Bokrecensioner: Kapten Hadocks ordbok och En vacker dag
Två bokrecensioner i samarbete med Ockelbo Folkbibliotek.
Kapten Haddocks Ordbok
- från alabesterskalle till ökenråtta
Björn Wahlberg
Man behöver inte vara Tintin fanatiker för att uppskatta Kapten Haddocks Ordbok men det är ingen nackdel. Ordboken är skriven av Björn Wahlberg efter Albert Algouds koncept. Björn Wahlberg är en av Sveriges ledande Tintin experter och han har nyligen översatt hela Tintin-serien.
Ordboken är både upplysande och underhållande, förutom de klassiska uttrycken Bomber och granater och anfäkta och anamma har jag hittat nya favoriter, t.ex tusen tryfferade tryffelsvin, Amatördiktator och mygghjärna i ättiksspad. Varje ord har en kort förklaring med dess historia.
”Kapten Haddock svär inte, Han uttrycker sig kraftfullt. Han förolämpar med finess.” Citat: Björn Wahlberg
Under hösten kommer också Professor Kalkyls konversationslexikon skriven av Albert Algoud.
Bomber och granater.
Sten Eriksson
En vacker dag
Tomas Bannerhed
Boken utspelar sig under en vårdag i maj på en mälarö ganska nära staden. Den börjar 03.32 och slutar 22.17. Boken handlar framförallt om våra bevingade vänner och de iakttagelser författaren gör av dessa fåglar under dagen. Det låter kanske inte alltför spännande, men Bannerhed har verkligen ett genuint intresse för och kunskap om djur och natur. Dessutom kan han konsten att på ett enkelt sätt förmedla det till oss läsare.
Utrustad med ryggsäck och en bra kikare betraktar han allt han ser runt omkring sig. Dessa betraktelser rymmer oftast en dos kulturhistoria, berättelser om växter och även olika människoöden. Små kommentarer om de människor han möter på sin vandring. De är oftast sammanbitet trampande på cykel eller springande men med det gemensamma att de har bråttom framåt. Berättaren däremot tar det lugnt och ser, känner dofter och hör allt liv omkring sig.
Boken har svartvita teckningar av Mattias Bäcklin. Han är också värd en eloge. Helt enkelt : Naturprosa när den är som bäst! En arvtagare till Erik Rosenberg och varför inte Gunnar Brusewitz!
Lasse Persson