Lindström - satirtecknaren

Tidigare var jag en stadig prenumerant på serietidningen Uti vår hage, och alltid fastnade jag alltid länge på serierutorna signerade den helt kompromisslöse Lindström. Ofta handlar det om enkla tuschade figurer som kallpratar om samtiden, driver om makt och myndighet, enfald och dumhet. Träffsäkert, utan pardon och ibland både politiskt inkorrekt och lite elakt. 

Personligen brukar jag ofta lyfta Lindström då satir kommer på tal, men på senare år har jag tappat kontakt med hans verk. Uti vår hage tidningen försämrades rejält då seriens skapare Krister Petersson lade av, och även om tecknarna gör ett godkänt jobb har manusen sedan Kristers utträde helt missat mål. De strököp av serietidningen jag gjort sedan dess innehöll inte heller något från Hans Lindström. 

Dessa utgåvor lånades från Helge-Biblioteken

Men nyligen blev jag sugen på att läsa mer Lindström och gav mig ut på jakt efter hans samlade seriealbum, det finns en hel del av dessa därute – och jag fann en del till låns via Helge-biblioteken. Men mitt sökande uppdagade även den tråkiga faktan att Hans Lindström inte längre är i livet, han gick nämligen ur tiden år 2021. Men det är för dens skull inte försent för en liten hyllning i Kuxabladet.

Hans Lindström föddes 1950 i Småland och började bli ett bekant namn inom satir först i slutet av 90-talet. Lindström började sin karriär som industriarbetare, betongarbetare, sjukvårdsbiträde och truckförare innan han 1980 utbildade sig i Växjö till ämneslärare och därefter blev filosofie doktor vid Lunds universitet. Han började som skämttecknare på tidningen Arbetet och fick senare stor spridning både genom Dagens Nyheter och ett tjugotal andra tidningar. Genom åren har han även släppt 22 samlingsalbum, varav det senaste utkom 2014. 

Lindström använder sig inte av fasta och återkommande karaktärer, men lyckas ändå förmedla sin egna stil. Ofta kan hans poäng illustreras endast genom att ta del av pratbubblorna. 

Som exempel när en reportern ställer frågan “Hur märker ni politiker av folks politikerförakt?” och politikern svarar “Vi står ju inte så nära vanligt folk, så vi märker det knappt alls”. Eller joggaren som utbrister “Jävlar vad fort jag springer, ska verkligen skriva om detta på min Facebooksida”. Andra gånger är det åt andra hållet, som då vargen utklädd till fåraherde kommer hagen och berättar för den sittande herden att det är han som är avbytaren. 

Eller teckningen där liemannen kommer för att hämta en man, som desperat försöker slita sig ur dödens grepp för att ta sig tillbaka till sin hund – som trofast står kvar vid hans döda kropp. 

Satir är satir – och givetvis talar inte alla bubblor till alla människor. I ett reportage av Sydsvenskan svarar Lindström på en del kritik han mottagit.

“Jag ritar av människorna och världen, det finns mycket galet i den. Många missuppfattar och tror att jag delar åsikterna i det jag tecknar. Roligt är det knappast, men folk skrattar ändå.”