30 år som ordförande för NIF - Bettan Meijer
Norrsundet, en vårdag i maj. Hög havsluft och nygröna träd. I lägenheten bor Elisabeth och Lars Meijer, sedan årskiftet. I april blev Elisabeth avtackad efter hela trettio år som ordförande i Norrsundets idrottsförening. Det är många kamper, om konstfruset, om en kommun som inte främjar idrott på landsbygden och om oanade rivaliteter. Men på senare tid har Elisabeth en annan kamp, den om hälsan. Hon har kol och har även fått en stroke.
Elisabeth “Bettan” Meijer, framför ingången till Lindövallen i Norrsundet. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet.
– Det gäller att inte ge upp, säger hon där vi sitter vid köksbordet. Men jag är en envis jävel!
Elisabeth och Lars eller Bettan och Lasse, flyttade till Norrsundet 1990 från Älta, Stockholm. Engagemanget från idrottsrörelsen hade de redan med sig och det var självklart att vara aktiv i de föreningar som deras fyra barn (tre döttrar och en son) idrottade i.
Lars Meijer. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
– Barnens idrottande och föreningslivet har tagit oss runt i hela Sverige, konstaterar Lars. Ja, även Danmark har vi besökt tack var den.
Elisabeth blev medlem i NIF nästan på direkten, men ordförandeskapet fick vänta lite. Här mötte hon en förening med engagemang hos styrelsen och hon kom med många nya idéer.
– Marianne Löf fick med mig i NIF redan 1991, det var då sonen började spela. Jag blev vald till ordförande 1996.
Det var inte helt friktionsfritt och hon blev kallad för både "kärring" och "nollåtta" av somliga som inte accepterade att hon fick ordförandeskapet.
– Men efter ett tag, när det märktes att jag kom med idéer och fick saker att hända kom personen och bad om ursäkt och tog i hand, berättar Elisabeth.
– Allt eftersom åren gick började jag sikta på att vara ordförande tills föreningen firade 100 år, vilket jag också lyckades med.
– Det är svårt att släppa taget, förklarar hon.
Genom åren har Elisabeth skapat många kontakter och hon har aldrig varit rädd av sig. Som den gången telefonen ringde och hon stod upptagen i köket och sonen svarade.
– "Mamma, det är telefon", sa Tommy. Men jag svarade väl att jag var upptagen.
– "Mamma. Det. Är. Börje. Salming."
Elisabeth skrattar åt minnet. Hon hade förstås försökt fått tag i honom och lämnat ett meddelande på hans telefonsvarare.
– Han var involverad i en annan förening och kunde inte ge något direkt stöd, men han hade massor av tips och goda råd till mig. Han var jättetrevlig.
Elisabeth på Lindövallen, maj 2026. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
Värre var den gången Elisabeth kom på att föreningen skulle köra 200-kronors lotteri.
– Jag presenterade idéen för styrelsen, som hade fungerat jättebra i min gamla förening i Tyresö. Men det stötte på patrull, speciellt hos Sture Thunman som sa att det var för dyrt.
– Då tog jag idéen till Hamrånge GIF som tände på den och genomförde alltihop. Det blev jättelyckat! Men vad jag inte visste var den gamla rivaliteten som fanns mellan föreningarna på den tiden.
"Hädanefter har vi lotteriet i NIF" röt Sture. Men Elisabeth tog utskällningen med ett leende och idag tänker hon att allt ändå löste sig till det bästa. De båda föreningarna delade på jul och midsommar för försäljning och lotteriet gav bra förtjänst till alla inblandade.
– Men jag har alltid varit noga med att inte skicka hem bingolotter med ungdomarna. För tänk om du är en ensamstående mamma, med ett barn som kommer hem med fyra lotter som den inte lyckas sälja, då står hon där. Nej, sådan försäljning har jag alltid lagt på oss i styrelsen.
– Aporpå bingolotter ringde jag även upp Loket och pratade med honom om han kunde hjälpa föreningen. Men han kunde inte hjälpa enskilda föreningar, utan hänvisade till lotterna.
Elisabeth berättar att hon alltid tyckt det varit viktigt att kunna vara med i föreningen oavsett den privata ekonomin.
I januari 2025 besökte vi Lindövallen och träffade de eldsjälar som driver rinken, tillsammans med Elisabeth. Hasse Sandström, Ola Palm, Tomas Berglund, Bo Eriksson, Kjell-Urban Näs, Rune Geschwindt. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet.
En stor kamp för NIF i tjugo års tid var konstfruset på Lindövallen.
– Det var Lasse Örn och Per Zachrisson som hade kämpat många år för konstfruset, då föll det sig så att vi hittade ett begagnat aggregat i Mariestad, som vi åkte och hämtade.
– Efter det gick kommunen in. Det var det första stora projektet i föreningen med mig som ordförande.
– Då, när jag började hade vi 330 000 kr i bidrag från Gävle kommun och idag har vi 79 500 kr, berättar Elisabeth.
Invigningen av den konstfrusna isen skedde 1996 med ett stort fyrverkeri.
Lasse minns tillbaka till veteranmatcherna som de höll i rinken med Mora och Brynäs.
– Willy Lindström var med, fast han var väl bara 38 år då. Det fick vi lite gnäll av de andra att de tyckte alla i laget skulle vara över femtio år, berättar Lasse.
Här när, Norrsundet IF vann Bilma Cup 2020 och 2023. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
En stor resurs för NIF under 90-talet och framåt var ALU-projekt där arbetslösa kunde få praktik. Det lades sedan ner under 00-talet.
– Kriminalvården hörde av sig och undrade om personer som begått lite ringa brott kunde få arbeta på Lindövallen.
– Det fungerade jättebra och vi har inte haft några problem med dem under alla år de var här.
– Det är viktigt att ge alla en andra chans.
En andra chans gav Elisabeth också de ungdomar som fick för sig att köra med två bilar på fotbollsplanen en sommarkväll under 10-talet.
– Det var ett gäng mindre ungdomar där som sa till mig vilka det var som hade kört sönder planen. Jag ringde upp och förklarade läget för deras föräldrar. Men föräldrarna kunde aldrig tro att deras söner skulle göra något sådant.
– Sen kom det två slokörade ungdomar, som tände en varsin cigarett innan de kom in. Jag förklarade att antingen gick de hem, hämtade jord, gräsfrö, spadar och återställde fotbollsplanen eller så polisanmälde jag dem. De gick på den första linjen.
– Det roliga är att när jag sedan såg dem på byn hejade de glatt på mig.
Bakom Elisabeths ordförandeskap har Lasse alltid varit närvarande. Han var personalansvarig under ALU-tiden och har alltid hjälpt till.
– Idrottsrörelsen har givit oss så mycket, menar Lasse och Elisabeth håller med.
– Den har hållit oss vid liv. Det är för ungdomarna och det är för bygden, för vem ska annars göra det om man själv inte gör det?
NIF mot OIF, 2019. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
Elisabeth och Lasse har fyra barn, döttrarna födda på 70-talet var i princip utflugna då de flyttade till Norrsundet där sonen Tommy växte upp. Paret lyfter med stolthet sina barn och barnbarn. Men de nämner också många personer i bygden.
– Stig Edvinsson gick bort vid årskiftet och han var en otroligt viktig person för bygden och en fin människa. Engagerad och gjorde väldigt mycket för Norrsundet och oss som bor här.
På senare år har NIF varit med och arrangerat ALS-matchen till minne av Börje Salming. Friluftsdagarna på Lindövallen lockar väldigt många barn, i vintras var 125 barn på isen. Elisabeth nämner också Johanna Malmström, som själv började sin ishockeykarriär på Lindövallen och spelat i både damkronorna och i Brynäs, som ett viktigt stöd och sponsor för föreningen. Vad gäller sponsorer har Elisabeth byggt upp ett brett kontaktnät genom åren och det är många som gett bidrag till föreningen.
Elisabeth Meijer, Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
Vi tar oss till Lindövallen för fotograferingen. Elisabeth tittar sig omkring innanför entrén. Det syns att något kommer över henne. Kanske är det en insikt?
– Jag hoppas att de sätter blommor i blomlådorna, säger hon och pekar. Jag ska ta och mejla…
Det var det där med att släppa taget, nästintill omöjligt för någon vars hjärta bultat för en förening i mer än trettio år.
Fler artiklar från Norrsundet
