Kuxabussen 30 år

Magnus Jonsson, Mats Åstrand, Olle Tiderman och Staffan Nordqvist

Den 26 augusti firades officiellt Ockelbo kommuns kostnadsfria kollektivtrafiksinitiativ 30 år. Det bjöds på tal av dem som införde systemet, en nostalgibusstur med tidigare busschaufförer och föreläsning om kollektivtrafikens framtid.

Kuxabussarna började rulla 1995 och på plats fanns de tidigare kommmunalråden Mats Åstrand och Staffan Nordqvist samt nuvarande kommunalrådet Magnus Jonsson och dåvarande trafikansvarig i kommunen Olle Tiderman.

– Stjärnorna stod rätt på himlen när vi tog hit en nyexaminerad civilingenjör från Stockholm, berättar Mats.

Med friska och fräscha ögon tog Olle en titt på Ockelbos kollektivtrafik och fann stor utvecklingspotential.

– Det var många färdtjänstresor och taxibilar som gick. Kunde vi ta in mellanstora bussar, så att fler entreprenörer kunde köra, och linjelägga allt skulle vi spara pengar, berättar Olle.

Detta var givetvis inte helt okontroversiellt.

– Vi ville få folket med oss. Kollektivtrafiken ska vara gratis, tillägger Mats.

Staffan Nordqvist tog över som kommunalråd efter Mats Åstrand och beskriver det som att komma till ett dukat bord.

– Jag fick slå klubban i bordet, berättar Staffan.

– Men Kuxatrafiken var en sak vi inom alla partier hade samma inställning till. Det är även ett unikt koncept som inte går att applicera på vilken kommun som helst.

Att Ockelbo kommun började erbjuda gratis kollektivtrafik gav eko i hela Sverige. 

– Vi fick ha utbildningar för en del andra kommuner, minns Olle.

– Jag var även och talade i Lancaster, England. “About the Kuxabuses”.

– Alla gjorde reportage på den tiden och det var positiva nyheter för Ockelbo.

Även om vissa taxibilar behövde fortsätta gå blev Kuxabussarna ett koncept som fungerade perfekt för Ockelbo kommun.

– I Lövtjärn kallades vi till möte för de ville inte att deras barn skulle stå ute vid bushållplatsen på morgonen, eftersom varg och björn frekvent besökte lokala soptunnor. De fick ha sin taxi kvar, berättar Olle.

– Många äldre uppskattade bussmöjligheterna väldigt mycket, säger Staffan.

Håkan Karlsson föreläste om kollektivtrafikens framtid, ironiskt nog kom han en timme försent på grund av tågstrul – och fann en vid det laget uttunnad publik på torget.

Men att privatpersoner skulle kunna åka med på vad som var tänkt som skolbussar var en idé som kom från invånarsidan.

– Det var en kvinna, jag tror hon hette Greta, som bodde i Åbyggeby och undrade om inte hon kunde få åka med de tomma skolbussarna. Hon hade en poäng, säger Olle.

Det faktum att turerna dessutom kostade resenärerna noll kronor gjorde att många började planera för att kunna ta bussen.

– Det blev en social grej. Många gjorde utflykter och hälsade på vänner via bussen.

– Man ska komma ihåg att det kostar att ta betalt också, det var en faktor i beslutet att göra tjänsten gratis. Du kommer undan mycket administration och det gör det enkelt för chaufförer och resenärer. Då åker fler, säger Mats.

Magnus Jonsson bidrar med nya siffror om kollektivtrafiken och att Kuxatrafiken fortfarande är en förhållandevis billig lösning med kostnader som är långt under rikssnittet.

– Kollektivtrafiken betyder mycket och jag har hört så många historier om våra hjälpsamma busschaufförer genom åren, säger Magnus och uppmanade de drygt 50 åhörarna till en varm applåd.

Föreläsaren Håkan Karlsson skulle därefter dyka upp och berätta om kollektivtrafikens framtid, men ironiskt nog hade hans tåg hade blivit inställt och istället skulle Håkan anlända med buss en dryg timme senare.

Olle Tiderman var verksam i Ockelbo under 22 år och har många varma minnen från orten. Det blir väldigt påtagligt under intervjun att Olle var en väldigt omtyckt person under sina år här, då många vill komma fram och hälsa.

– Jag älskar Ockelbo, jag följer fortfarande basketlaget och tycker orten är alldeles unik. Jag har bott på många orter genom åren men det är bara i Ockelbo och Stockholm jag känt mig som hemma och verkligen landat.

Olles två stora värv under yrkeslivet är Kuxatrafiken och Norrtåg.
– Jag är deltidspensionär, men är kvar på Norrtåg. Jag försöker se till så att de tolv personer som tagit över efter mig sköter sig.

Föregående
Föregående

Kuxabussen, turer och framtiden

Nästa
Nästa

Krönika: bob hund - ja, det stavas faktiskt så