Födelse, död och livet däremellan

Såhär på vårvintern  brukar jag alltid börja kläcka fram kycklingar och ällingar, och det även i år. Det piper friskt nere i köket nu när första gruppen kycklingar har hittat ut från äggen och utforskar livet för fullt.

Alltid lika magiskt att se livet starta och den lilla blöta och taniga kycklingen ta sitt första andetag i äggkläckarens värme. Och precis lika härligt som livets första andetag är så är livets sista andetag ledsamt. När man som djurägare gjort allt som står i ens makt, men måste ta beslutet att ta bort ett djur, är det verkligen inte roligt. En tacka drabbades av så kallad dräktighetstoxikos nyss, vilket är ett mycket svårbehandlat tillstånd hos får. Deras ämnesomsättning stänger ner och efter några dagars intensiv omvårdnad fick hon somna in.

Rebeca Carlander

Tragiskt men också en sida av livet på en gård som man behöver hantera, både känslomässigt och praktiskt. Visste du att det finns ett företag som i folkmun kallas “kadaverbilen” men egentligen heter Svensk Lantbrukstjänst som kan hjälpa till med både avlivning och bortforsling av döda lantbruksdjur? 

Djuren går till förbränning och blir till fjärrvärme, och energin omvandlas till något nyttigt och kretsloppet fortsätter. En del djur blir mat på till exempel Orsa Björnpark och Kolmården som sedan äts upp av björnar och lejon. Även här fortsätter livets kretslopp, vilket jag tycker är fint.

Stridsvärde och beredskap

I min förra kolumn så skrev jag om stridsvärde och beredskap, den här gången vill jag prata om resiliens och uthållighet. Resiliens betyder motståndskraft och anpassningsförmåga, vilket är egenskaper som är bra att ha under en kris oavsett omfattning. 

Men hur bygger man upp sin motståndskraft?

Jag tänker att motståndskraft kan vara både i det lilla och i det stora. 

Det kan vara allt från min egen mentala styrka men också min kropp. Och om vi börjar i kroppen – att vara motståndskraftig kan för mig vara att äta bra även innan krisen kommer. Det vi stoppar i oss ger kroppen byggstenar för att orka. Äter jag vettiga proteiner, får i mig bra fetter och kolhydrater så bygger jag långsiktigt en hög motståndskraft – både mot virus, bakterier och fysisk eller mental stress. Ser jag till att sova bra, dricka vatten och ha ett givande socialt liv, stärker det också min resiliens. 

Att vara mentalt motståndskraftig är också viktigt. Jag har dagar då jag inte klarar den minsta motgång utan att bli påverkad mentalt och andra dagar så det kan hända en massa konstigt utan att jag blir lika stressad. Att hitta sin egen styrka och mentala balans i livet är svårt men ur ett beredskapsperspektiv väldigt viktigt att ha resonerat kring innan något händer. 

Jag vet att jag själv fungerar bra under riktigt hög stress eftersom jag är tränad i det utifrån mitt tidigare arbete som ambulanssköterska där man får ett fysiskt utlopp för stressen genom att arbeta hårt. Om jag inte får utlopp för mitt adrenalinpåslag kan jag få svårt att varva ner, sover dåligt och äter sämre. Det ger mig sämre förutsättningar och stressen lagras i kroppen.

Eftersom att jag vet detta så kan jag åtgärda stresspåslaget genom att vara fysiskt aktiv en stund även fast krisen inte kräver fysisk ansträngning. Det räcker med att skotta lite snö, gå en promenad eller liknande. Fundera gärna kring hur du hanterar stress, vad som är dina styrkor och dina svagheter.

I samhället behövs också en resiliens, även där både i stort och smått. Kommunen behöver ha ett anpassningsbart system för att hantera kriser, som till exempel snöstormar eller översvämningar. Regionen behöver ha en motståndskraft som klarar en plötslig belastning på sjukvårdens resurser om det till exempel kommer en ny pandemi eller om det händer en större tågolycka eller liknande. 

Nationen behöver ha motståndskraft mot en fientlig militär attack eller en cyberattack mot kritiska system. Alla företag behöver ha en resiliens mot en plötslig brist på råvaror eller arbetskraft och så vidare. Alla behöver vara motståndskraftiga på olika sätt, även du. 

Hur kan du öka din motståndskraft?

Förutom resiliens så behöver vi uthållighet. För att klara en kort kris, oavsett sort, krävs det en mer explosiv inställning. Man hamnar i något tokigt, man hittar lösningar, man tar sig genom krisen och krisen är över. I en kris över tid kostar uthålligheten enorma resurser. 

Det behöver inte vara en så stor kris som Ukraina står ut med utan även en kris på personligt plan kostar resurser och nöter på min uthållighet. Hur mycket tål en människa över tid? Här finns inga svar utan allt är väldigt individuellt och naturligtvis även beroende på vilken typ av kris man genomgår.

Hur ökar man sin uthållighet då? Om vi tittar på uthållighet utifrån mitt perspektiv som småbrukare här på vår lilla gård så handlar det mycket om planering, lagerhållning och nätverk med andra människor. Att planera för scenarion där uthållighet behövs är viktigt för mig. Att ha nätverk med människor där man kan samverka både innan, under och efter en kris är livsviktigt, både för rent praktiska lösningar av problem men också för att ha någon att prata med som förstår mig och mina förutsättningar. 

Någon/några att hitta stöd och styrka i kan rädda liv på flera sätt. Utifrån dessa planer vi gjort kan vi sedan se vad vi har för resurser och hur man kan förbättra dessa resurser. 

Uthållighet kostar dock pengar, för lagerhållning av olika insatsvaror kostar pengar – mediciner, torrvaror, diesel och hönsfoder är det tyvärr dyrt att ha ett överskott av, men det är dock något jag tycker det är värt att lägga lite pengar på. 

Att långsamt bygga upp ett lager kan ge oss alla en bättre uthållighet, så fundera över vad du kan börja lagra för att öka din uthållighet.

Jag har ett hemligt lager av choklad längst bak i skafferiet - för en kvinna utan choklad har varken motståndskraft eller uthållighet…