Som jag ser det finns det två väldigt tydliga vinster med småskaligt lantbruk. Den första är givetvis den biologiska mångfalden den andra är närheten till maten.

Ett litet lantbruk har oftast olika sorters djur vars olika gödsel berikar jorden med olika mineraler och vitaminer och man har oftast fler betesängar som betas av dessa olika djursorter vilket ger djupare rötter på gräset som i sin tur binder mer koldioxid i jorden och de långa rötterna gör marken och grödan i sig mer tålig mot både skyfall, översvämningar och torka. Men betesmarker har fler positiva effekter – ett betande djur äter många olika typer av gräs, bajsar ut flera typer av gräsfröer vilket gynnar ängsväxter och inte ogräs. Gräset som får börja sin växtperiod mitt i en koblaja växer bättre och ger sedan skydd åt fler småkryp, fler blommor ger fler fjärilar och fler fåglar kan äta de många småkrypen, fler sorkar hittar både bo och mat vilket leder till fler rävar... Du förstår - en otroligt positiv ekologisk kedjereaktion.

Ett småskaligt landskap har en mosaik med många olika biotoper där olika arter kan trivas. I ett storskaligt jordbrukslandskap odlas samma gröda överallt, all skog är borta och åkarna besprutas – därför växer inte mycket i dikeskanterna heller. Här finns självklart färre biotoper och därför även en sämre biologisk mångfald.

Den andra vinsten är närheten till maten. Att du som kund kan köpa kött som växt upp på en liten gård nära dig. Djuret har inte åkt långt för att komma till slakteriet vilket ger en minskad stress och en godare smak på köttet. Djuret har hanterats av människor som är passionerade och verkligen älskar sina djur. Djuret har ätit lokalproducerad mat som inte skeppats över hela planeten och en sak till som är bra - du kan ställa frågor till bonden som skött om djuret när du köper ditt kött!

Ur ett krisberedskapsperspektiv är detta lokala nätverk ännu viktigare om vi av någon anledning inte kan ha samma mattransporter som vi har nu - att kunna handla lokalt är då din enda chans till att få tag i mat.

En liten historielektion

Långt in på 1900-talet odlades många olika varianter av samma gröda i Sverige. Gårdarna hade själva sparat de bästa exemplaren som utsäde (frön) under generationer och med tiden skapades unika sorter för olika områden i Sverige. Dessa sorter var anpassade till förutsättningarna på platsen och hade många olika egenskaper. När jordbruket rationaliserades och centraliserades mer och mer försvann många gamla sorter till förmån för de centralt förädlade sorterna. Liknande historia kan berättas om gamla lantraser av bland annat kor, får och höns. Förlusten av odlad biologisk mångfald innebär bland annat en ökad sårbarhet för framtida klimatförändringar.

En sammantagen effekt av mekanisering, konstgödsel och bekämpningsmedel var att jordbruket frikopplades från lokala kretslopp och ekosystem. Dagens svenska jordbruk har gått mot en ökad grad av specialisering. Vissa regioner odlar endast spannmål medan andra fokuserar på djurhållning och köper in foder. Uppdelningen försvårar kretsloppet mellan djurens gödsel och näringsbehovet vid odlingen. För många djur i en region i relation till mark att sprida gödseln på, ökar risken för växtnäringsläckage, vilket övergöder omgivande vatten. Specialiseringen och den ökade effektiviteten har förändrat landskapet. Ängarna och hagarna har odlats upp, diken lagts igen, bäckar rätats ut och stenar plockats bort.

Variationen i landskapet har minskat och i samma takt försvinner livsmiljöer för växter och djur. Förändringen är inte unik för Sverige utan följer samma mönster världen över. Antalet djurgårdar har minskat med 80 procent sedan 1980 trots att vi äter mer kött än vi gjorde då.

Andelen importerat nöt- och fläskkött har mer än fördubblats och utvecklingen har accelererat under de sista 10 åren. Gårdarna har blivit färre och större. Centraliseringen av jordbruket är väldigt tydlig, många mindre gårdar framför allt i norra Sverige lägger ner och några större gårdar söderut expanderar. Detta gäller även vidareförädlingen av köttet, 60–70 procent av allt kött som vi äter slaktas vid fyra anläggningar i Sverige och alla djuren måste åka långt för att komma till slakt. Färre och färre mejerier finns kvar så mjölken måste åka långt och osten på din frukostmacka produceras inte i din närhet utan även den måste åka långt för att komma till dig. Visst är det lite tokigt?

Små eller storskaligt – vem kan producera mest?

Sveriges största lantbruk sett till antal djur finns i Halland och har 3459 stycken nötdjur i sin produktion. Självklart kan detta lantbruk producera mycket mer kött per tidsenhet än vad en

småskalig köttbonde i Ockelbo kan, MEN en stor gård är otroligt mycket skörare än en liten gård. En stor gård kräver personal, massor av redskap och traktorer, har behov av stora mängder el, teknik, robotar, AI, vatten, diesel och andra insatsvaror och om en stor gård drabbas av till exempel en naturkatastrof eller en sjukdom bland djuren blir effekterna väldigt stora, framförallt märks det väldigt fort i matbutiken med tomma hyllor som resultat.

I Storbritannien gjordes undersökningar om hur livsmedelsproduktionen skulle kunna ökas under andra världskriget. Man fann att det var det småskaliga mångsidiga lantbruket, med djurhållning med ”små djur” – får, getter, fåglar så som höns och kalkoner som skapade mest mat per hektar. I modern tid har samma resultat bekräftats även i studier gjorda i Sverige.

Om all odlad jord skulle skötas av småbönder skulle vi kunna föda flera planeter och dessutom stadigt öka mängden brukad mark. Mångfalden i ett småskaligt lantbruk ger hög produktivitet!

Det finns omfattande forskning från låginkomstländer som visar att ett småskaligt lantbruk är mer produktivt än ett storskaligt när man väger ihop allt som produceras. Det är avkastning per ytenhet och i förhållande till inköpta insatsmedel som studerats. Studierna visar att det bland annat beror på mångfalden av grödor som odlas på gården, ofta flera samtidigt på samma fält så att resurser ovan och under jord kan utnyttjas effektivt, eller med överlappande växtcykler, så att ytan utnyttjas maximalt. På en mindre gård med många olika grödor finns det också ekonomiska drivkrafter att utnyttja alla små marginella markbitar effektivt.

Källor:

Forskningsrapport från SLU ISBN: 978-91-576-9005-0;

Naturskyddsföreningen Eva Svensson vid Karlstads universitet och projektledare för Biokuma i Sverige Matvärden

Featured