Stiftelsen Fjärdöns Framtid - Historien om den långa kampen om Fjärdön
Utsikt mot sjön. Foto: Rolf Lundberg
1994 var det nära att Fjärdön skulle avverkas. En kamp för öns skogsbevarande hade inletts några år tidigare, men de värden eldsjälarna dokumenterat ansågs inte vara relevanta av skogsbolag och beslutsfattare. Kanske var det svaga isar som tillfälligt räddade Fjärdön från att bli ett kalhygge. Men i slutänden är det Stiftelsen Fjärdöns framtid som ska tillskrivas räddningen, efter mer än 30 års arbete har de nu definitivt lyckats rädda skogen på ön i sjön Hamrångefjärden.
I skrivande stund förebereds en utställning på Arbetarmuseét i Norrsundet som kommer att invigas med en vernissage den 1 november. Kuxabladet träffar delar ur stiftelsens styrelse som berättar ingående om bakgrunden till utställningen. Erling Öhman var stiftelsens första ordförande och idag är hans dotter, Ann Öhman, en del av styrelsen. Erling gick ur tiden 2024.
Rolf Lundberg, Ann Öhman, Kristina Löfström. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
– Pappa var en riktig skogsmänniska, han kom från Norrlands inland och var jägare med egna marker och förvaltare av kyrkans skogar samt politiskt aktiv, berättar Ann.
Utöver Ann består styrelsen idag av nuvarande ordföranden Benny Lundin, Kristina Löfström, Lars Olof Hedström, Rolf Lundberg, Roxana Berggren och Peter Rosén.
1994 var allt förberett för avverkning från skogsbolaget Storas sida, på land hade en fålla för timret gjorts i ordning och maskinerna skulle åka ut till ön så snart bärande is infunnit sig. Denna 16 hektar stora ön hade aldrig avverkats maskinellt och en grupp som motsade sig avverkningen hade bildats redan 1990. Deras arbete var kanske helt förgäves.
Lars Olof Hedström och Benny Lundin. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
– En skogsmaskin gick kring samma tid genom isen utanför Sandviken och det planerade arbetet på Fjärdön blev inte av, berättar Benny.
Det är inte helt säkert att dålig is var anledningen till att avverkningen inte skedde, men oaktat detta var det tydligt att gruppen som arbetat för bevarandet behövde göra mer.
En unik livsmiljö
Gruppen inriktades från början mot två mål: dels föra lokalbefolkningens talan för att bevara Fjärdön som ett utflyktsmål med sin speciella och värdefulla natur, dels göra inventeringar av svampar, växter, insekter och fåglar för att påvisa öns naturvärden.
Argumenten för bevarande av Fjärdön var att ön aldrig avverkats maskinellt skogen var, att det fanns en unik livsmiljö för fåglar, insekter, svampar, lavar och andra organismer. Ön låg dessutom i ett historiskt intressant område. Kampen startade i ett svårt underläge.
– Vi hade verkligen stark motvind från början, säger Benny, som var en del av den ursprungliga motståndsgruppen, vilken numera är Stiftelsen Fjärdöns framtid.
Foto på foton från Fjärdön, som tagits under åren.
Två möten under vintern 1994 berättar hela historien i ett nötskal. Först träffades arbetsgruppen, Miljöcentrum och representanter för Stora, Länsstyrelsen i Gävleborg och Skogsvårdstyrelsen (numera Skogsstyrelsen) på Fjärdön för en så kallad syn.
– Det var helt klart från början vad de tyckte om oss i arbetsgruppen. Jag kände mig mobbad, för att inte säga förnedrad, av deras attityd. Det fanns inga värden med Fjärdön – och vilka var vi som påstod något annat? Det var en riktigt otäck upplevelse, säger Benny Lundin.
Därefter hölls ett möte som många Hamrångebor ännu minns på Fyren i Norrsundet. Aktionsgruppen hade begärt ett offentligt möte med skogsägaren.
– Vi kunde höra hur man pratade om att “Det är nog bara de närmast sörjande, 10-12 personer kommer...”.
– Jag glömmer inte minen hos arrangörerna, säger Benny.
Det kom 120 personer till mötet på Fyren. Juristen Anders Helllsten från Miljöcentrum i Uppsala förde aktionsgruppens talan. Arbetsgruppen hade åkt runt hela Norrsundet och lagt flygblad med sina idéer och krav “i varenda låda”.
– Jag tror att människorna i Norrsundet kände att de behövde Fjärdön, säger Kristina Löfström.
– Vi hade god erfarenhet av att vara ute i naturen, och hade sett att skogen på Fjärdön var annorlunda med sina många gamla träd och speciella natur.
Efter mötet på Fyren blev det en ny rundtur till allmänheten med en uppmaning till en pengagåva. Norrsundsborna bidrog med 6 000 kronor och Gävle kommun med 4 000 kronor. Pengarna användes för att ge visst arvode till experter för undersökning av bestånden av växter, svampar, lavar och fåglar. Målsättningen var att hitta så kallade signalarter, som skulle påvisa att Fjärdöskogen hade höga naturvärden och var alltför värdefull för att avverka. Undersökningar, som gjordes 1995 av lavar och vedsvampar, påvisade många arter med en stor andel skyddsvärda. Biologen Magnus Andersson fann år 2015 rariteter och bedömde att ön måste skyddas. I de inventeringar som gjorts tidigare hade fem rödlistade och ytterligare sex signalarter noterats. Nu räknade Magnus Andersson till 23 rödlistade och 17 skyddsvärda arter.
Vikingagravar från järnåldern upptäcktes - där försvann ett tilltänkt område för avverkning. Ännu mera försvann när lunglaven (en så kallad signalart) upptäcktes. Samma sak när talltickan lokaliserades. Och så vidare.
Skogsbolaget Stora fick efterhand se områdena för möjlig avverkning krympa. Vikingagravar från järnåldern upptäcktes - där försvann ett tilltänkt område för avverkning. Ännu mera försvann när lunglaven (en så kallad signalart) upptäcktes. Samma sak när talltickan lokaliserades. Och så vidare.
– Uppenbarligen hade Stora inte undersökt ön, fast ledningen i ett brev till arbetsgruppen förklarat man måste visa särskild hänsyn när det gäller avverkning på öar, berättar Kristina.
Det finns även på Fjärdön en tall som är minst 230 år gammal samt salamandrar som lever i alkärret. Träd och områden som måste bevaras.
– Det har varit en utnötningsmetod, vi har hållit i och hållit ut, säger Kristina.
Naturreservat
1996 fick Fjärdöns Framtid ett pris på 75 000 kronor av Henry Ford Conservation Awards. I ansökan till priset hade Stiftelsen berättat om sitt arbete för att påvisa öns naturvärden - och berättat om den starka, lokala opinion som från början protesterade mot planerna på att avverka på Fjärdön. Kampen gick vidare i åtskilliga år. 2022 skrevs till slut ett intrångsavtal som gör att Stora Enso får en ersättning för att inte göra någon avverkning. Länsstyrelsen i Gävleborg slutför nu arbetet för att göra Fjärdön till naturreservat. Erling Öhman, som var en av dem som inledde kampen, var fortfarande i livet då beskedet kom.
– Min pappa hade alzheimers och var då i dåligt skick. Men då jag berättade för honom att Fjärdön kommer att bevaras strömmade tårarna på honom. Det var ett underbart ögonblick för mig, berättar Ann.
Henry Ford-priset. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
Idag genomför Stiftelse Fjärdöns framtid flera guidade turer på ön varje år. Men just nu ligger allt fokus för medlemmarna på den stundande utställningen som dokumenterar hela den 30-åriga tidslinjen. Pressklipp, bildspel, foton och berättelser varvas och utställningen kommer finnas på plats under hela november. En vernissage inviger utställningen den 1 november. Se mer information i annonsen härintill.
Tack till Stiftelsen Fjärdöns framtid för historiken
Pelarsalen på Fjärdön. Foto: Rolf Lundberg.
Mer om Fjärdön på Kuxa.se
