Historien om Norrsundets hamn - av Olov Thunman
Sjön Hamrångefjärden numera en insjö hade förbindelse med havet via tre sund södra sundet ( Sörsundet), mellersta sundet (Midsundet) och norra sundet (Norrsundet).
Vikingatid och landhöjning
Vid Rödboharen rinner Norrsundsån ut i havet. På vikingatiden och medeltiden var dessa sund seglingsbara, dock fanns det försänkningar, pålningar och stenkistor för att hindra otillåten sjöfart. Att det i alla tre sunden fanns dessa anordningar, visar att det var en gammal farled. När dessa hinder ursprungligen byggdes går ej att fastställa men genom en arkeologisk undersökning av timmerstockarna i dessa spärrar fås en datering, till tidsintervallet 1165-1175, då omfattande arbeten lades ned på dessa tre spärrar.
Genom landhöjningen på ca.7 meter under tusen år blev till slut bara det norra sundet farbart, men så smalt att det blev en å. Carl von Linne besökte 1732 norra sundet då kallat Trångsundet, i vilket det fanns dammluckor för att reglera flödet i ån. Denna vattenled underhölls av bruken och Hamrånges bönder. Här fraktades stångjärn och bräder till avsalu. Som returfrakt bl.a tackjärn till Vifors som inte hade egen masugn.
Lastageplats
I norra sundet fanns tre forsar vilket gjorde att isläggningen fördröjdes där ån föll ut i havsviken. På denna plats växte det fram en lastageplats för järnbruken i Vifors, Viksjö och Ockelboverken. Brukens stångjärn fraktades till Hamrångfjärden och roddes över sjön och nedför ån till Rödboharen. För Vifors och Viksjö upphörde denna fraktled när dessa bruk köptes av David Schinkel ägare till Axmarbruk, eftersom Axmarbruk hade egen hamn så föll behovet av deras lastageplats bort. En annan fraktled var att dra fororna med stångjärn landvägen till järnvägen i Gävle.
Havsviken har formen av ett V i vilken spetsen får symbolisera åns utlopp. På bägge sidor av havsviken växer Norrsundet och dess hamn fram, merparten på norrsidan av viken. Kopparberg - Hofors Sågverksföretag. (KHB) sökte efter lämplig plats för ett nytt stort sågverk. Valet föll på Norrsundet där det redan fanns ett sågverk och en hamn. 1890 köper disponent Nisser sågen och hamnen, men överför dem 1891 till KHB. Nisser rapporterar till KHB att han förvärvat en utmärkt hamn för blott 60.000 riksdaler. En av de bättre naturhamnar utefter Norrlandskusten. Billigt för företaget, enär företaget fått en utvecklingsbar hamn så gott som till skänks enligt Nisser men mycket pengar för bönderna som säljer marken och hamnen.
Hamnläget vid åmynningen blev även ångbåtskaj för ångbåtar på linjen Axmar-Gävle. Kajplatsen vid åmynningen blev längre fram bogserbåtskaj.
Utskeppning av träprodukter, pappersmassa och järn
Med anledning av etableringen av ett nytt sågverk1894/95-1899 så fick hamnen utökade funktioner. Hamnen blir utskeppningshamn för sågverkets produkter. Den blev även utskeppningsplats för järnprodukter från Jädraås jernverk som ingick i Ockelboverken vilket var en del av KHB. År 1937 byter KHB namn till Kopparfors AB. När sulfatfabriken drar i gång 1925 så tillkommer även pappersmassa.
På den tiden skedde lastning via pråmar, som lastades från kajer och från Granskär, en stor stapelplats för virke, som bogserades ut till de väntande fartygen som ankrat upp på motsatta sidan av hamnbassängen. Utskeppningen 1905 var 15 ggr. mer än när KHB tog över 1890. Totalt utskeppades under 1911 13000 standards virke. Vid ett tillfälle 1911 fanns 11 segelfartyg och 13 ångbåtar samtidigt på redden utanför Karlslund. Sjöfarten behövde lotsar, för att ta sig in till Norrsundet, vilka var stationerade på Gåsholma lotsstation.
KHB ägde sedan köpet av Ockelboverken Avaströms sågverk och varv, vid Testeboån, dess personal flyttades till Norrsundet. Detta sågverk lades ner 1904 och verksamhet och personal flyttades från Gävle till Norrsundet. Så långt fram som 1960 lastades fraktfartygen på redden längre ut i havsviken.
'Både trävaror och efter massafabrikens tillkomst även massabalar. I slutet på 50-talet uppfördes en kaj för lastning av fartyg med massabalar. Pråmlastningen av trävaror fortsatte till 1964 då man byggt en kaj även för lastning av trävaror.
Pråmlastningen kom nu att avvecklas.
Ända sedan tillkomsten av sågverket hade torkning skett utomhus i stora brädhögar sk. stabbar. I och med att inomhustorkning infördes kunde Granskär avvecklas. 1972 utlastades den sista brädstapeln från Granskär.
Sulfatfabriken lades ner 2008 tre år senare lades även Norrsundets sågverk ner.
Varv, tull, skeppsmäkleri, ryskolja...
Förmannen J.G.Johansson från Avaströms varv kom 1905 med varvspersonal till Norrsundet där varvet anlades på Fårholmsudden , på sydsidan av hamnbassängen. Här kom pråmar att byggas och underhållas, senare även bogserbåtarnas underhåll. Lite längre ut låg Karlslund ursprungligen byggt som karantänssjukhus för kolera, men det kom aldrig att nyttjas till detta utan blev kontor för tull och skeppsmäkleri.
Under en period på 1960-talet byggdes två oljecisterner på berget bakom
rödkåkarna för att lagra importerad rysk olja till industrin.
Bogserbåtar
Vid Rödboharen och på andra sidan vattnet hade bogserbåtarna kajplats, kolupplag och ett litet varv från 1891 till början av 1920-talet.
Bogserarna drevs med ångmaskin därav s/s före namnet (s/s= steam ship).
Den första bogseraren hette s/s Gustaf och togs i drift 1891. Vid sekelskiftet räckte det inte med en bogserare utan s/s Avaström I flyttades till Norrsundet.
När så Avaströms såg blev nedlagd så överfördes även s/s Avaström II till Norrsundet. I hamnen fanns åren 1905-07 även en bogserbåt Vidar, men den ägdes inte av KHB utan av förvaltare W.Eriksson.1906 hade KHB tre bogserbåtar till hamnen, namnen ändras då till s/s Norrsundet I , resp. s/s
Norrsundet II och s/s Gustav blir s/s Norrsundet III.
1911 inträffade en ohygglig olycka i hamnen då Norrsundet I i full fart rände in i kajen och ångpannan exploderade och två personer brändes till döds. Även 1914 hände en dödsolycka då Norrsundet II på väg till Gävle rammade fiskebåten
Valne och en gosse på fiskebåten drunknade.
Olaus Af Hamrånge
Efter den stora stormen1867 fanns mycket vidfällt trä att ta reda på. Detta är en orsak till att det grundas en såg vid Norrsundet. En annan effekt av stormen var att Hamrånges bönder beslutade att bygga brigg för att kunna frakta ut skogsprodukter. Det ursprungliga syftet var att frakta virke till Storbritannien för byggande av järnvägsvagnar. Enär det var mer lönsamt med ostindiefarare så kom Olaus att genomföra ett antal resor till Ostindien. Från att ha varit klassad som en snabbseglare som kom hon att klassas om till skonare och slutade som
tegelpråm. Hamrånges bönder passade på att sälja briggen redan1874.
Dala Ockelbo Norrsundet järnväg
Från Dalarna byggdes en järnväg 1895 för att frakta produkter till hamnen i
Norrsundet. Järnvägen anlades 1895 och lades ner 1970 förutom en bandel från Hamrångefjärden som byggdes om från smalspår till normal spårvidd.
Hamnen av idag
Från industriepoken finns hamnen och järnvägen kvar. Efter ett antal olika ”ägare” till hamnen så ägs den sedan 1/9 2020 nu av drivmedelsföretaget Colabit som marknadsför växtbaserad ”diesel” Colabit betalade 51 miljoner för aktierna i Norrsundets hamn. Tidigare ägare var Södra Norrlands hamn och logistik. Från Ostkustbanan finns stickspår till hamnen.
Mer historia på Kuxa.se
