Profilintervju: Johanna Alkberg - från Ockelbo till världen
Den sjunde maj. Salen är fylld av förväntansfulla blickar som alla är vända mot scenen. Johanna Alkberg är nominerad till att vinna Framtidens kvinnliga ledare, som utses av Sveriges chefsorganisation Ledarna. Hon och sjuttiofyra andra kvinnliga ledare har bjudits in till evenemanget och nu ska vinnaren koras.
Johanna Alkberg, foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
– Jag hamnade på tionde plats, av dryga 2000 kandidater och det känns otroligt, säger Johanna då vi träffar henne i hemmet i Åbyggeby, Ockelbo, en något regnig junidag.
Hon gör iordning kaffe och berättar om kvällen då hon hade chans att bli en av de främsta unga kvinnliga ledare i Sverige, ett pris som enligt egen utsago vill utmana bilden av ledarskap som en manlig arena och lyfta goda exempel som skapar förändring .
– Jag har arbetat inom Sandvik i fjorton år nu och varit både informell och formell ledare, berättar hon och avbryter sig för att räkna antalet kaffeskopor.
Fjorton år inom Sandvik och med ett ständigt fokus på att utveckla och att utvecklas. Johanna ser utmaningen som något roligt och hon har aldrig upplevt den internationella företagsvärlden som något skrämmande.
Åbyggeby, Ockelbo. Med Rönnåsen i bakgrunden. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
– Jag är idag ansvarig för processer och digitalisering på Seco Tools, som är en del av Sandvik. Det låter kanske avancerat, men egentligen handlar det om att få våra team runt om i världen att jobba bra tillsammans. Då kan vi hjälpa andra företag att tillverka allt från flygplansdelar till höftimplantat, med målet att det ska ske på ett smartare och mer hållbart sätt.
Men karriären började långt från styrelserum och företagsresor över hela världen.
– Jag var faktiskt frukt- och grönt-ansvarig på ICA Ugglebo en gång i tiden. Visste ni att vattenmeloner i princip sprängs när de är blir övermogna?
– Det fick jag lära mig när jag råkade beställa sex pallar meloner istället för sex lådor. Kunderna fick köpa meloner billigt då, och det kunde de tacka mig för. Tyvärr fick vi ändock slänga en del till slut.
Resan på Sandvik började med ett examensarbete under hennes tid som civilingenjörsstudent. Det handlade om hur man kan arbeta bra tillsammans även när man sitter utspridda över hela världen, långt innan tekniker som skype och teams blivit vardag.
Första längre företagsresan gick till Scranton i USA.
– Det fick jag höra sedan, att det är där tv-serien The Office utspelade sig. Men sedan fick jag några dagar i New York innan hemfärd och på gatorna var det både New York Marathon och med bara några dagar innan presidentvalet var gatorna fyllda av Maga-rörelsen som hyllade Trump. – – Ren kalabalik helt enkelt som jag aldrig kommer glömma.
– Jag gjorde avtryck i USA också, under ett möte i Scranton misstog jag en vägg för att vara whiteboard. Så ja, de fick måla om efter att jag varit där.
Johanna menar att hon alltid varit nyfiken och tycker om när saker utvecklas åt rätt håll. Det är hennes drivkraft.
Johanna Alkberg, i hemmet. foto: Henrik Westberg.
– I mitt arbete handlar det mycket om att få fram det mesta av människors kompetens. Sedan kan jag både vara som en coach och låta medarbetare lösa saken själva eller kavla upp ärmarna och gå ut som en lagkapten och leda på det viset beroende på vad som behövs.
Sportliknelserna ligger nära till hands för Johanna som också varit en ledare på planen i Åbyggeby IFK damlag.
Johanna Alkberg i Åbyggeby IFK, foto privat.
– Alla åren inom fotbollen har varit en viktig del i hur jag formats, förtydligar Johanna som fortfarande inte lagt fotbollskorna helt på hyllan. Vi spelar i division tre och just nu leder vi serien efter sex spelade matcher, jättekul!
– Jag är med så mycket jag kan och hoppas ännu fler
kommer och tittar på fin fotboll nästa hemmamatch, säger Johanna och pekar åt hemmaplanen som bara ligger några hundra meter bort från hemmet.
Huset vi sitter i har hon till stor del ritat själv och byggt tillsammans med sambon Thomas.
– Stommarna och grunden och grovjobbet fick vi hjälp med, men sedan har vi byggt allt själva. Otroligt när man ser tillbaka.
Det var aldrig någon tvekan om att hon skulle bosätta sig hemma i Åbyggeby.
– Det är här jag känner mig hemma och marken styckades av från föräldrarnas ägor. De bor ett stenkast bort och vi kallar stigen som går emellan lite skämtsamt för Navelsträngen.
När Johanna berättar om hur dottern springer iväg till mormor och morfar över grässtigen, ja, då får hon något varmt i blicken.
Huset byggde de för tre år sedan och bygger fortfarande på. Under tiden vi intervjuar Johanna ser vi sambon Thomas gå med reglar ute på tomten, byggandes på en ny altan på baksidan.
– Det finns en drivkraft här i Ockelbo och i Åbyggeby som jag tycker om. Vi får saker att hända. Jag var ju för tusan med och bidrog till bygget av Landsbygdscentret, som nioåring stod jag och målade brädor. Jag minns också hur vi innan det gick med skyltar för att få en ny idrottshall i Åbyggeby. Såklart vill jag bo här. Här i Åbyggeby och Ockelbo kan man andas stort och landa.
Det är nog också den drivkraften Johanna har som person. Hon berättar att när husgavlarna var på plats och nocken var lagd kom det en halv meter snö. Men det gäller se på saker på ett positivt sätt och inte låta motgångar slå ned en. Det är inte Johannas melodi.
– Där stod vi med varsin spade och skyfflade, i det som skulle bli kök och vardagsrum. Det var bara att gilla läget och jobba på.
Är det här vi skönjer varför hon anses vara topp tio unga ledare inom svenskt näringsliv?
– Inom näringslivet finns det alltid stora ambitioner och visioner. Det är inte alltid det blir verklighet och det är här jag tror jag gör skillnad, jag ser till att det går från papper till verklighet genom att få ihop rätt människor och vara en katalysator.
– Med katalysator menar jag att skapa riktning, energi och vara uppmuntrande. Att verka för en positiv kultur på företaget är också viktigt, människor måste trivas på jobbet för att växa och bidra.
– Forskning visar att vi som människor fäster oss mycket starkare vid negativ kritik och oftast knappt hör när vi får positiv feedback. Om vi fokusera mer på vad som fungerar först så får vi energi att ta tag i det som behöver förbättras.
Johanna beskriver sin position, efter det att vi frågat, som del av Secos högsta ledningsgrupp och det händer att hon interagerar med koncernledningen för Sandvik. Men hur är det då att vara i en chefsposition i ett miljardföretag som Seco, under ett globalt företag som Sandvik år 2026.
– Idag är världen upp och ner. Dels har vi ju AI som kommer snabbt och förändrar världen, sen utifrån framförallt USAs nycker, där är det upp till oss att vara problemlösare. Allt kan förändras från dag till dag.
– "Jahopp, nu kunde vi inte leverera från det här landet på ett bra sätt längre på grund av tullarna", hur löser vi det? Nu gör Trump och Putin si och så. Det gäller att försöka ligga steget före i hur de tänker och det är då inte lätt.
– Det är stora frågor på bordet och det tycker jag är jättekul! Man får använda båda hjärnhalvorna och klura en hel del tillsammans med kollegorna och andra parter. Jag lär mig mycket varje dag.
– Det bästa är när det faktiska och praktiska resultaten kommer, som när vi exempelvis installerat solceller för att själva producera på ett hållbart sätt.
För två och ett halvt år sedan föddes dottern Freya. Johanna var då precis i ytterligare ett kliv på karriärstegen, till den position hon har idag.
– Visst gick tankarna. Där stod jag med min ansökan som kandidat för jobbet, med plusset på stickan. Hur skulle det tas emot och kan jag hantera båda delarna?
– Men det var inga problem alls, snarare tvärtom att alla var glada för vår skull. Sandvik har också infört sex månaders föräldraledighet globalt med nittio procent av lönen. För oss i Sverige är det ju ganska vanligt, men tänk för en man i USA eller en kvinna i Indien, i hur deras arbetsmarknadsavtal ser ut generellt, då är det nästan otänkbart bra.
– Det är viktigt för mig att arbeta på ett bolag som aktivt främjar jämställdhet, så detta värmer.
Med dottern Freya fick Johanna också ett annat perspektiv på livet.
– Nu prioriterar jag att vara hemma mer och jobbar mycket hemifrån för att kunna använda den tidigare restiden till familjetid istället.
– Närvaro är också viktigt, jag arbetar med mig själv för att vara mer i nuet och inte ha tusen bollar i luften, att bli bättre på att stanna upp, njuta och prioritera helt enkelt. Jag har varit hästtjej hela livet, men jag fick sälja min häst förra året, det gick inte ihop helt enkelt. Tufft och känslosamt beslut men helt rätt, nu när Freya är liten.
– I sommar kommer vi bara vara hemma och ta det lugnt. Kolla på fotbolls VM. Ja, hur det kommer att gå? Jag hoppas vi tar oss ur gruppspelet, men ärligt talat får vi nog vara glada att vi bara är med överhuvud taget, säger Johanna och skrattar.
Fler profilintervjuer på Kuxa.se
