Livet på landet: Självhushållning
221202
230119
Nu har vi passerat in i den ljusare årstiden! Jag vet att det inte riktigt märks ännu men instinktivt så känner jag det ändå. Nu är vi på väg mot våren! Det kliar i odlingsfingrarna men jag håller emot impulsen en liten stund till.
Några som dock inte håller igen är hönsen. De lägger ägg som aldrig förr och är verkligen duktiga på att ta tillvara varje minut av extra ljus som vi fått och omvandla till goda ägg. Kylen i butiken är överfull så kom och köp ägg! Det finns ju en massa annat gott också såklart, så ta en sväng förbi och botanisera bland allt det goda i gårdsbutiken.
Jag är inne i en självhushållningsperiod nu, eller har väl varit där rätt länge egentligen i och med att vi odlat, skördat och plockat in saker från trädgården mest hela sommaren men nu när snön faller och vinden drar runt knutarna är det extra härligt att kunna plocka fram godsakerna ur frysen. Det är ofta vi har middagar där allt eller merparten som serveras är odlat eller uppväxt här på gården. Känslan blir lite extra speciell när man kan säga: ”kommer du ihåg hur vi slet med de här rackarns morötterna i höstas?” och sedan skratta gott. Den maten värmer extra fint tycker jag.
Det finns många aspekter på varför man borde vara mer självförsörjande och alla får välja sina egna ståndpunkter men för mig är det viktigt att veta varifrån maten kommer och att den är full av näringsämnen som den blir när till exempel en tomat mognat på kvisten och inte på en båt hit från Spanien.
Sedan tycker jag är det även är viktigt att kunna klara sig själv för att inte behöva belasta samhället i händelse av kris.
Sedan tycker jag är det även är viktigt att kunna klara sig själv för att inte behöva belasta samhället i händelse av kris. Att kunna laga mat trots strömavbrott är mycket lättare när man har vedspis och
förråd som innehåller lite allt möjligt i matväg. Det har ju alltid varit ansetts lite konstigt att vara ”prepper” men personligen har jag inget emot att vara lite lagom förberedd ifall något oförutsett händer.
Fundera lite på din egen krisberedskap. Har du vatten, värme, skydd, mediciner och mat så du klarar dig en vecka? Läs gärna mer på Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (www.msb.se) om du vill veta mer.
I våras köpte vi in tio stycken broiler-kycklingar. Alltså samma sorts kyckling som du köper i affären till middag. Vi är väl många som förfasats över bilder på kycklingar med brutna ben, fulla av antibiotika som växer upp utan solljus och utan att få vara ute. Tyvärr är det så fågel-industrin ser ut. Vi tänkte dock att dessa kycklingar skulle få ett riktigt bra hönsliv innan de hamnade i vår frys. Så de små dagsgamla dunbollarna flyttade hit, började bo inomhus en stund eftersom små kycklingar behöver skydd och värme. Sakta med säkert växte de sig större och större.
Vi lät dem vara ute i trädgården, picka mask, äta gräs och sprätta i sanden. Det är av största vikt att dessa kycklingar växer långsamt så skelettet hinner med i tillväxten och orkar bära deras stora kropp. Den här sortens kyckling är nämligen framavlad för att bli stora så att avkastningen på varje kyckling ska bli stor på så kort tid som möjligt. Vi hade dock inte bråttom alls utan de lullade omkring här hemma hela sommaren och såg ut att stortrivas under äppelträden. Höken hittade dock hit och tyckte att dessa fina kycklingar var rena buffén så vi förlorade tyvärr ett par stycken. De har ingen som helst överlevnadsinstinkt då de inte har gener för att klara sig själva, så trots att de hade ”vanliga” höns som guider så gick det ändå inte att lära dem att skydda sig.
Framemot hösten hade det varit som mest naturligt att slakta dem men tiden fanns inte riktigt där så de fick flytta in i ett eget hönshus och fortsätta växa. Strax efter nyår så kände vi att nu hade vi tid och möjlighet att slakta dem, och så blev det. Jag har personligen väldigt svårt för själva ögonblicket då djuret dör men när det väl är dött kan jag flå och stycka och så vidare utan problem. Alla är vi väl olika där tänker jag, men i min värld så är det okej att äta kött och allra helst vill jag äta kött som jag känner och har älskat under tiden djuret fanns hos mig.
En annan kyckling, från 2021. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
Eftersom kycklingarna nu var 8 månader gamla var de otroligt stora. Tänk kalkon-stora. Varje bröstfilé vägde nästan två kilo och ett lår räcker till minst två middagar för fyra personer. Galet mycket mat! Det tog oss en hel dag att flå, stycka, packa och frysa dessa bjässar. Det kokades buljong i stor skala och hundarna fick några fina skrovmål vill jag lova. Frysen är fylld och hjärtat är fullt av tacksamhet för allt dessa kycklingar gav oss.
Några dagar efter denna stora slaktdag så är vi ute på hjort/rådjurs-jakt och vår son fäller ett rådjur. Då var det bara till att ta fram kastruller, knivar och skärbrädor igen för här går inget till spillo! Jag hann faktiskt andas lite emellan gångerna för rådjuret hängde i nästan en vecka innan det var dags för styckning. Ni som följer gården i sociala medier fick se oss stå och mala köttfärs mitt i natten, men det var så värt det. Vilken lyx att ha rådjurskött hemma!
Annars är livet på gården rätt stillsamt nu. Fåren är dräktiga om allt är enligt plan och tackorna går mest runt och jäser i sin ligghall. De ser lite smårunda ut men det är för tidigt att säga säkert än. Vi håller tummarna och väntar tålmodigt. Tackorna är precis som jag slog det mig precis - lite smårund och lite lagom januaritrött.
Mer på Kuxa.se
