Vad science fiction säger om vår tid - Project Hail Mary

"Jag tittar bara på verklighetsbaserade filmer och true crime", sa personen och avfärdade allt uppdiktat som värdelöst. För mig är det en ofattbar tanke. Jag som älskar fiktion, just för att den säger något allmänmänskligt om oss, som bär över tid och rum. Speciellt science fiction. Riktig science fiction talar om en framtid, och med en fot förankrad i nuet pekar den på alla våra fel och brister. Men ibland också vad vi kan göra rätt, som i fallet Project Hail Mary.

Vi tar en liten historisk återblick på epokgörande sciencefiction-romaner vars framtidsvisioner fortfarande lyser starkt idag. 

Den första sci-fi-romanen sägs vara Frankenstein, som skrevs av Mary Shelley, 1818. I den följer vi doktor Frankenstein som i sin iver att skapa liv istället skapar ett monster. Kortfattat ställer romanen frågan om vad som utgör ett monster. Monstret är groteskt då det är sammansatt av olika likdelar, och behandlas därefter. Fördomarna skapar monstret. Romanen är, som alla klassiker, mångbottnad och läses på nytt av nya generationer som ser den med sin tids glasögon. I den senaste filmatiseringen av Frankenstein, som filmatiserades av Guillermo del Toro 2025, är monstret inte gestaltat av den stereotypa Boris Karlof-typen med stor panna, utan av Jacob Elordi som anses vara en skådespelare med sex appeal, som nu avslutar sin genombrottsroll i HBOs Euphoria och även spelar åtråvärt kärleksintresse mot Margo Robbie i nyfilmatiseringen av Wuthering Heights. 

Idag gestaltas alltså monstret med ett helt annat yttre än på 50-talet. Vad säger det om vår tid? 

Frankensteins sensomoral, om doktorns ivriga jakt på liv, kan också överföras till dagens hetsjakt på allt mer avancerad AI. Är ChatGPT, Claude och Grok monster i vår tid eller är de bara speglingar av doktorns mörka sidor?  Dagens doktor Frankensteins tar inte heller ett steg tillbaka och frågar sig om det är vettigt att skapa "intelligens". 

På tal om vår tids strävan efter AI, ligger det till underlag för var världen befinns sig i Frank Herberts Dune, från 1965. I den världen, som befinner sig långt långt in i framtiden, har tänkande maskiner förbjudits. Tänkande maskiner förslavade en gång människan och det ledde till ett stort krig. Är det dit vi är på väg? 

Scifi är genren som sätter ljus på saker i vår vardag som kanske känns obskyra och svåra att förnimma utan att klä om dem i en berättelse om en nära framtid. Idag är det många som analyserar vår samtid och säger att den är precis som romanen Nittonhundraåttiofyra. I Orwells roman från 1949 befinner vi oss i ett land som är i ett evigt krig, där Sanningsministeriet ändrar historien och uppdaterar den officiella ordboken och där ord och fraser förbjuds och tas bort ur boken. Romanen är också känd för Big Brother, storebror som ständigt övervakar sina medborgare, medborgare som lever under ständigt förtryck och under en propaganda som gör att de inte tror att deras språkbruk (och därmed deras tankar) styrs uppifrån. Känns det igen i vår samtid? 

Biobiljett från Ockelbos biograf Rio Bio Foto: Johan Beijer

Men Aldous Huxley trodde på en annan dystopi. Han skrev Du sköna nya värld 1932. I romanen ser vi ett samhälle där människor människor lever i en ständig jakt på lyckomaximering. Där konsumtion, underhållning och tillfälliga sexuella kontakter ska ge en ögonblicklig tillfredställelse och när det inte räcker till tillhandahålls drogen Soma. Propagandan levereras således genom underhållning, livstil och i drogform. Samhället har ett kastsystem där alpha och  beta, är de styrande. Gamma, delta och epsilon är de arbetande. Träffande att just "maxxing" trendar som ord just nu och incel-världen pratas det om alpha och beta-personer. Intressant hur en roman som skrevs för snart 100 år sedan kunde skönja de tendenserna redan i sin samtid. 

Men i Project Hail Mary (spoiler alert!)  möter vi en annan framtid. En sådan där världen står för sin undergång, men där vetenskapen träder in med en lösning. I filmen träffar vår protagonist en utomjording och rollerna byts. Människan är det slemmiga monstret, men som visar sig vara schysst ändå, och hjälper utomjordingens hemplanet, tas med dit och sätts i ett slags zoo. 

Här finns både humor och positivism, i all hopplöshet är det kanske det som är vår mänsklighet. 

Trots allt mörker i vår samtid, med vetenskapsfientlighet och auktoritära krafter, drar den fulla hus på bio och säger att vi kan både mer och bättre.