Viktor Löfgrens - berättelser om Kroksjö-Fahlén del 1
Min morfar Viktor Löfgren föddes den 7 april 1900 i Mosjön. Han var en utomordentlig berättare och via ljudinspelningar har jag skrivit ner de berättelser han delat om folket förr i tiden.
I samarbete med Ockelbo Expo har Kuxabladet skapat en följetong med lokal historia. Läs mer om Ockelbo Expos arbete på deras facebooksida.
Här kommer en historia om paret Pelle och Kulla:
I Mosjön för länge sedan så bodde det ett folk uta på holmen där som kallas Mosjö-Pelle å Kulla, Holm-Pelle alltså. Och dom var nog si å så, ibland var dom nog sams å ibland osams som ju folk är, men dom var nog lite mer.
I allafall så var det under vårfiske, under islossningen så var det ju vanligt att dom for å sålde fisk. Och han hade en fiskknippa å gick till Åmot en dag å skulle sälja fisk. Å då måste hon ron över sunde där, för att de är en hundra meter brett.
Å hon skulle ju hämtan när han kom tebaks då från Åmot. Men han dröjde sig längen borta så hon blev liksom kort å elak, så hon la sig på kvällen hon. Å hon hörde på kvällen sent, när han ropa att hon skulle komma å hämtan. Nejdå, hon hade lagt sig så hon brydde sig inte om å gå opp å ro nå inte. Så hon, på morron så koka hon sig kaffe å drack å gjorde sig iordning. Och som ni vet så är det ganska kallt på vårnätterna sådär. Å hur de var så rodde hon över då å hämtan, å så fråga hon:
"Jaha, hur har du sove i natt nu då Pelle?", sa hon. "Jadu", sa han, "Ibland har jag sove fort å ibland har jag sove sakta", sa han. "Men jag har drömt må du tro", sa han. "Jag drömde att ja kunna si 999 mil in i helvete, å där satt de dalskallar på dalskallar. Å längst innerst in i helvete, så satt DIN förbannade dalskalle!"
Viktor Löfgren i skogen, med sin gråhund Bambi.
Fotograf okänd.
Nästa original heter ”Kroksjö-Fahlén”, Eller A.G. Fahlén som han hette egentligen. Om Fahlén finns det många historier. Han var född i Kroksjön och där levde han hela sitt liv. Han var flottare, kolare, jaktpolis, fångstman med mera. Det gick också rykten om att han var förmögen och gömde skatter här och där. Han bekostade kyrkklockan i Åmot, så pengar måste han haft.
Här följer några historier om Fahlén: En gång kom Fahlén till kolarskolan i Idafors och sökte arbete. Inget arbete fans att få och då sa Fahlén: ”Då är de bäst att göra slut på alltihop”, och störtade på huvet i dammen bland allt timret.
Då han inte kom opp tillbaka så antog man att Fahlén drunknat, och en person gav sig iväg till Kroksjön för att framföra dödsbudet. Till hans förvåning sitter då Fahlén livs levande hemma i Kroksjön och har roligt åt honom. Som den styve simmare han var, hade han simmat under timret och obemärkt tagit sig upp och skyndat hem.
Som Fahlén var en sparsam person var han inte barskrapad. Å historierna kring hans ekonomi är många. Som när han kom en gång till Flybo och där anmärkte man på hans trasiga kläder, och menade att nog hade han råd att ha hela kläder. Nästa gång Fahlén kom på besök var hålen i kläderna lappade med hundra och femtiolappar, fastsatta med nålar. Så inte var han barskrapad.
Fahlén hade även några aktier i Kopparfors bolag, och en gång ryktades det att de inte var värda så mycket. Han for då in till Gävle, och här är hans egna ord om det äventyret: ”Ja geck å leta etter bankkontoret, men hitta de inte. Kom så te slut te ett stort hus, där de stod e galonerad karl utanför. På min fråga var banken låg, svara han: 'Här'.
Ja kom in i en stor sal, där de fanns nitton luckor, men bara ett ansikte i en av dôm. Men då ja fråga om de ville lösa in Kopparfors-aktier, blev de ett ansikte i varje lucka. Å alla ropa: 'Det vill vi visst!'."
Fahlén behöll aktierna.
Skribent: Patrik Löfgren, Ockelbo Expo
