Konst på Wij Trädgårdar
Årets premiärutställning i Ateljén på Wij går i broderiets och skogens tecken, vilket är synnerligen passande detta år då Skogens trädgård fyller 20 år. ”Skogen i mig” är titeln på Lotta Sjöbergs och Jenny Hillevi Larssons gemensamma utställning, där fokus snarare ligger på träd än på hela skogen.
-Utställningen pågick juli 2025.
När man går in i Ateljén möts man av höga tallstammar av fint broderat sidentyg i gult, gulbrunt och nästan rosa som hänger mjukt svepande från taket. Här uttrycker Jenny Hillevi Larsson sin sorg och saknad både efter en älskad far och den 200-åriga gamla skog som en gång omgav familjens hus i Knallasbenning utanför Avesta. Av den återstår numera bara ett kalhygge.
Om sidentallarna är dominanta och stolta i utställningen så är de andra verken av både Jenny och Lotta Sjöberg desto mer subtila och diskreta i sina uttryck. Här måste man gå nära för att kunna uppfatta bilderna. Till exempel är det först när man är någon meter ifrån när man ser de tunna blå trådarna som bildar ett regn från molnet ovanför tallkronorna.
Både Lotta och Jenny är medlemmar i konstnärskollektivet P.A.N.G som samlar konstnärer som arbetar med nål och tråd, och båda broderar träd, påfallande ofta är det tallar.
– Tallen är så snygg och bestämd, säger Jenny och berättar att hon har blivit mer och mer gripen i takt med att hon lärt sig mer om hur träd kommunicerar och kan hjälpa varandra, något som hon tycker inger både respekt och vördnad.
Lotta Sjöberg, som är verksam i Stockholm, är kanske mest känd som illustratör och serietecknare berättar att hon hittar ett lugn och en koncentration när hon tar sina dagliga skogspromenader med hunden – ett lugn hon tycker sig behöva i dessa tider av oroligt världsläge.
– Jag är en orolig och stressad människa men broderiet liksom stannar upp tiden på ett sätt som jag behöver. Man blir också mer eftertänksam med nålen som redskap, säger hon.
Hennes broderier och textila arbeten är politiska, precis som serierna och illustrationerna ofta är. Det märks exempelvis i en vacker vepa som beskriver skogens, eller snarare trädets livgivande roll och människans destruktiva insats i sammanhanget. Det märks också på den stora björkstam som hänger från taket och som är fullklottrad med budskap, men som också har ögon. Här syns även hennes humor.
– Jag känner mig ofta betraktad när jag är i skogen och det beror nog på att jag ser trädens ögon, säger Lotta. Det hon menar är de ärr som uppstår i stammen när en gren har huggits av.
En sak är klar. En vandring runt utställningen i Ateljén på Wij kan hjälpa även den mest rutinerade skogsmulle att få en ny syn på skogen och inte minst på tallarna.
