Kuxabladet - vem kom på det namnet?
Anders Norén arbetade med Kuxabladet i uppstartskedet och sedan åtta månader framåt. 2011 - 2012. Efter Kuxabladet studerade Anders Medie- och kommunikationsvetenskap i Umeå. Idag jobbar Anders som webdesigner och utvecklare. Boende i Stockholm. FOTO: Anders Norén.
Tillsammans med Ulf Gräsberg, grundaren av Kuxabladet, arbetade Anders Norén med tidningen under de första åtta månaderna. Idag bor Anders i Stockholm och är ibland på besök i hemtrakterna, hos föräldrarna i Åmot. Om han fortfarande läser Kuxabladet? Jo, så fort han kommer hem. Anders berättar här om hur allting började.
– Jag lärde känna Uffe när jag gick i nian på Perslunda. Där jobbade jag med tidningen ”En spänn”, vi vann för bästa skolwebtidning det året jag var med. Det var fantastiskt kul!
– Under gymnasiet höll jag kontakten med Uffe. Jag var kvar i Ockelbo ett år efter gymnasiet och då hjälpte jag Uffe i mediasalen, med elevernas arbete med tidningen. Hur man skriver, jobbar med indesign och med webbplatsen.
Under den perioden ledde samtalen mellan Anders och Ulf in på att göra en sommartidning. Ett engångsmagasin med roliga grejer, reportage och annonser.
– Uffe gick igång på idén, som Uffe gick igång på idéer, minns Anders.
– Jag höll kontakten med Uffe när jag gick gymnasiet och året efter gymnasiet var jag kvar i Ockelbo. Hjälpte Uffe i mediesalen med perslundaelevernas arbete med tidningen. Skriva , jobba med indesign och webplatsen.
Idén om sommartidningen växte snabbt till en månadstidning.
– Uffe tyckte den skulle komma ut oftare än en gång om året. Lokaljournalistiken var inte på toppnivå då, den har ju svårt än idag. För oss var det roligt att satsa på något som lyfter fram lokala profiler och nyheter.
Framsidan på den första utgåvan av Kuxabladet som kom ut i maj 2011. FOTO: KUXAGRUPPENS ARKIV.
Den första profilen. (Idag är vi uppe i ca 180 st) Läs hela här
Ulla Laage-Hellman var den sista residenten på Wij herrgård, med ett livstidskontrakt med Stora Enso och Wij säteri. Hon kunde sex olika språk, gillade att läsa och i profilen berättar hon om sitt långa liv. Född 1914 och hon gick bort i september samma år som intervjun gjordes.
– Namnet var faktiskt min idé. För att jag spelade basket i Ockelbo och vi var i Kuxahallen, som en given samlingsplats. Skulle man ha en tidning i Ockelbo borde den heta något med Kuxa också, eftersom det är så unikt för de trakterna.
– Uffe var skeptiskt. Det fanns en tidning "Ockelbo tidningen" som kom ut i på 1920 talet. Den är väldigt häftig. Svårt att föreställa sig att den kom ut en gång i veckan. Han var sugen på att återta det namnet.
Ockelbo Tidningen utgavs på 1920-talet i Ockelbo. I första numret av Kuxabladet gör Anders Norén en tillbakablick.Läs artikel om Ockelbo Tidning här
Anders försöker minnas tillbaka, men han beskriver det som att allt är som i en dimma.
– Det var så med Uffe, när något hände då hände det med en jäkla fart. Vi åkte runt i hans gamla vita Saab, där bromsarna var helt slut och till slut ramlade ur.
– Det var en virvelvind av intervjuer, säljande av annonser och träffar med folk i trakten, företagare och lokalpolitker.
Det första numret kom ut i maj, 2011. Efter tre månader av uppstartsarbete.
– Responsen på det första numret var väldigt bra! Det kändes som att det fanns ett uppdämt behov av innehåll om lokalbygden. Förutom Arbetarbladet, som inte ens hade en lokalreporter då, fanns det ingen som skrev om byarna. Ockelbo nytt hade ju bara annonser. Inget innehåll om byn. Gästrikemagasin var likadant.
– Så Kuxabladet fick ett bra mottagande. Folk läste och uppskattade tidningen.
– Det häftigaste under tiden var intervjun med Ulla Hellman på Wij Herrgård.
– Nu är Wij herrgård öppen för allmänheten, vad jag vet. Men då hade det varit privatbostad i alla år sedan Kopparfors tog över herrgården. Att få se den inifrån, en byggnad man passerat så många gånger, och att träffa henne, det var väldigt intressant. Det var höjdpunkten på hela det året.
Idag bor Anders i Stockholm och är hemma och träffar föräldrarna i Åmot i emellanåt.
– Kuxabladets journalistik, som tar upp och belyser de vanliga invånarna finns inte i annan press, menar han.
– Profilen är väldigt intressant att den återkommer. Den läser jag varje gång jag kommer hem. Vi trodde nog att det skulle ta slut på profiler, då när jag och Uffe började. Men det är nästan roligare nu när det inte är så framstående riks-kända profiler, utan personer som inte alla känner till men som alla har en historia att berätta.
– Hoppas att ni fortsätter, när det nu kommit ut 200 nummer, så hoppas vi på 200 till.
– Det är jättekul att ni har fortsatt. Varken jag, och troligen inte Uffe heller, kunde tro att Kuxabladet skulle komma ut i så många nummer, då när vi gav ut de första.
Ulf Gräsberg gick bort i april, 2015.