Skomakaren som vägrade besöka Ockelbo
Börje Grönberg har under våren berättat om människor från förr i Kuxabladet. Börje har under många år samlat fakta och anteckningar om människor som bott i Böle i utkanten av Ockelbo i svunna tider.
– Det är en hel del jobb nedlagt med det, arbetet kommer bevaras och användas i någon form i framtiden, berättar Börje.
En av personerna som levt och verkat i Böle är Albin Stjärnström som vi berättar om denna vecka.
Albin Stjärnström föddes kring sekelskiftet (1900) och bodde efter bölevägen och var en glad fyr som var omtyckt av alla. Han var mörklockig och såg trevlig och fräsch ut. Skoltiden spenderade Albin på Rabo skola där han var en omtyckt elev. Under den här tiden fattade han tycke för en flicka och känslorna var ömsesidiga. På den tiden gick man i skolan tills man var 13-14 år.
– Albin tog vänskapen med flickan på största allvar och hoppades att de skulle fortsätta ses efter skolgången. Det tog dock slut eftersom flickan hade andra intressen och avslutade det.
Albin blev djupt besviken och sårad, han svor att han aldrig mer skulle sätta sin fot i samhället Ockelbo.
Börje Grönberg, i Böle, Ockelbo, med pärmen full av historia. Foto: Johan Beijer
Albin blev djupt besviken och sårad, han svor att han aldrig mer skulle sätta sin fot i samhället Ockelbo. Han kunde redan skomakaryrket och började livnära sig på detta. På familjens gård verkade han i en mindre stuga. Börje berättar att han var 6-7 år första gången han besökte Albin och hans åldrande föräldrar, detta skedde kring år 1940.
– Jag kom för att sälja jultidningar, de var så trevliga alla tre.
Det var många som delade den åsikten, i Böle fanns en till skomakare men de flesta valde att gå till Albin – även om det var en bit extra att gå. Kanske hade det att göra med hans livsval att verkligen hålla sig rotad i Böle.
– Det var spännande och intressanta möten hos Albin, han var alltid glad och trevlig. Albin var intresserad av historia och ställde alltid frågor som det var kul att resonera kring, berättar Börje.
– Att sitta i en skomakarverkstad och ta in alla dofterna och titta på den lilla kaminen som höll värmen bidrog till en minnesvärd och behaglig atmosfär. Jag besökte Albin ofta genom åren och var spekulant på hans hus, men vi hamnade lite längre ner på gatan till slut, berättar Börje.
Albins föräldrar levde ganska länge, men sen blev han ensam. Alla tyckte om Albin och tog sina affärer till honom. Precis som Albin sagt då han var ung förblev han hemma i Böle till sin död. Snälla grannar och vänner hjälpte honom med att handla mat och göra hans ärenden framme i Ockelbo ända till slutet, på 1970 talet.
Anledningen till att han tog sitt beslut att hålla sig i Böle var en stor hemlighet som väldigt få kände till under Albins liv.
