I slutnumret på årets revy De ordnar sej ,sjunger OATF att de nu bjudit oss på sött och salt. Det ryms både lokal- och världspoltik, för kommunen interna och allmängiltiga saker, och en hel del klichéer som tillhör revyns värld. Här kommer både gubbarna, tanterna, trenchcoaten, den grova dialekten och både slag och skämt under bältet. Precis som det ska vara i en amatörteaterrevy.
Några har mer scenvana än andra och rollfördelningen visar också det. Men det är ändå fint att alla får vara med och göra sin grej. Här finns den något egenkärakommunpolitkern med namnet Magnus Jansson, som låtit gjuta en bronsstaty av sig själv för hela vindkraftspengen. Vilket i denna uppskruvade satir gjort att vattenreningsverket behövts lägga ner.
Salt, på att bra sätt, blir det när sketchen om sjuksköterskan Anna Muhammed får reda på att hon, trots alla sina otroliga fördelar och oumbärliga yrkesroll, tyvärr tjänar 250 kr för lite och därför måste utvisas.
Både sött och salt blir det i sketchen om att brevutdelningen upphandlats av Hemglass och att breven med räkningar från ett otal leverantörer säljs i multipack. Krypande in på scenen kommer sedan postnord, i ultrarapid leverar de ett brev till frun med orden expressbrev. Fyndigt! Likaså i sketchen om polisfrånvaro i Jädraås, men jag förstod inte riktigt poängen med svärandet?
En bra visa om dataruschen i Lingbo, ett återkommande inslag om fruarna i Mo (som jag har svårt att placera i ålder, då de spelas som om de vore 90 år?) som deltar i Bonde söker Bondfru. Två stockholmare som har svårt att komma in i Ockelbos sociala liv inspirerade av karaktärerna Morran och Tobias och till och med Trump dyker upp, bland en hel mängd med andra sketcher som radas upp. En helkväll med fikapaus som någonstans ringar in vad Ockelbo är idag, 2026.
