Släktforskarföreningen guidade amerikaner

2020 började Sue Lion från Boulder och Judy Cole från Denver i Colorado planera en resa till Sverige och Åmot, med hopp om att hitta någon nu levande släkting. Kontakten med mig, Margareta Östblom, skedde genom Kerstin Lundman i Stockholm som kände Judy Cole.

Släktforskarföreningen fick en del uppgifter om släkten från Amerika och vi började undersöka rötterna. Det visade sig att Sue har sina rötter i Storåsen och även Hoppet i Svartandal, Åmot. De härstammar från Lisa Göransdotter som år 1800 flyttade från Nordmark utanför Filipstad i Värmland till Storåsen. Lisas bror Jan Göransson med familj kom till Storåsen år 1819.  När vi började efterforskningen kom jag fram till att Sue är min 6-männing. Det kändes mycket spännande och jag såg fram emot att hon skulle komma.

Jag hade kontakt med Kerstin i Stockholm under åren som resan planerades, som i sin tur hade kontakt med damerna i USA. Som ni alla kommer ihåg kom coronapandemin, då det mesta stannade av. Även skogsbränder härjade i Colorado och Sue, som är konstnär, förlorade då allt hon ägde. Sverigeresan blev uppskjuten, men i september i 2025 skulle de till slut kunna komma. Vi fick under sommaren veta att en till släkting, Karin Engström från Spokane, Washington DC, som också härstammar från Lisa Göransdotter, skulle komma till Sverige samtidigt som Sue och Judy.
Jag inledde närmare planering för deras ankomst genom att involvera Karl Sture och Signhild Tholén (född Åström) i Åmot, då Signhild också hör till samma släkte, samt Kaisa Eriksson. När vi fick besked från Kerstin att Sue, Judy och hon skulle komma till Ockelbo den 6 september lade vi ”planerare” upp dagsprogram för de två dagarna de skulle vara här. 

Besök vid Hoppet i Svartandal. Sue lion nummer två från vänster och Karin Engström nummer fem

Jag hade hört mig för med Ockelbo församling om vi kunde få komma in i både Ockelbo och Åmots kyrka med våra besökare, och det var vi välkomna att göra. Stort tack för att kyrkorna öppnades för oss. 

Släktingar både här i trakten, Sandviken och Svärdsjö kontaktades och erbjöds att deltaga. Karl Sture tog på sig ansvaret för att summera hur många vi skulle bli samt beställa och hämta smörgåstårta, kaffe med mera från den lokala affären Tempo i Åmot som alla deltagare kunde ta del av till självkostnadspris.

Gruppbild med släkten vid Storåsen

Kaisa och jag tog emot Sue, Judy och Kerstin i Ockelbo lördagen den 6 september. Vi besökte Ockelbo kyrka, min brors och brorsons grav på kyrkogården samt besökte runstenen i Kyrkparken innan vi gick till vår lokal och fikade med gästerna. Jag överlämnade ett häfte med uppgifter om Storåsen, nuvarande släkt och anorna från 1600-talet i Nordmark till Sue och även ett exemplar som Karin skulle få. Därefter besökte vi Wij trädgårdar innan vi åkte upp till Rönnåsen för att visa utsikten, men den var tyvärr obefintlig på grund av dimma. 

Söndagen den 7 september mötte Kaisa och jag upp våra gäster vid kyrkan i Ockelbo och vi åkte till Åmot. Det var bestämt att de som ville vara med till Storåsen skulle infinna sig vid Bunges kapell i Åmot för gemensam avresa kl. 10.00. Det blev cirka 20 personer som åkte, den äldsta 99 år och den yngsta endast något år. Sue och Karin tyckte att det var fantastiskt att få komma till den plats Lisa Göransdotter bosatt sig år 1800. Jag minns så väl hur Sue såg ut och vad hon sade när hon stod där i Storåsen; I feel that I am home /Jag känner att jag är hemma. Det var känslosamt.

Från Storåsen åkte vi till ”Engströms hus” i Hoppet, Svartandal, den plats där Sue och Karins förfäder utvandrade från. Karl-Sture hade kontaktat de nu boende i Hoppet, som meddelat att vi var välkomna dit. Därefter åkte vi tillbaka till Bunges för att äta och dricka kaffe. Då hade fler släktingar anslutit för att träffa de amerikanska släktingarna, vi blev drygt 40 personer. Från början hade jag inte kunnat tro att så många släktingar var intresserade att komma.

Släkten samlad vid Bunges Kapell, Åmot

När alla ätit och fått kaffe i Bunges kapell gick vi runt på gravplatsen vid och därefter till kyrkan med våra besökare. Vi besökte även den unika Skogskyrkogården med våra gäster och där skildes vi sedan åt. Våra gäster tackade och uppskattade det program vi gjort för dem. Det blev hjärtliga och varma kramar innan vi skildes åt och vi välkomnades att besöka dem i USA. 

Dagen efter släktträffen fick jag ett meddelande från Karin om att hon skulle åka till Åmot igen för att promenera själv och vara på sina förfäders plats, innan hon nästa dag skulle lämna Ockelbo. Hon skrev också att den mest betydelsefulla delen av hela den här resan var tiden då hon träffade släkten.

Stort tack till alla er som hjälpte till med att göra Amerikabesöket till  ett härligt minne för många. 

Text och foto: Maggan Östblom,
Ockelbo Släktforskarförening