Den längsta ronden – En föreläsning om för tidig demenssjukdom

Ockelbo Demensförening bjuder den 8 september in till föreläsningen ”Den längsta ronden med Edna Alsterlund”. Edna är journalist, författare och föreläsare. Under åren 1996-2003 vårdade hon sin make, förre världsmästaren i tungviktsboxning Ingemar ”Ingo” Johansson, som drabbats av för tidig demenssjukdom. 

Edna Alsterlund. FOTO: Peter Knutsson

– Föreläsningen ger en återblick i vårt friska liv först och främst, besökarna kommer att skratta mer än de gråter, lovar Edna.

Edna och Ingemar träffades i november november 1979. Edna var journalist och arbetade på en tidning  som hette tidningen Se, den tidens största bildtidning i Sverige.

– Jag hade aldrig träffat Ingemar tidigare. När han gick VM matchen var jag bara tio år, men precis som alla andra svenskar satt jag och lyssnade på den matchen mitt i sommaren. I stort sett varje då levande svensk vet vad de gjorde i den stunden.

– På jobbet märktes det att alla gillade Ingemar och det berättades alltid skrönor och berättelser om honom. Jag visste inte ett smack mer än rubrikerna.

Det sena sjuttiotalet var inte datoriserat på samma vis som samhället idag. Edna var på uppdrag i Florida och samtidigt skulle hon även lämna ett par exemplar och lite överbilder till Ingemar som en tjänst till en kollega.

– Minns inte exakt varför jag var där. Men det fanns många hockeyspelare och andra internationella stjärnor som Björn Borg och Ingemar Stenmark som vi bevakade.

– Så träffade jag Ingemar som nyligen hade köpt ett Motell i Florida. Vi blev förtjusta i varandra tidigt.

Tidningen Se skulle läggas ner och Edna skulle börja på Expressen.

– Men jag hade träffat Ingemar då och började med ett halvår tjänstledigt istället. Jag ville prova frilansa.

Edna hade rik erfarenhet av att skriva om sport och idrottsutövare tidigare och frilansarbetet gick jättebra.

– Jag hade många duktiga idrottsmän att följa där. 

Ingemar och Edna. FOTO: Stig Forsberg

Livet med Ingemar beskriver Edna som väldigt kul.

– Han var en fantastiskt intressant person att leva med. Han hade träffat fler journalister än jag och förstod mina arbetsvillkor bättre än någon annan kunde göra. 

I den stora vänkretsen sågs Edna och Ingemar som “det lyckliga paret”.

– Många vände sig till oss för vi verkade ha så kul – och det hade vi också. Det var ett behagligt liv med hem på Dalarö, i Mallorca och i Florida. 

Ingemar kommenterade boxning för TV1000 oftast tillsammans med den före detta boxaren Steffen Tangstad. 

– En gång i veckan pendlade han, antingen för att göra voiceover eller sitta med i direktsändning. Vi möttes upp så snart vi kunde efter våra jobb  ute i världen, det var vår vardag och var väldigt roligt och lättsamt. 

I  mitten av 90-talet började Edna notera små förändringar hos Ingemar. 

– Jag kunde inte placera dem. Hans humör förändrades, små, små subtila saker. Jag hade aldrig upplevt något inom demenssjukdom. 

– Ingemar hade alltid sagt att han skulle bli minst 100 år, eftersom alla tungviktsmästare blir gamla. Vi hade planer för pensionen och då han var 100 skulle jag vara hans 84-åriga pingla.

Edna berättar att det tog tid innan hon märkte att någonting var fel.

– Efter långt sökande och hjälp bland andra från vår husläkare i Sverige fick jag klart för mig att Ingemar hade drabbats av en demenssjukdom. Men jag förstod först inte hur omfattande det skulle bli. Hur farligt kunde det vara? Ingemar hade alltid varit glömsk och gjort minneslistor. Kanske får tre pussar på morgonen istället för en tänkte jag. 

– Att det är en dödlig sjukdom, hade jag ingen koll på. Det fick jag lära mig under resans gång, som anhörig förväntades det att man skulle klara av att hantera sånt här. 

Under åtta års tid hjälpte Edna Ingemar genom hans sjukdom.

– Det är inget 8-17 arbete, det är dygnet runt – år ut och år in.

Demens är mer känt och omtalat idag jämfört med hur det såg ut i slutet av 90-talet. 

– Det bedrevs ingen forskning att tala om på den tiden. Under 1930-talet och ända fram till och med 60-talet hade Lobotomi setts som lösningen på alla hjärnans problem, tills det visade sig vara helt felaktigt. Då blev alla istället rädda för forskning kring hjärnan och mer eller mindre ingen forskning gjordes under senaste delen av 1900 talet. 

– USA’s president Ronald Reagan satte det på agendan igen. Senare kom han själv att drabbas av alzheimers. 

Edna berättar att Ingemar absolut inte ville gå ut med att han var sjuk.

– Han visste om inställningen folk hade mot boxare, inte kan väl en boxare vara smart? Det är väl okej att stava fel om man är kung  – men en boxare får aldrig slarva.

Edna berättar om det klassiska tv-ögonblicket då Muhammad Ali tände den olympiska elden i Atlanta 1996, tydligt påverkad av Parkinsons sjukdom.

– Ingemar tyckte att han gjorde bort sig och att det var jävligt dumt gjort att ställa upp. Det var att ge boxningshatare vatten på kvarnen. Jag tyckte helt tvärtom, den värme och kärlek hela arenan visade honom bar honom uppför de där trapporna.

– Jag respekterade Ingemars vilja att inte gå ut med att han var sjuk. Som journalist visste jag hur man gör för att undvika dem, tidningarna var ju ute efter att skriva om Ingemars hälsa så klart.

Föreläsningen i Ockelbo

September är Alzheimers månaden. Den åttonde september kommer Edna till Ockelbo för att sprida kunskap om sjukdomen och demenssjukdomar. 

– Det är en stor grupp som drabbas, demenssjukdomar är en av våra tre stora folksjukdomar. Den vanligaste formen är Alzheimers sjukdom. 65% av demensdrabbade har drabbats av det. 

– Resurserna är knappa inom sjukvården. Det gör att mycket skjuts över till anhöriga. Som anhörigvårdare får du ingen utbildning. De som arbetar på demensboenden har själva ofta en mager, om ens någon, utbildning. 

– Allmänläkare har under sin utbildning endast ett par veckor med inrktning inom geriatrik. Då hinner du inte med att lära dig om det friska åldrandet olika faser, än mindre om åldrandets sjukdomar. 

Edna berättar att föreläsningen både handlar om hennes och Ingemars friska liv tillsammans och om de åtta åren då hon vårdade honom i hemmet. 

– Även om man inte vet något om boxning kommer man ändå få ett par roliga timmar. 

Det bjuds på dråpliga och roliga situationer, privata bilder, skratt och gråt. 

– När besökarna går därifrån kommer de ha lärt sig mycket om demenssjukdom och om anhörigvårdarnas villkor. 

Föreläsningen äger rum i Mariasalen, Kyrkans hus, måndagen den 8 september klockan 18.00.