Sally Larsson - berättar om livet förr
Inför Julen 2023 träffade vi Sally Larsson i Ockelbo. 97 år ung och med ett minne som sträcker sig tillbaka till 1920-talet, berättade hon om livet förr i Ockelbo. Så pass mycket att allt inte fick plats i julnumret. Här berättar Sally om tidningen och radions betydelse, hur hon cyklade dit hon skulle och om att folk idag inte förstår hur lite pengar en rörde sig med förr i tiden.
Tidning och Radion
Teknikmässigt har Sally upplevt bland de största förändringarna som en individ kan få uppleva. Hon pekar på mobiltelefonen och konstaterar att folk är besatta av telefonen idag. Själv har hon ingen dator och mobilen har hon enbart för att de tagit bort fasta telefon.
– Jag minns hur vi umgicks på ett annat sätt förr. Vi gjorde saker tillsammans, idag verkar det som människor tittar mer i sin egna telefon.
– Jag minns hur mamma högläste ur Norrlandsposten, ett avsnitt av Kalle i Dalen, då satt vi runt bordet och lyssnade, alla vi barn.
– Vi hade inte radio förrän 1932, då var jag sex år. Idag har vi en telefon som man kan ta med sig. Visst har jag haft ett par skrivmaskiner, men datorer är jag inte intresserad av.
– Nu för tiden lyssnar jag helst på radio, det är klarare ljud där än på teven, men jag ska få min hörapparat justerad de närmaste dagarna.
– Radion var det enda vi hade under kriget, vi fick inte bilder till oss dagligen från alla hemskheter, som idag.
– Om det var bättre förr? Det är nog både och… Jag menar, om vi hade fest på hembygdsgården med föreningen var det ingen som skrev om det, men skedde ett mord på torget så var det förstås löpsedlar.
Pengarna och cykeln
– Det folk idag inte förstår är att det inte fanns några pengar förr i tiden. När jag jobbade som hembiträde hade jag 30 kronor i månaden och då var jag ledig en helg.
– 30 kronor kunde du inte köpa någonting för, nästan. Gick du till tandläkaren fick du sätta upp dig på avbetalning för att betala notan. Det är som att det skulle kosta en månadslön idag.
– Men för de här pengarna kunde jag ändå gå på bio ofta. Det var Röda kvarn och Gotan. Då cyklade eller gick jag från Åkrarna.
– Vi cyklade överallt på den tiden. När min syster bodde i Järbo (Åkrarna till Järbo - ca cyklade jag dit och sen hem på natten. Då var jag kanske 15-16 år, men ingen var orolig.Det var inget konstigt på den tiden.
– När det var dans på Gotan hände det ofta att jag gick hem till Åkrarna.
– 1938 var brorsan en av de första att äga en bil i Åkrarna.
1945 flyttade det nygifta paret Sally och Elov Larsson in i huset i Stenbäcken och samma år kom även första barnet. Och det blev fred i Europa.
– Jag var 19 år när vi flyttade hit och det togs för givet att man skulle jobba i hemmet.
– Folk idag verkar aldrig vara nöjda. Vi hade så vi klarade oss och vi kunde äta oss mätt.
– Jag tror barnen är nöjda med mig som mamma. Jag brukar säga det, jag är så tacksam för jag har fyra välskapta barn som klarat sig bra. Det får man vara lycklig över.
– Jag är tacksam och jag har levt ett gott liv. Huvudsaken är att alla har det bra.
Maken Elov var kontorist på Hårdmetall (Nuvarande Ockelbo Drilling tools) där han skötte allt pappersarbete.
– Han jobbade för mycket, konstaterar Sally. Han dog vid 62 års ålder, en hjärtinfarkt. Det var 1983 och hade det skett idag då kanske han hade klarat sig.
Sally konstaterar att alla hennes tre pojkar haft infarkter och hon är väldigt lättad över att det ändå gått bra.
Hembygdsföreningen och Vävande
1982 blev Sally medlem Ockelbo hembygdsförening.
– Där har jag suttit både i styrelsen och varit förenings första och hittills enda kvinnliga ordförande. Det blev många år med dem.
– Hembygdsvandringar som vi hade var givande. Syns att inte fler hängde med på det. Det var alltid lika roligt att komma ut, som till Carl Larsson-gården.
– En som var med förr då, var Bidner, han kunde berätta om hur det var förr.
Sally har varit i Norge, Danmark och Finland, men det är ändå i Ockelbo hon trivs bäst.
– Det bästa med Ockelbo är att det finns så mycket att se.
Läs även första delen, som bland annat handlar om jularna förr.
Text och foto: Henrik Westberg
Mer lokalhistoria på Kuxa.se
