efterfrågar och har gott självförtroende när det kommer till matlagning vilket är superviktigt, fortsätter Anna.

– Jag lagar 100% på känsla och är snäll med kryddorna, även om vissa såklart tycker att jag “drar på” för mycket. Det gäller att kunna filtrera och tro på det jag gör, säger Linnéa.

Sin personliga favoriträtt att laga är indisk kycklinggryta, medan det som går mest är pannbiff, köttfärslimpa och fiskrätter. Men finns det maträtter som inte sålt bra
– Isterband har vi försökt med några gånger, men det har varit hopplöst. Det är en klassiker, men jag tror delvis det beror på att det är billig mat samt att många helt enkelt inte gillar det i grunden.
– Utan Linnéa hade matlådorna inte exploderat i popularitet så som de gjort, fastslår Anna.

Anna berättar att de i butiken gör allt för att förvalta maten.
– De proteiner, alltså kött eller fisk, som finns i butiken och är på väg att närma sig bäst före datum försöker vi göra luncher av. 
– Linnéa är superduktig på att komma på recept. Ofta blir det som att koka soppa på en spik, berömmer Anna.

– Jag dokumenterar allt naturligtvis så vi kan bläddra tillbaka och se vad vi lagat. Recepten, tänket och traditionerna blir kvar i butiken, de blir lite som mitt arv, säger Linnéa.

Linnéa har nu semester och därmed arbetat sin sista dag i charken. Catering och lunchförsäljning fortsätter på samma sätt som tidigare, nya matlagningssugna talanger tar över taktpinnen efter Linnéa.

Nu väntar en flytt till Sollentuna till sambon Daniel. Där ska Linnéa börja jobba på Ica Kvantum och vara med och bygga upp en liknande verksamhet kring luncher
– Det känns jättekul. Och jag finner samma glädje i att lämna över verksamheten här när den är på topp.
– I Sollentuna får jag liknande uppgifter och går in som kock. De har idag inte samma koncept och jag hoppas kunna utveckla något liknande där.

Linnéa Höglund och Anna Halvarsson Foto: Henrik Westberg

Linnéa berättar att hon just nu trivs väldigt bra på Ica Ugglebo och tycker att gänget i charken är helt fantastiska.
– Det har varit så roligt på jobbet i charken. Jag har alltid haft Anna som intresserat sig för charken medan jag fokuserat på köket, vårt samarbete har fungerat fantastiskt.
– Vilken resa vi haft och vi har alltid haft varandra, instämmer Anna.
– Sedan vi började här har hela branschen förändrats, med allt från styckning av kött i butiken till digitaliseringen och allt däremellan.

Vi frågar Anna om några minnen med Linnéa, och det är tydligt att de haft mycket skoj tillsammans.
– Förutom att hon svär som en borstbindare då det är högt tempo så minns jag särskilt en sak. När Linnéa var ny 2003 råkade hon “koka potatissallad”, vilket egentligen bara är en fråga om att trycka på fel knapp. Även om det var tjugo år sedan och många andra gjort samma sak sedan dess så är det att “göra en Linnéa”.
– Ja, det där med att koka potatissallad har hängt med... Men jag kan unna dem det för jag är ju så felfri annars, avslutar Linnéa med ett skratt.

Vi önskar Linnéa stort lycka till i framtiden.