Livet på landet - skit under naglarna, bonnbränna och döden
Rebeca Carlander FOTO: Henrik Westberg
Rebeca Carlander berättar om livet på landet vid Säbyås gård i Ockelbo.
Början av Maj
Hoppet om sommar försvann en för stund och vinterjackan åkte fram igen. Livet kan gå upp och ned - men sommaren är på ingång.
På Säbyås Gård gör sig våren påmind hos både djur och växter. Frösådden strävar mot ljuset, ällingarna vågar sig på allt längre strövtåg från sin mamma och kycklingarna blir allt större.
Kycklingar växer fort rent generellt. Våra har redan börjat få fjädrar på vingarna; man kan mer och mer se olika personligheter utvecklas.
Vi gav dem lite kokt spagetti en dag och alla instinkter slog till direkt! En modig kyckling tog tag i en bit spagetti och sprang runt, runt samtidigt som hon pep lyckligt. De andra satte efter och sprang glatt tjutande efter den dinglande spagettin. Pastabiten delades upp genom en envis dragkamp mellan alla som var intresserade och slukades hungrigt. Helt klart lever alla daggmaskar farligt här på gården under sommaren!
Tuppen vid sin och hönornas husvagn FOTO: Henrik Westberg
Mitten av Maj
Livet på gården skenar verkligen iväg nu när värmen, i alla fall tillfälligt, besöker oss. Allt växer så det knakar. Gräset blir grönare både på andra sidan, och på vår sida. Hästarna arbetar som robotgräsklippare med stort engagemang.
De slukar både gräs, krusbärsbuskar och äppelknopp. Jag blundar och tänker att det sparar mig tid mot för om jag skulle klippa gräset själv….
Mina grönsaksplantor fick ny jord och jag inser att jag som vanligt sått alldeles för mycket. Var ska allt få plats? Det är dock väldigt fridfullt att låta jorden strila mellan fingrarna och känna livets puls i dessa små plantor. Sitter ute i skuggan och känner den varma vinden blåsa i mitt hår medan hundarna sover bredvid mig. Njuter av att gå ner i varv, bli lite lortig och landa i livets små mirakel.
Skit under naglarna känns väldigt hälsosamt, på alla plan.
Vy över ägorna FOTO: Rebeca Carlander
Aldrig sysslolös
När man har djur, och speciellt när allt på gården måste göras från grunden såhär första året här, så är man aldrig sysslolös. Jag upptäckte att fårens hage var utan el igår och efter en stunds felsökning upptäckte jag att elbanden runt hästarnas hage blivit sargade av snön i vintras och leder nästan ingen ström bitvis. Givetvis så går strömmen till fåren via hästhagen, så det stod klart att nya eltrådar behövdes dras. Sagt och gjort. Lastade skottkärran med eltråd, skruvdragare, isolatorer och bar iväg.
Vi har en hage som är cirka 2 hektar stor så det blev en nätt liten promenad. Vinden svalkade och jag njöt av stunden ända till min dotter förskräckt ropade ut att jag såg ut som en kokt kräfta.
Bonn-brännan var ett faktum! Jag förbannade mig själv, men trots att det var lite svårt att sova på natten då det sved i huden, så är jag ändå lite stolt över mina illröda armar och min brännande nacke. Det är som en stämpel på att jag är bonde. Visserligen en bonde med dålig koll på solskydd, men ändå!
Livet och döden är liksom alltid närvarande här på gården – döden är en naturlig, men inte så välkommen, gäst hos oss. En del av de värphöns vi hämtade från ett värperi nyligen var i lite sämre skick och ett par har tyvärr behövt lämna jordelivet. Det gör mig alltid ledsen när ett djur dör, oavsett vilket. Den enda trösten är att de slipper lida mer och att livet deras varit så bra det bara gick.
Det är en risk man tar när det gäller just höns från värperier, de är slitna och lite sköra på grund av den höga äggläggningen de tvingas till. Du som konsument har stora möjligheter att påverka hönsens liv genom vilka ägg du köper. Titta på märkningen på kartongen och köp ägg från höns som är frigående utomhus, så hönsen slipper sitta i bur. Eller ännu hellre, köp ägg från små gårdar i din närhet!
"Du som konsument har stora möjligheter att påverka hönsens liv genom vilka ägg du köper. Titta på märkningen på kartongen och köp ägg från höns som är frigående utomhus, så hönsen slipper sitta i bur. Eller ännu hellre, köp ägg från små gårdar i din närhet!"
Våra unghöns - som inte börjat lägga ägg än, och våra pensionärer - som slutat lägga ägg, är nu ute i grönbeteshusvagnen och njuter för fullt! De äter gräs och insekter så det står härliga till. Kul att se att de trivs och att denna lite tokiga idé faktiskt fungerar strålande.
Läs mer på www.sabyasgard.nu
