Viktor Löfgrens - berättelser om Kroksjö-Fahlén del 2

Min morfar Viktor Löfgren föddes den 7 april 1900 i Mosjön. Han var en utomordentlig berättare och via ljudinspelningar har jag skrivit ner de berättelser han delat om folket förr i tiden. 

I samarbete med Ockelbo Expo har Kuxabladet skapat en följetong med lokal historia. Läs mer om Ockelbo Expos arbete på deras facebooksida. 

Nu fortsätter berättelsen om Kroksjö-Fahlén. (läs del ett här) Låt oss via ljudbanden ta oss tillbaka, och via Viktor Löfgren höra Fahlén berätta:

”Jag geck sta å köpte en häst å de vart ju fel. Han är alldeles för starsk för att köra i jordbruke i Kroksjön, de ä för stenit där. Så de tog fast i stenar så han körde sönder redskap för en halv miljard, tror ja. Å ja visste aldri hur ja skulle bära mig åt, men ja kom på en idé. Ja tog nå gamla hängslen å ålskinn å gjorde till lokremmar. Å när de tog stutt i en sån sten, så fick han kryp ur selan!”

”Å storelände de är de på Åmot nu, o ha vare jämt förstås. Å nu när de ska kallas för arbetslöshet förstås, så ha de då vurti riktit stortaligt där. Nu va jag ner en da å då såg ja ett gäng som körde, å de va både hästar o karlar. Körde sten ifrån Norrbyfäbodar å te Åmot, dôm skulle ha sa dôm kring kontore å prästgårn där. Ja, å så va de ett nytt lag som tog dôm till Bergstabodarna, å kassera dôm. Å då förstår ni att de lär bli storelände i socknen!”

”Ja se de var under älgjakten här förstås, å ja förstod hur de skulle gå. Ho ska ju häv i e matsäck åt e människa när han går till skogen, så han kan bli alldeles försätt då. Å ja hade så mycke mat mä me. Å ja satt i älgpasset å ja tänkte som så, ja lä väl ät ur en del så de inte blir så tungt te å gå å bära. Ja satte me ju där å åt, å åt för mycke förstås. Så ja liksom lura av å liksom halvt somna av, å hade smörasken på backen breve me. Å hur de va vakna ja till då, å då va de en stor älgoxe som ha vare fram till matsäcken å trampa smörasklocke över foten. Så själva ringen kring smörasklocke, satt långt upp på bene pån!”

”Åh, har ni inga älgar te o jaga i Åmot? Oj oj oj, i Kroksjöberget är de alldeles illgrått av älg överallt. Å i Kroksjön är de ju fisk förstås, å ja blir ju försätt. Ja ha en mjärda uta å han är full jämt! Så tänkte nu gör ja då int mä så hemskt mä fisk. Å de va riktit slät botten där, å så vände ja mjärdan mä ingången rätt i botten. Å sen, så tänkte ja att ja skulle ta opp en där ändå å ta hem en.

Å se, han va smyckfull av stor fisk ändå!”

”Å dumt fôlk det finns ju överallt förstås, så de hörde ja ju nu hännomdan. Ja håller på å kôlar i Kroksjöberget, å så skull ja försöka fara bort te nå anra kôlningar å let nå block när ja skull stubba. Å då sa dôm så här: ”kan du int klyva block du som vi?” Men oj oj oj va dumt att klyva block i Kroksjöberget, där skogen snor se elva varv på kvartsdelen”

”Det va för konstit här. Ja sköt ju en katt åt Anders-Pers, å tog reda på en där katt’n å skull han te rävbete. Å då stod de e gammel stavkärna nera i källar’n där vi Anders-Pers. Å då tänkte ja plöser

katt’n i kärna te det blir tjänligt te å akta räv å ligga å asa på sånna, så ja kasta katt’n i kärna. Å sen när de vart den tin så jag skull ner å hämta katt’n å till å asa. Jaha, då var de en räv som ha skutta opp å ha kört huve för ner i kärna. Så han satt där han, så ja slapp passa nå ja.”

Fahlén å Carlgren var ute o sprängde flottleden, å ute i sjön så var de en hög sten som timmerbommarna ville gärna haka opp sig på. Å dôm var uta å borra den där, rodde ut naturligtvis å borra å skulle skjuta sten. Å när dôm höll på där, så i ett obevakat ögonblick så trädde Fahlén ned en stubin i borrhåle. Å tände på stubin, men han had papper egentligen bara i håle. Å så ropa Fahlén: ”tänt är de här!”, å kasta sig i båten å rodde därifrån. Å Carlgren stod kvar

på sten å fundera å sa: ”Och gud nu mig hjälpe, och sig mig förbarme!”. Å plöste sig i isvattne å sam därifrån.

Skribent: Patrik Löfgren, Ockelbo Expo